beroende avlösning

Det närmar sig med storm steg. Om en månad flyttar jag. Samtidigt som jag ser fram emot det känns det ändå lite vemodigt. 

Den 17 Augusti var mitt senaste inlägg. Varför? Jag har inte haft någon lust för att skriva. Jag har upptäckt flera insikter med mig själv och min omgivning men har inte känt något behov av att skriva ner detta. Jag har istället terroriserat far min och fått mer klarhet i ett och annat med min terapeut. 

Helgen som varit gav mig den stora äran att få vara hundvakt under lördagen. Den nio åriga donnan verkar nöjd med mitt sällskap så som jag var av hennes. För denna vovves människor blev det en minnes full dag med familj och släkt. Inte för att jag umgicks med hunden men för att de kunde utföra sin familjeaktivitet obehindrat då vovven kunde stanna hemma med mig. Vi hade det super mysigt och de hade trevligt på sitt håll. Härligt att kunna ställa upp!

Veckan som gått har jag inte varit tuff. Med infektion i kroppen fick det gå ändå. När fredagen kom och jag var ledig tog jag slag i saken och ringde vårdcentralen. De vet sin grej och jag vet min diagnos så något extra besök till doktorn behövdes ej. Receptet skickades till apoteket så jag kunde halta dit och hämta ut mitt penicillin. Urinvägsinfektion. Vad annars!? Länge nog gick jag med mina symtom då jag inte vill ta en hel karensdag för detta. Hade jag vetat att det gick lätt över telefon hade jag tagit tag i det tidigare. Nu kan det bara bli bättre. 

Helgen som gick flög förbi, snart är det tid för en ny helg. Min lediga dag ägnade jag med en vän vars hund fyllde år. 9 års kalas. Det var härligt! Jag träffade människor som jag bekantat mig med online. Plötsligt stod där en kvinna och säger att hon vet vem jag är. Vi följer varandra på sociala medier. Det var ett fint kalas och en lycklig hund. 

Denna vecka har minst sagt varit fartfylld. Mitt mantra med begreppet: Det finns inga problem, bara lösningar , har varit ett signum åt mitt fördärv med mitt samarbete med tiden. Ofta tänker jag, det går fort det gör vi lätt. Javisst! Sedan ingår lite rehabiliterande förhållningssätt vilket innebär att medborgaren ska göra så mycket som möjligt självständigt. Där står jag och ser hur klockan tickar och försöker scanna av rummet för något jag kan serva med istället. 

Sommar och sol men varför ska det vara så varmt?! Idag lovas det 30 grader varmt. Kan vi alla vara överens om att sortera soporna ordentligt så vi kan förebygga dessa klimat förändringar bättre.

Teknikens under. Milt sagt. En rutinmässig uppdatering av min telefon gjorde att jag behöver införskaffa en ny laddare. Det är inte gjort. Jag laddar genom datorn. Det funkar än så länge. Idag kom en avisering till min tjänstetelefon att den behövde uppdateras. Icke! Det får vänta till kunnigt folk är åter från semestern. Jag vill inte ha samma strul med den också. Jag gör som vi inom vården oftast gör. Avvaktar. 

Det är semestertider och vi som inte är lediga har och göra och lite till. Lägger vi dessutom till dålig ekonomi, bristande kosthållning och kvinnlig menstruations cykel har vi lite mer att ha i åtanke. Som ni hör vill ni inte ha några större diskussioner med mig. I veckan har jag hört att några upplevt mig mer som en hackspett än ödmjuk kollega. Inte lätt och ta varandra med en skopa salt när vi alla sitter i samma båt. Men vi får inte glömma. Vi är inte ensamma, vi har varandra. Jag är mycket tacksam för en feedback jag fick om mitt hackande. Den dagen var inte av succé. Jag fick göra ett besök sedan fick jag åka hem. 

Igår blev en händelserik dag. Det var stor kalas för pappa som fyller 70 år här i Juli månad. Det blev ett socialt kapital att förvalta och bearbeta med alla min analytiska förmågor. Det var en lycklig tillställning. 

Idag är det Onsdag men känns som Söndag. Två dagar ledigt mitt i veckan är ynnest. Lyxigt värre!

Hemligheter är jag inte bra på. Hemligheter då det berör min kommunikations förmåga i form av mental förbannelse, det är jag bra på men inte hemlisar om annat vardagligt. Min pappa fyller 70 år och det ordnas kalas. Faratan ringde och frågade mig om varför min syster så nyfiket skulle ha det ena med det andra. Jag hejdade mig och brast ut i vrål. Ring inte till mig för sådan information när du vet att du nollar i tabellen för din ålderdom, fick han till svar. Du vet att jag inte är bra på sånt här, så ring inte och förstör allt. Sedan skrattade vi gott. Jag säger saker i förbi farten och jag tänker inte ens på det om det vill sig riktigt illa. Pappa vet detta. Vill du bli överraskad Pappa då byter vi ämne NU! Pronto!