Tanke bubblorna spricker.

I gamla serietidningar var det prat bubblor och tanke bubblor i alla dess möjliga former. Hade jag haft egna tanke bubblor hade ni haft att göra. Hela jag hade varit som en litterär gestaltning. Det kanske jag är ändå med min blogg och berikade ordförråd?

Idag gick det undan på jobbet att till och med jag hann inte ta disken hos en deltagare på bygden, eller rättare sagt jag hann inte med disken som kollegan lämnade igår. När jag kom till nästa hade den disk för en vecka så det jämnade ut sig. Då hade jag kommit ikapp så det hann jag med. Dessa eviga disk metaforer. Disk är ett sådant typiskt ämne vi skyller på när roten till dilemmat egentligen är något helt annat. Trivsel. Hur trivs vi egentligen? Jag är inne i en icke trivsel anda. Nu är det för mycket. En springer runt som en skållad råtta för att bidra till andras trivsel men istället för att ge tillbaka av det goda ska en tas för givet. Bitterheten hägrar!! Nej då inte alls men det kunde verka så. Det ska mer till för att slå omkull den här gamla geten. 

Denna månad kom jag iväg till jobbet trots mitt fertilitets organs klagan. Jag som tänker på mänskligheten och allt omkring med Bibelns faktorer till dagens samhälle kom till att fundera över naturens gång om inte Eva strulat till det från början. 

Kvinnor har en månad på sig att ladda batterierna till nästa månads avkastning men perioden på mitten när vi är mest fertila den pratas det sällan om. Den är inte bättre. En går som en salig ärkeängel på moln till allt brakar loss och kör igång. Då blir jag deppig, irriterad och het på gröten. Vem av det motsatta könet skulle ha en kvinna på detta humör i åtanke för fortplantnings ändamål?

Denna biologi med dess bibliska inslag är mig en gåta lika gåtfull som livets vara eller icke vara. 

Mina hemligheter har hägrat varav jag inte skrivit så mycket i bloggen. Jag har sökt jobb, varit på anställningsintervju och inväntar resultat.  Det var en bra intervju. Jag är inte nervös mest bara spänd på slut resultatet. Blir det så blir det, blir det inget så blir det inget. Kanske det blir nått men parter oense. Kanske det blir jätte bra. Vi får se.  

Disk metaforer är inget att förringa. Det är utveckling det med. 

Jag står som vid en klippkant och inväntar vinden. Jag vill hoppa men kan inte bestämma mig för när. Hos en medborgare jag besöker flitigt brukar vi skämta om hens tröskel ut ur badrummet. Den går neråt så rullatorn kan ta fart. Jag står framför som en klippa och peppar hen ner för Mount Everest. Vi har lika roligt varje gång att hen kiknar av skratt ibland. Trillar du landar du mjukt brukar jag säga. Inte lika mjukt som förut nu när jag har 15 kilo mindre att bära på. Dock är jag snabb som blixten i sådana lägen att hen skulle inte hunnit till golvet.

Dessa klippor i livet vi möter. Jag lägger er varmt om hjärtat för inte alla klippor är för att bestiga även om önskan finns. Denna eviga utmanare jag tenderar vara får ibland stå sitt kast och söka vidare mindre bergskedjor.