beroende avlösning

Jag skulle börja simma här i veckan. Fick jag en ursäkt för att låta bli? Jajamän! Badhuset där jag lämpligast plaskar bäst hade sina motions banor avstängda för underhåll.  Så då slapp jag det. Nya tag på måndag då är det fritt fram igen. Måndagar för övrigt är ju en högst lämplig dag för att börja sitt nya liv. Det brukar hålla fram till tisdag lunch sen börjar jag planera för måndagen veckan därpå. Det vore perfekt om jag också kunde stänga igen verksamheten för underhållsarbete. Ringa jobbet, jag kommer inte, det är stängt för underhållsarbete. Fast då hade säkert chefen lockat med dammsugare så då hade jag fått senarelägga mitt underhållsarbete ändå. Dessa dammsugare, Polly och glass i stora lass. Älskar det för mycket för att kunna göra slut. De har ju fått bli mina vikarierande stand-in tillfälligtvis tills jag kommit på nått vettigt att ersatta mina missbruk med. 

Jösses Amalia vad varmt det är mellan skurarna. Jag som behöver ett svalt utrymme när jag ska sova måste ha min balkongdörr öppen till min franska balkong. Det ser myggen som en direkt inbjudan. Av någon anledning är jag född med den typen av blod som mygg älskar. Varje år är samma visa. Jag ser ut som ett gåendes buffé bord för myggen. Dessutom är jag så känslig så blåmärken är lätt att få. Man kan tro jag gått upp i rinken för att bemöta de där små flygande fäna. Så nattetid är en kamp mot djur och sinne.  Jag har som nämnt sådana besvär med mina ben så snart jag lägger dessa i viloläge. Det dröjer inte läng förrän jag ligger och sparkar som karate kid själv. En god vän med liknade beroende problematik sa att det är kroppen som läker då hen själv har samma dilemma. Vi båda har varit nyktra runt året. Jag mindre hen mer. Dock har jag haft dessa problem med mina ben sen jag var barn så jag har lärt mig leva med det men sista tiden har varit outhärdligt. Allt brukar bli bättre så det kommer väl detta bli med tids nog. 

Idag var jag ledig och som vanligt ställer jag klockan på nio för att inte sova bort hela dagen. Jag vaknade till vid nio och stängde av klockan. Redan då kände jag av huvudvärk. Jag somnar om och drömmer en massa konstigt. När jag vaknar igen är huvudvärken sämre. Det blev två paracetamol med en ibrufen. Pappa ringer och vill komma på kaffe. Passade bra för jag behövde veckohandla. Det görs bäst i sällskap av pappa då det annars tenderar bli allt möjligt mer än vad jag egentligen behöver. Pappa anländer och vi dricker kaffe. Sen drog huvudvärken igång som ett diskotek. Migränen blev ett faktum och jag kräktes som en kalv.  Pappa stannade kvar under tiden jag vilade och återhämtade mig. Migränen gick åter till vanlig huvudvärk så vi kunde åka och handla. Det blev den mest effektiva handling jag gjort på år och dagar. Inne i affären började illamåendet att köra och jag fick bråttom. Pappa gick och ropade efter mig i affären för jag var för snabb för honom att hinna med. 

På väg mellan byarna i bil från medborgare till medborgare kom jag körandes igenom ett skogsparti. Jag hade fönster rutan nere. Jag skruvade ner volymen på radion och rullade långsamt fram på vägen. Grönskan är sagolik och det hördes ljud från fåglar i träden. Under tiden jag fångar ögonblicket kom jag på något. Det är detta jag kallar frihet. Frihet att jag är frisk och alert för att bidra till människors egna funktion i sin vardag. Under dagen av mitt arbete är det inte bara assistans till självhjälp för en funktionell vardag utan också en hjälpande hand för någon som förmodligen lämnar jordelivet inom en snar framtid. I perioder kan jag även assistera yngre människor inför döden då deras sista önskan är att få dö hemma. Det är ett bra land vi lever i där den förmånen erbjuds just för sådana insatser som hemtjänst i hemmet. Kontrasterna är varierande. Det kan även vara människor i min egna ålder med psykisk ohälsa där vi kan vara en hjälpande hand eller ett stöd i vardagen för att få leva sitt liv så genomsnittligt som möjligt. Vi vet aldrig vad vi har när vi öppnar dörren till medborgarna. Det går aldrig att ta något för givet. Den ena dagen är sällan den andra lik. Med detta arbete och vad jag har för roll åt andra gör mig ännu mera stolt över att vara nykter, Rastlösheten är överhängande och spelet ligger och gnager i kulisserna. Tänk om jag kunde vinna pengar så jag kan rensa bland skulderna? Men det är ingen idé att tänka så för det slutar allt som oftast med att jag förlorar. Inte bara förlusten av pengar men förlusten av min karaktär och ett nytt ekorrhjul av mer ångest. 

Det märks på profiler och grupper jag följer om likasinnade att sommar halvåret är svårt. Vi är många som krigar med våra demoner. Alltså är det inte bara jag som tycker det skulle vara gott med en drink. Folk skulle föreslå alkoholfri drink eller annat alternativ till vin och öl. För mig blir det förrädiskt. Jag vågar inte ens dricka vanlig bords cider.  Jag håller mig till Pepsi max. En profil jag följer är öppen med sitt missbruk att hen till och med förmedlar sina återfall. Det tycker jag är starkt. En profil jag följer har från flitigt delat om sin förbättring men nu varit tyst nästan en vecka. Jag är lite orolig. Jag vet själv hur den skammen känns. Jag hoppas innerligt att personen i fråga bara har haft annat för sig än att förmedla sig på sociala medier. Tystnad behöver inte betyda återfall. Jag kan också bli tyst i några dagar och vill bara vara för mig själv. Att umgås med mig själv har jag blivit bra på. Jag är nästan bortskämd med al min egen tid. Jag stötte på någon som ville påstå att ensamhet är något ingen mår bra av. Den stackaren har nog inte det lätt. Jag vet förr eller tidigare i bloggen så tyckte jag ensamheten var svår att hantera. Inte längre.

Första dagen efter semestern är avklarad. Dock inte helt felfritt. Jag fick ett brutalt uppvaknande när min kollega ringde och väckte mig klockan 7.05. Den manuella väckarklockan har semester en vecka till och jag har idag bevisat för min omgivning att denna människa med dess funktioner är nödvändigt för min överlevnad. Inte bara för väcknings uppdrag men även som med människa och vän. Kollegan som ringde i morse tyckte jag var ovanlig pigg när jag kom till jobbet. Det är ju inte så konstigt svarade jag. Jag fick ju sova två timmar extra. Dagen rullade på bra och jag är laddad. Innan semestern var jag trött på allt och alla. När jag går och retar mig på disk och små trams då är det läge för ledighet. Idag skrattade jag gott när jag gick och samlade in disk som kollegorna "glömt" ta med till diskmaskinen. Det är nästan som att jobba på all inklusive hotell.  Det är som det är. Detta disk dilemma är inte bara på min arbetsplats. Det finns överallt. När det är riktigt stökigt är det extra roligt att greja. Det märks resultat och jag känner mig super nöjd över min prestation. Vem äger problemet om jag retar mig på en massa disk? Det är ju faktiskt jag. Jag är inte tvingad och plocka efter andra, jag gör det för jag tycker om att pyssla om mina medmänniskor. 

Det har varit en tid jag funderat mer och mer på att flytta tillbaka till mina barn. Tanken har slagit mig innan men nu är den mer påtaglig. Jag längtar efter dem. Min exman är en fantastisk pappa och jag har fullt förtroende för honom vad det kommer till våra barn. Jag är inte vårdnadshavare enligt formalitet då vi var överens om att deras pappa skulle ta över för enkelhetens skull då jag flyttade en bit ifrån, till mina hemtrakter. Med min flytt fick jag den hjälp som behövdes för att nå dit jag är idag och jag är övertygad om att det kommer bli bättre och bättre. Men jag saknar mina barn så mycket. Jag är även införstådd med att jag inte kommer få tillbaka vårdnaden heller. Det berör ju bara ett barn nu och jag behöver inget papper på att jag är förälder. Det är jag ändå. När jag flyttade neråt landet gick det i en ryslig fart. Jag fick en andra chans. Till en början blev det inte så bra men det rättade till sig. Tack vare mina chefer fick jag en rejäl spark i röven. Det är jag dem evigt tacksam för idag. Det sista mötet med HR och mina chefer kunde jag ana en viss förnimmelse av uppgivenhet. Då hade jag varit nykter i tio veckor. Jag tyckte då att de var lite sent på det då jag hade bestämt mig. Men nu ser jag att det mötet blev värdefullt för min framtida nykterhet. Jag har det senaste halvåret varit på några provtagningar på företagshälsovården för att bevisa min nykterhet. Jag har med stolthet parkerat utanför för att lämna prov. 

Min kusin upplyste mig om att lyssna till mitt inre väsen. Igår hade jag inte kläm på känslostatus. Jag var här och där och över det blå med känsla av frustration och ångest. Idag förstod jag vad det är som styr mitt inre väsen. Nämligen mitt fertilitets organ. I nästan tio månader har jag analyserat och kartlagt mina känslor. Verktygslådan är sorterad och jag vet hur jag ska bete mig vid olika svall av känsloflöde. Oftast vet jag när det är dags då jag är noga med dokumentation kring området. Ändå så denna månad finner jag mig i ett totalt ingenmansland. Med mina 43 års bestrida landskamper känns det lite tidigt för klimakteriet men jag börjar undra. Idag blev det kanelbullar och glass i stora lass. Hellre det än en turné på Systembolaget. 

Här har jag inte synts till på ett tag. Jag har haft annat för mig.  Jag har spenderat dagar med någon från förr. Personen från förr äger dessutom en fyrbenta vän som vet hur man charmar till sig de bästa. Undgå inte min ödmjukhet för högfärdig är jag absolut inte. Den fyrbenta är en enkel höger alternativt vänstersväng nämligen en blandning av Amstaf och Pitbull. En hund! Till ras fördelning skulle man kunna tro att det är en våldsam prick med allt för många järn i elden. Inte denna. Hon är mer rädd för sig själv och är en ytterst reserverad donna. Där hade jag tur, jag är förmodligen välkommen till flocken då jag anses som hennes människa när husse inte är i närheten. Katter ska jagas så då får en vara snabb i svängarna. Det har jag fått erfara. Styrkeprovet är beprövat och godkänt. För övrigt en mycket god terapeut. 

Varje morgon när jag vaknar tittar jag alltid efter min statistik här på bloggen. Jag ser antal besökare och antalet besök det gjorts totalt. Diagrammet går verkligen upp och ner på ett positivt sätt. Idag hade jag nått ut till 2001 besökare på nio månader. Jag har väntat i en vecka för denna milstolpe. Ena gången är det en ny besökare per dygn den andra dagen kan jag ha tio nya besökare. Det är fantastiskt roligt och inspirerande tycker jag. Att lilla jag skulle vara av intresse för så många människor. Jag är innerligt tacksam och det ger mig sån energi att hålla mig borta från missbruket. Jag får mina svackor och vill dricka eller spela men då tänker jag på er som läser. På något viss har jag blivit ett föredöme för andra och det ger mig kraft. Jag vet inte mycket om vilka ni är. Jag vet att jag har vänner och familj som läser. Ibland tänker jag på vilka jag skulle vilja vara dem som läser. Jag är högst ovetande men det känns ändå bra. Det viktiga för mig är att kunna ge stöd till någon där ute som behöver inspireras. Jag själv har behövt och behöver det fortfarande för att fortsätta på rätt väg.  För mig är det viktigt att veta att jag inte är ensam. Jag är en av dem som vågar erkänna mitt missbruk och skriva om det öppet. För er som ligger i startgroparna eller kanske behöver mer tid för att påbörja er resa vill jag önska ett stort lycka till. Det är ett stort steg att ta för att kunna erkänna för sig själv att man har problem. Nästa steg är att ta tag i det. Det har jag gjort så många gånger men för varje återfall så kommer nya insikter och mål. Som min behandlare på spelberoende mottagningen sa; Det är mer regel än undantag att ta sig återfall. Steget från insikt av problem kan ta lång tid. Ofta består missbruket som en läkande kraft. I alla fall vill vi tro det. Men för att kunna ta sig an resan till nykterhet behöver vi ta hand om det grundläggande problemet. Mina problem var obearbetad sorg och trauma. Jag fick hjälp med mina trauman men ändå fortsatte jag med mitt missbruk. Därför att det var enkelt att skylla på trauman och sorg för att få missbruka. När jag sedan bestämde mig för att vara nykter var det först svårt att lära sig hantera alla känslor som jag dövat med missbruket. Att erkänna för sig själv att det är ok att känna sina känslor för att sedan tillåta sig att känna. Nio månader har gått och jag upplever större självkännedom som sedan också bidrar till bättre självkänsla. I nykter tillstånd får jag bättre kontakt med känslorna att jag bearbetar min sorg på ett mycket hälsosammare sätt. Jag inväntar nu svar från en terapeut som ska hjälpa mig mer då min vårdcentral utrett vad för typ av terapi jag är i behov av. Jag vågar påstå att det mesta är utrett, jag behöver  mest hjälp med att sortera allt. Jag hoppas få hjälp med verktyg för en bättre självbild. En bättre självbild som komplement till ännu bättre självkänsla och självförtroende. 

Att sova har oftast inte varit något problem. Folk som känner mig vet att jag kan sova i alla lägen på längden, tvären, ståendes och i fullt alarmerande snooze aktion. Klockan är 01.30 och jag överväger karriärs byte. Fåraherde hade varit optimalt för får kan jag till antal vid det här laget. När jag väl somnat igår vaknade jag av kramp. Av alla åkommor att ha så vaknar jag av kramp i benet. Hur i hela friden tycker min kropp att det passar med kramp i benet mitt i natten? 

Natten till igår blev ingen höjdare. Förr blev jag uppe om nätterna när jag satt och spelade på nät casinon att jag glömde tid och rum. Jag brukade snegla på klockan och tänka att jag skulle vinna lite till. Det spelade ingen roll hur mycket jag vann. Jag fortsatte tills pengarna var slut på kontot. Nu har jag inte dessa bekymmer. Men vissa nätter är ändå sömnlösa. Teorin är att jag inte får tillräckligt med hjärnjympa. Hjärnjympa får jag på mitt arbete när jag inte har semester. Eller så har jag för mycket hjärnjympa.  Hur som haver, jag kunde inte sova. Jag kom till ro runt sju slaget på morgon kvisten. Förmiddags planeringen fick ställas in. Jag skulle träffa min dotter som är på besök i länet. Vi träffades idag istället. Dock fick jag gjort eftermiddags planeringen under gårdagen så jag var och badade med min manuella väckarklocka och hennes döttrar. Det var underbart väder så färg nyansen i ansiktet blev påbättrad. Vi var och badade vid en sjö. Jag plaskade för fullt. Jag älskar att flyta. När jag skulle resa mig upp märkte jag att jag inte nådde botten. Vilken tur jag kan simma. Natten till idag blev något bättre. Jag sov hyfsat bra. Pappa ringde och ville ha sällskap till sin shopping tur så jag ställde upp. Där mötte vi upp så jag kunde träffa dottern. Det blev lyckat.