beroende avlösning

När jag gick omvårdnadsprogrammet för 25 år sedan arbetade vi gruppvis. I gruppen var det en kvinna som ville bli läkare. Denna kvinna åkte till sjukhus tre dagar i veckan mycket tidigt på morgonen för dialys vård. Hon hade på den tiden två barn, en man, en gård och hästar. Hon var i trettio års åldern. Hon var glad, entusiastisk och hade ofta ett leende på läpparna. Hon hade ett enormt focus och engagemang för utbildningen. En inspirationskälla! Vid en gruppövning vi hade då vi skulle fördjupa oss i varandras kunskaper skulle vi hitta egenskaper hos varandra som vi själv tyckte var bra om personen ifråga. Denna kvinna formulerar ett positivt framträdande om min person till mina endast nitton vårar jag levt på den tiden. Hon säger: Linnéa har ett sätt att kunna se saker och situationer bakom kulisserna. Hon tänker på sånt som vi andra inte tänkt på eller ens funderat över äga någon vikt till ämnet eller person. Det kan vara saker och situationer som får betydelse och för andra att se fler perspektiv, situationer, personer och händelser.  

När jag körde runt på bygden under helgen så spelades en gammal melodi på radion. Så som rubriken läses och så som texten följer( ni som känner igen den) ... jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jorden och alla krig var slut och så vidare. Den passar alltid in sorgligt nog. Med ett världsläge som nu passar den mer än någonsin. 

Idag hände det! Äntligen är jag en visdomstand mindre i munnen. Planen var det skulle åtgärdats igår men i vanlig ordning ringde de för att avboka då tandläkaren hade sjuka barn. Jag fick frispel och sa vad jag tyckte om deras planering och av bokningssystem. Efter några timmar ringer de åter och säger sig fått återbud idag klockan 8.00 Min kollega och manuella väckarklocka satt bredvid och fick sig ett gott skratt då denna är mycket medveten om min morgon trötthet. Idag, dagen till ära vaknar jag av klockan och undrar varför jag ställt klockan så tidigt. Jag fick för mig jag hade tid 8.40. Snacka om att röra ihop ärtor med morötter. 7.40 sitter jag på toaletten och inser min förvirring och sätter raketfart ner mot tandläkaren. Raketerna till nyår fick sin funktion ändå. 

Bloggen ligger i skuggorna av verkligheten och vardagen. På jobbet är det en period av  mycket arbete på grund av frånvaro och den mänskliga faktorn. Jag har arbetat en del övertid men inser nu att det kan jag inte göra mer över en tid framöver då jag märker att min hälsa släpar.  Onödigt att arbeta extra för att sjukskriva sig för sina agna arbetspass. Det blir en ond cirkel inte bara för mig men för hela arbetsplatsen och de magnifika chokladbollar det erbjuds. Korttidsfrånvaro är en dyr i historia för många arbetsgivare. Förr förstod jag inte mitt värde och tänkte bara på mig själv men ju klarare sinnet blir desto mer helhet av allt får jag till sammanhang.  

Idag är första vardagen på året. Nyårsafton blev en traumatisk upplevelse för många. Jag arbetade och fick cykel runda. Jag tog en bil. Mellan husen på väg mellan medborgarna brände någon av en smällare att jag nästan dök ner till marken. Jag var målinriktad och visste med mig att mina äldre är beroende av min vård, så jag lyckades finna rätt mindset  för att sansa mig och fortsätta mitt arbete. Igår hördes en och annan smäll och jag vill påminna alla om att det råder total olaglighet att fortsätta bränna av skiten. Både jag och djuren har fått nog, dessutom alla traumatiserade människor från krig och förföljelse. 

Julen är förbi nu inväntar jag nyår med alla husdjur. Årets mest fruktade dag. Gillar det inte! Aldrig gjort. Massa ljud med opålitliga källor. Från ingenstans smäller det till som om kriget anlänt. Med tanke på dagens samhälle vet man inte vad det är som smäller i luften. Usch och fy! 

Som ett finansiellt väsen anlände fertilitets organets avkastning lagom till en vecka innan jul. Härligt! Då är det avklarat och julhelgen kan avnjutas utan hormoners inverkan.  Jag blev dessutom upplyst om det faktum att klimakteriet har inte anlänt och inga andra parasiter har bosatt sig i krokarna. Dock erbjuds inte mycket aktivitet för dess inflyttnings möjligheter. Med andra ord jag fortsätter ackompanjera med min ensamhet och grannarnas  sällskap av diverse angelägenheter som kommer med bosättning i hyreshus. Nu har baciller och virus lämnat mig för denna gång och mina nysningar är få och besvaras inte längre av grannskapets grannsämja. 

Jag har gått i ide. Jag sover och arbetar. För att orka med allt en arbetsdag innebär mår jag bäst av tolv timmars sömn. Extremt, jag vet. Men när jag åker till jobbet är det mörkt och när jag kommer hem är det mörkt. Och vädret erbjuder endas femtio nyanser av grått. Till mitt arbete går tiden fort men när jag ska hem känns det som ett halv dygns flyg till andra sidan jordklotet. 

Här fick jag inte förmedlat så mycket på en veckas tid. Lite som att gå under jorden. Här har avhandlats julfilmer, föreningsarbete och fokus på vardagen.

Som flitig arbetstagare kan det ibland straffa sig. Under helgen skulle jag utföra lite material påfyllning hos en medborgare. Jag trodde att materialet som stod ouppackat vid entrén var det material vi skulle utnyttja.  Jag med mitt flitiga arbetssinne tog tag i saken och började packa upp och organisera. En liten klocka ringde då jag vet att en annan kollega brukar ansvara för detta och har inte haft tillfälle att ordna med detta. Denna kollega vill helst inte inte att vi rör i material förrådet då denna har sten koll. Jag menar verkligen sten koll. En fantastisk kollega som har koll på det mesta och lite till. Denna är mycket omtyckt av mig. Materialet i fråga var dessutom av annat märke som jag fick bepröva under mitt arbetspass och var av mycket bättre kvalitet än det vi brukar använda. Glad i hågen var jag och tyckte detta var perfekt för medborgarens omvårdnadsbehov. Jag fick även kontaktat andra inblandande professioner så vi fick mer anpassat material till platsen. Ibland kan det släppa efter med detaljer som dessa då kollegor har mycket annat och tänka på. Situationen var dessutom akut. 

Denna vecka blev allt annat än vad jag tänkt mig. Än är det bara fredag och jag ska arbeta helgen. Tänka har jag erfarenhet av och det är inget jag ska överkonsumera. Därför har det blivit mer arbete och kvalitativ sömn hittills av veckan som gått. På grund schema arbetar jag dagtid denna vecka men så blev det inte. När halva onsdagen gått tillfrågades gruppen om någon kunde sitta kommande natt med en blivande legendar. Jag var snabb och erbjöd mig då jag inte sover så bra nattetid ändå.  Jag åkte hem och lade mig men blev snart väckt av min far som levererade färdiglagad mat. Det blev lite kaffe och trevliga samtal sedan gick jag och lade mig igen och sov som en slagen hjälte. Natten blev lång men tiden gick fort. I tron om att jag hade en dag tur på schemat till torsdag morgon trodde jag att det skulle bli ledig dag men det blev det inte. Samordnaren på jobbet upplyste mig om det faktum att jag skulle arbeta torsdag kväll. Hade inte veckan blivit ändrad för nattlig tjänstgöring så hade jag garanterat stått på jobbet klockan sju i tron om min tjänstgöring, sju till halv fyra. Det blev lite sömn sedan åter till arbetet för lite timmar till, 15.15 till 22.  När jag landade i sängen torsdag natt somnade jag och sov så gott att bomben hade inte haft effekt för mitt uppvaknande. 

Imorgon är det tid. Tid för arbete och början på mitt nya liv precis som alla andra måndagar. Matlådorna är klara och min lilla vrå är städad. Frisk med, dock med en och annat inslag av falsett ton i rösten. Jag tenderar även prata högre än vanligt så jag väntar mig en och annan påminnelse om detta då locken sitter kvar i hörselgångarna.