beroende avlösning

Imorgon bär det av norrut. Min fina tös tar studenten. Idag har jag agerat professionell morsa då det var lite stressigt kring henne.  Härligt att hon känner sig så trygg med mig efter omständigheterna att hon kontaktar mig i dessa lägen.  Det känns ärofyllt. Jag har ju inte alltid varit så bra på föräldraskapet som ni sett i tidigare inlägg här på bloggen. 

Dagen började med att min vård kontakt ringde och väckte mig i förmiddags. Jag skulle varit där kl. 10.00 men har inte hört väckarklockan. Först vaknade jag 6.15 men somnade om. Sedan är det ett minne blott bortom drömmarnas värld min klocka ringt. Flexibel som min kontakt på vårdcentralen är fick jag ny tid kl. 13.00. Pappa hade varit på tippen med sina sopor så han mötte upp mig på vårdcentralen. Ibland är det skönt att ha han med. Han har arbetat som förman i arbetslivet och har mycket erfarenhet kring personligheter av alkoholmissbruk. Jag behövde nämligen diskutera min Antabus. Jag har upplevt mig så trött de dagar jag tagit den att jag börjar undvika ta den när jag själv ansvarar för intaget, när jag inte har någon tid bokad på vårdcentralen. I början när jag började med Antabus så var tröttheten en kombination av kroppens återställning till nykterhet och biverkning. Jag fick idag konstaterat att dåsighet är en vanlig biverkan av detta läkemedel. Till en början av samtalet ville jag sluta med den helt, men efter pappas erfarenhet och min starka vilja att inte falla ner i missbruket igen, så kom vi fram till att jag tar 2 Antabus i veckan istället för tre. Dessutom ska jag börja ta den självständigt då det passar bättre till kvällen att bli dåsig och trött. Det är trots allt mycket vanligt att falla tillbaka till dåliga vanor under semestern, det kunde pappa intyga då han ofta haft anställda som trillat dit under semestern.  Efter besöket åkte pappa och jag hem för att dricka kaffe. Jag landade i sängen en stund. Vi fick handlat mat, sedan åkte vi hem till pappa för att städa hans bil. Trots outhärdlig trötthet lyckades jag hålla mig vaken. 

Första semesterdagen eller teoretiskt sätt är det på måndag. Det Inleds med fertilitets organets skrik på bekräftelse. Som ett blixt från klar himmel överrumplar den mig varje månad. Varje gång tänker jag, har det redan gått en månad?  Som tur är så är det inte badväder. Ett dopp i havet hade säkerligen blivit en lockelse för haj fiske. Väderleken ger inget utrymme för utomhus bad om en inte är vinter badare förstås. Bättre väder väntas det har i alla fall meteorologerna siat om. Då är det tur jag får den här veckan överstökad så jag kan njuta av min semester när det fina vädret anländer. En dag av de fem i kärlekens färg är jag hutlöst trött. Den inföll idag. Sängen, soffan, godis, film och en miniserie blev dagens höjdpunkter. Tur hade jag som fann gripande material att beskåda på kvadraten framför soffan. 

Lyckan var total när jag kunde se hur det kommit in en rejäl hacka till kronofogden från skatteverket. Dock fick jag inte känna den lyckan så länge. En skuld som registrerats på kronofogden för ett år sedan hade inte blivit behandlad av inkassoföretaget efter jag svarat på delgivning om föreliggande krav. Den dök upp idag och slog ner mig fullständigt. Som rutinmässig åtgärd i dessa ärende ges jag till den 16 juni att betala hela 41808 kronor. Så har det fungerat med mina andra krav och denna summa kommer adderas till totalskuld för min löneutmätning. Beloppet innan skatteverkets inbetalning är nu tillbaka på samma summa som innan inbetalning. Till råga på allt har jag fått min räkning för godmanskapet. Den är på lite mer än 11000 för ett år. Nej det är inte gratis med god man. Jag kommer ansöka på försäkringskassan om assistans till detta belopp. Hjälp av god man fås inte då jag sa upp denna service i helgen, då den människan förmodligen hade lite för mycket i livet för att hinna med mig och mina behov kring ämnet. Inga ag men jag känner mig stark nog att klara min ekonomi själv. Det fick jag bevisat idag då många frågetecken uppstod kring skuldebrevet som damp ner. Jag ringde far min och grät av frustration. Han kom hem till mig och berömde mig för att jag ändå har sån koll på allt. Hade det inte varit för min pappa och mina trogna läsare här på bloggen hade jag säkerligen suttit med mitt vinglas i högsta hugg. Fån lycka till frustration vidare för en känsla av likgiltighet med ett slutresultat i känsloflödet av hoppfullhet. Jag hann med lite bitterhet ska erkännas. Alla dessa känslor har varit anledning till att ligga dyngrak vid toalettstolen att spy. Vid ett tillfälle på fyllan blev min telefon förstörd och jag slog sönder ansiktet rejält i mitt sammanträde med porslinsskålen. Jag slog sönder framtänderna och hade regnbågens alla färger i ansiktet följande vecka av händelsen. Jag fick tandvård snabbt så tänderna blev fixade bara några dagar efter. Till minne av sådana här händelser känns det inte relevant att supa ner sig. Dessutom har jag varit på vårdcentralen idag och fått en antabus så jag hade bara fått mig en smärre nära döden upplevelse. Istället har jag drunknat i mina spel applikationer.  De är gratis. Men dagens kapital av tid har försummats ordentligt.  

Sista tiden har jag dragit mig tillbaka. Jag är inte intresserad av att umgås med folk. Jag var hos min syster och hennes familj i torsdags men annars har jag varit för mig själv. Tittat på serier, gjort mina ärenden till vårdcentralen, jobbat, lägger mina tarot kort. Jag vet inte hur många obesvarade meddelanden jag har på sociala medier, jag har ingen lust att svara. Riktigt trött på alla karlar som hör av sig för de tycker en är vacker. De förekommer mest på Tiktok. Jag provade med att ignorera men det hjälpte inte. Blockerings listan börjar bli lång även där. Jag måste var populär. Någon hade sökt upp mig på Instagram för att de sett mig på byn. Jag välkomnar en partner in i mitt liv men mina kriterier är svåra att hitta. Många vill bara en sak... Ni fattar. Andra skriver i tid och otid. Det är god morgon, godmiddag, gokväll och Vad gör du? Jag är inte intresserad av att redogöra vad jag gör. Hur stor är skillnaden när de frågade för en timme sedan? Dessutom drar jag öronen åt mig när den frågan kommer på tal hela tiden. Då ringer varningsklockorna. Svartsjuk? Kontrollerande? Det ska skrivas och sedan ringas. Har folk ingen fritid? Vad ska man prata om när man hörs av hela tiden? När där väl är någon jag är intresserad av då ska relations status heta "casual". Då får man redogörelser om livssituation och andra bortförklaringar till varför de inte vill ha något stadigt. Men det intima passar. Jag är inte intresserad längre. Förr var jag så lättlurad och gick med på det. Självkänslan var så låg att jag fick väl nöja mig med det eller inget.  

Om en vecka ska jag ha semester. I fyra veckor ska jag vara ledig. Det blir första gången på många år jag ska ha semester utan aktivt missbruk. Jag är laddad och förberedd. Vårdcentralen är inbokad flertalet tillfällen för mina rutinmässiga besök med alkomätare och antabus. Dessa besök har glesats ut men under semestern har jag bokat fler besök i förebyggande syfte. Jag fortsätter med min Naltroxen för alkohol och spel förebyggande åtgärder. Campralen mot alkohol suget och Antabus som skrämsel åtgärd för att inte dricka. Dricker jag alkohol under tiden jag medicineras med Antabus är risken stor att jag blir väldigt sjuk. Det är det inte värt. 

Jag har en trogen följeslagare här på bloggen. En barndomsvän. En envis rackare till råga på allt. Vi möttes under högstadietiden. Det gick många år emellan men sedan stötte vi på varandra igen. Sedan har personen följt mig mest genom sociala medier. Det fanns en tid möjligheten att vi skulle finna varandra mer intimt, men det blev bara för en kort sekvens i livet. Jag var inte redo för så mycket kärlek som han var beredd att ge mig. När jag sedan blev redo hade han gått vidare. Det som händer med missbruks perioder genom livet är förunderligt. Jag har satt livet på paus medans alla andra fortsätter. När jag sedan trycker på play igen då har de flesta kommit längre än jag. Dock kommer jag vidare i livet med mer självkännedom och självgranskning, det som många andra kanske inte hinner med då livet bara går sin gilla gång. Jag har mycket erfarenhet av livet med men hade kanske velat ha en mer äventyrlig berättelse att återge. Jag har rest och bott utomlands och hade velat resa mer. Den tiden kommer. Jösses! Jag är ju bara 43 år, jag får det att låta som att jag står med ena foten i graven. 

Min moster dog för två år sedan. Jag fick ett meddelande av min kusin på telefonen när jag var på väg ut för att assistera medborgare. Utanför dörren till mitt arbete läste jag meddelandet och drabbades av en ångestattack. Jag sprang in på jobbet igen och ropade efter min chef i ren panik. Min chef kommer, ropade någon efter mig frågar han. Jag! Jag måste prata sa jag till honom. Vi gick in på hans kontor och jag berättade vad som hänt. Han frågar mig om min moster hade velat att jag skulle sörja. Jag fick berättat att vi hade inte någon vidare kontakt heller så troligtvis skulle min moster tycka att jag borde sköta mitt jobb och ta det med mindre känsloflöde. Min chef sa då till mig: Du vet vad du ska göra. Använd din verktygslåda. 

Efter dagar av nedstämdhet och tvivel har jag nu piggnat till. Ekonomin har legat som ett mörkt moln. Efter sjukskrivningen så har ekonomin släpat och jag har varit nervös över försäkringskassans handläggningstid. Men en dag innan löning gav de sig till känna. Jag klarar mig denna månad med. Rent budget mässigt lever jag en månad i taget. Det var svårt i början att vänja sig vid men jag har landat i det faktum att det ligger utom min fullständiga kontroll. Med det menat så har jag någorlunda koll. Men som person vill jag helst veta vad som ska hända så jag kan skapa mig fullständig planering. Givetvis fungerar det ju inte så för någon. Om en vecka ungefär cashar skatteverket in en rejäl hacka till kronofogden. Det känns väldigt bra. Dessutom slutar min dotter skolan och ska ut i vuxenlivet. Det innebär att jag betalar ett underhåll mindre. Jag har med glädje betalt hennes underhåll så hon kunnat slutföra sina studier men den del jag betalt till henne kommer nu gå till kronofogden. Det blir en rejäl slant för löneutmätning. Men så skönt! Snart, snart är jag i mål. 

För cirka en och en halv vecka sedan var jag hos min dotter och färgade håret. Igår när jag ställer mig framför spegeln så sticker det upp ett grått hårstrå i pannan. Hur fort växer håret egentligen?!  En centimeter långt strå som en antenn från ett analogt spektakel. Snabbt som bara den rycktes det strået för att minimera kontakt från yttre rymden. Jag åldras med elegans men några grå strå har jag mycket svårt att acceptera. Jag må också finna mina kärleks handtag accepterade men detta kan jag ju påverka på ett annat viss. I alla fall försöker jag intala mig detta. Självdisciplinen tryter dock. Jag ska inte vara bitter ändå får jag tro. Efter bättre kost tänk och mer förståelse för min kropp har jag ändå lyckats gå ner fem kilo. Om jag bara hade det där jävlar anammat som jag hade när jag slutade dricka alkohol. Men fem kilo är ju bra. Tålamod sägs vara bra. Det borde vara lätt att sluta äta glass med tanke på glass bilens framfart av skrämsel propaganda. Den låter värre än hesa Fredrik när den rullar runt i kvarteret.  Men idag köpte jag glass. Jag och pappa åkte till kiosken i Kågeröd och köpte mjukglass. Ni som inte vet kan googla. Den har Skånes bästa mjukglass. Så gott det blev. 

Två dagar med halvtids tjänstgöring. Det har gått bra. Idag har jag dock haft mer ont. Det går verkligen upp och ner. Men det är skönt att vara tillbaka på arbetet igen. Att komma till jobbet och få semester från sig själv känns skönt. Det är så det känns och det är verkligen en befriande känsla. Att få göra det jag är bäst på. 

Äntligen börjar värken lägga sig. Imorgon börjar jag jobba halvtid. Dock ringde jobbet och efterlyste mig i morse då jag missat informera om dagens frånvaro. Idag blev det läkarbesök som förberedelse inför min start på mitt arbete. Jag behöver anpassade sysslor. Kluring för chefen skulle jag nog våga påstå då jobbet är fysiskt krävande rent generellt. Men efter samtalet med kollegan som saknade mig i morse har jag nu bestämt mig för en ny hobby. Släktforskning för eventuella anknytningar till ätten Pantamera. Jag har varit sjukskriven för värk men skulle kunna tro jag drabbats av Alzheimers då jag glömt underrätta mitt arbete om planeringen. Det är fixat nu! Så imorgon dyker jag in som jag brukar, med ett glatt humör och 20 kaffemuggar efter mig.  Ja, jag brukar var för positiv för mitt eget bästa att jag riskerar mugg regn när jag stövlar in klockan sju när alla andra fortfarande funderar över sitt vara eller icke vara.