Ibland hade det underlättat om livet hade facit till vissa delar. En Ikea beskrivning hade varit perfekt för då hade det ändå getts möjlighet till egna analyser. Jag kan bara inte släppa tanken om att flytta upp i landet till mina barn. Rent miljö mässigt trivs jag i ljuva södern. Det känns som att jag befinner mig nära kontinenten. Uppåt landet där jag levt i nästan 20 år är det mest berg och skog. Vintern brukar erbjuda på mer vinterlika landskap än vad det soliga södern erbjuder. Här är det oftast regn och när snön faller ligger den inte länge. Det är rätt bekvämt. Senast idag ringde sonen och önskade vägledning. Om jag haft facit hade jag vetat om det skulle gjort någon skillnad med min närvaro eller ej. Jag har även tänkt på min arbetsplats jag lämnade för att flytta. Den saknar jag med . Det kommer gå över kanske. Det är mycket små detaljer på jobbet som gör det stort i mitt sinne att jag känner det lite trögt på jobbet. Det kommer förmodligen också att släppa. Allt handlar om inställning och attityd. 

Dagarna kommer och dagarna går. Jag känner mig mer och mer likgiltig och vet inte hur jag ska vända spiralen. Jag trodde jag tagit mig ur min svacka jag känt av sista tiden men den känslan verkar göra sig påmind lite titt och tätt. Jag behöver en förändring på ett eller annat sätt men en lagom förändring, då risken är stor jag flyr från mig själv om det händer för mycket. Jag har gjort det allt för många gånger förr. Denna årstid är klassisk för detta fenomen. Nu närmar sig årsdagen för nykterhetsrörelsens nya årsdag.  Den 16 september har jag varit nykter av alkohol i ett år. Kanske jag skulle prova på ett AA möte? 

I söndags blev det en mindre produktiv dag. Lite blev gjort då jag fick arbetat in lite övertid. Det uppskattas lika mycket för verksamheten som för min budget. Eftermiddagen skulle spenderas med familjen då min dotter var på besök. Jag var på väg hem från arbetet och fick migrän känning dessutom var jag hutlöst trött då jag lyckats ligga sömnlös natten innan. Jag kom hem och la mig, vaknade och blev brutalt påmind av mitt fertilitets organ. Då föll allt på plats. Till kvällen lyckas jag somna så fort jag lagt huvudet på kudden. Jag brukar hinna med en film eller dokumentär varje kväll. En rätt bra rutin tycker jag. Idag har jag arbetat. Så mycket att rasten blev ett minne blott. Det positiva med att inte hinna med en ordentlig rast blir att jag äter inte mer än nödvändigt. Det har visat resultat på vågen med fyra kilo minus. När jag märker resultat på vågen känns det inte lika lockande att äta något onyttigt. 

Det finns inom återhämtning tids mallar. Fyra veckor, tre månader, sex månader och ett år. Kanske fler, jag minns inte. Dessa epoker kommer med sug och tankar jag helst vill vara utan. Men de behövs för ytterligare självkännedom och eftertanke. Idag är det precis elva månader jag är nykter från alkohol. Mitt spelande har jag ingen tidsram på för jag brukade bli lika besviken efter varje återfall ändå att jag lagt focus på alkoholen. Jag är spelfri men vet inte hur länge. Demonerna säger åt mig att stoppa spärr appen i min telefon för att kunna spela den 25 augusti. Jag står emot. Bara för en så enkel detalj som att min chef beviljade övertid då den ekonomiska ersättningen skulle komma i september, så fick jag en dräglig månad då jag varit sjuk några dagar. Jag får lite av övertiden i augusti och jag har då pengar kvar efter att räkningarna är betalda. Det händer nästan aldrig. Som jag framfört innan så har jag en mycket barmhärtig far som förser mig med mat och annat. Nu kan jag tanka själv! Känns fantastiskt att bli mer och mer självständig. Detta också för att jag inser att mina krediter jag lyckats rulla runt inte kommer att lösa sig av den lilla räddning jag försökt med. Det får gå vidare. Jag måste leva och må bra. Jag märker otroligt stora resultat av mina skulder som blir mindre och mindre. Att tre krediter till går till kronofogden förlänger bara mitt medlemskap med sex månader ungefär. Min kreditvärdighet har jag vant mig vid att leva med. 

Ikväll har jag sett på dokumentär. Den heter så som rubriken säger. Den handlade om en kille som suttit 18 år i fängelse då han mördat en man på gatan. Gäng relaterat. Han beskriver sitt liv och sin tid i fängelse genom sin konst. Han är musiker och har skrivit fantastiska texter. Det är förvisso rap men väldigt djupt och verklighetstroget. Han beskriver sin personliga utveckling som människa under tiden han sitter av sitt straff. Han lär sig förlikas, förlåta och förlåtas. Ett citat jag bär med mig; Mina brister förminskar inte det goda i mig. När jag lyssnade av och in vad han hade att lära ut gjorde jag upptäckten med mig själv. Att även så se detta budskap i andra gör mig mycket mer ödmjuk till livet. Han satte så fina ord på hur jag vill leva och lära av mitt liv.  Jag märker detta dagligen i mitt arbete med de äldre jag bemöter även så yngre. I den tid som kommer har vi i hemtjänsten större utmaningar framför oss då de finns mer psykisk ohälsa hos våra pensionärer även så fler sjukdomar som livet inte kan härda utan att livet släcks allt för tidigt. Återigen har jag funnit mer ödmjukhet till livet. Det var trots allt bara ett år sedan jag önskade livet ur mig men ser nu så lyckligt lottad jag är som faktiskt får leva. Detta liv vi fått ska inte tas för givet. Dagligen kan vi höra och läsa om hur mänskligheten dör ut på grund av krig, svält och etnicitet. Det är högst oroväckande i min värld att vi inte får leva med lika förutsättningar för att vi formulerar livsåskådning på så olika viss. Dokumentären skildrar även dessa perspektiv genom hudfärg och revir. Av mannen till historien skapades en artist. JJ`88. Se dokumentären och lyssna sedan på musiken. Han ger perspektiv på ett sådant poetiskt sätt. 

Det har varit några veckor med humöret i botten. Nu börjar jag återfå kontrollen över mitt sinne. Jobbet har krävt mycket av mig den senaste tiden. Det har varit stressigt. Det är så i den verksamhet jag arbetar. I måndags flöt allting på bra förutom att bilen jag körde havererade. Tur jag var inne i samhället. Jag gjorde allt. Jag brukar vara kreativ vad det kommer till bilarna på jobbet. Det är vanligt att det är nån lampa som lever sitt egna liv. Dessutom elbilar. Vanligt med elfel. Ha! 

Tanken var att jag skulle träffa en gammal vän från förr men insåg rätt snart att jag är ingen marionettdocka. Under några års tid har jag haft kontakt med en person som jag också träffat på tu man hand. Kontakten har varit upp och ner. Sist vi sågs drack jag en mängd alkohol för att döva känslorna. Jag har varit hejdlöst förälskad i denna människa. En sak har jag lärt mig. Det är en stor skillnad på vad man känner och hur det kommer kännas när en blir förälskad. Jag har ständigt levt i hoppet om att personen skulle ändra sitt ställningstagande då det inte var aktuellt med något seriöst i åtanke för denna individ. Hoppet är det sista som överger människan och så har jag levt en tid. Inför vårt planerade möte tog jag en rejäl funderare och bestämde mig för att jag inte borde träffa denna person igen av ren självbevarelsedrift. Jag har dessutom sagt hur jag känner för denna människa men ändå kommer denna människa åter. Bara det känns ju ytterst ansvarslöst hos personen i fråga. Jag bestämde mig i detta fall och andra för den delen att jag är ingen marionettdocka.  Givetvis är det en mycket snäll och omtänksam man. Hans syfte har heller aldrig varit att såra mig. Däremot har jag trott att jag skulle kunna leva med känslan att det är bättre med nått än inget då jag hela tiden förstått att det inte kommer bli något varaktigt mellan oss. Efter att ha förmedlat mitt återbud till träffen och anledning var vi båda överens om att inte ha någon ytterligare kontakt. Det kändes först bitter och ledsamt men efter att ha sovit på saken och tagit mig en runda funderare igen så känns det skönt. Jag känner mig lättad. 

Halv fem torsdag morgon. Klockan ringer om en halvtimme. På sin höjd har jag slumrat till cirka en timme mellan två och tre. Jag kan snart samproducera uppföljaren till Sleepless in Seattle. Dock hänger jag desto oftare i södra Sverige och inte nått i USA nu för tiden. Efter några dagar hemma  på grund av sjukdom har jag vilat en del. Det blev lite för bra av den varan. Jag sov inget de två föregående nätterna heller men har troligtvis vänt på dygnet. Idag ska jag jobba så jag ska snart få rätsida på det igen. 

Det var ju inte så konstigt jag varit så trött sista tiden. Med infektion i kroppen är jag inte så kaxig. Med min funktionsnedsättning har en allt som oftast bakterier i urinen. När jag inte märker av det är det som det brukar. Ibland får jag besvär och då får jag en kur antibiotika. Så fick det bli. Sist jag tänkte att små besvär går över så hamnade jag på infektionsavdelning med  hög feber och njurbäckeninflammation. Min snabb sänka låg då runt 360. Den vill jag inte ha i repris så jag är snabbt till doktorn när jag märker besvär. Inte nog med urinvägsinfektion det var oljebyte med. Puha!! Dags för nya krafter och nya tag....

Tacka dess övre makter att denna veckan äntligen gått till historien. Idag har jag varit ledig. Dagen till ära spenderades i vågrätt läge fram till 14 tiden. Tröttheten var total. Under dagen har jag lagat mat och förberett matlådor. Jag har inte vari speciellt förtjust i matlagning och är det inte nu heller. Men jag har förstått att äter jag frukost och ett lagat mål mat om dagen blir jag mindre sötsugen. Det bästa med att vara utan pengar är att jag inte kan köpa något onyttigt. Denna månad kommer bli fattigare än vanligt så pappa hjälper mig med inköp av mat och det nödvändigaste. Då kan jag definitivt inte köpa något extra. Jag försöker arbeta lite övertid men behöver vara lyhörd. Jag vet med mig från förr att jag kunde jobba massor sedan satt jag som en fläck på väggen. Skillnaden nu är att jag trivs med jobbet och livet. 

Jag skulle behöva nya stötdämpare till ryggraden. Det verkar nämligen som att diskarna ligger och skaver mot varandra på grund av slitage. Alternativt kan det vara nerver som ligger i kläm. Ungefär samma dilemma som jag hade med min nacke. Så med det berömda ordet lagom kommer jag nog snart bli fri från smärta i den nedre regionen av ryggen som hemsökt mig till större delen av sommaren. Skönt att veta att det kommer gå över med rätt träning och övningar till det. Hade jag bara haft ekonomi till det hade jag skaffat nått typ av medlemskap så jag skulle kunna börja simma kontinuerligt.

En tuff vecka ligger bakom mig till historien. Arbete med övertid, värme som tar kål på en hårt arbetande vård arbetare och min brors dag. Den 27 Juli är det min storebrors registrerad dödsdag och födelsedag då han skulle fyllt 50 år. Den stora dagen gick bra men dagen innan var jag inte i balans. Jag gick på lågvarv och började gråta så fort min kollega frågade hur jag mådde. Till kvällen såg jag nått sorgligt på tv och bröt ihop för det, dock visste jag med mig varför jag egentligen var ledsen och tillät mig vara det en stund.