Denna vecka blev allt annat än vad jag tänkt mig. Än är det bara fredag och jag ska arbeta helgen. Tänka har jag erfarenhet av och det är inget jag ska överkonsumera. Därför har det blivit mer arbete och kvalitativ sömn hittills av veckan som gått. På grund schema arbetar jag dagtid denna vecka men så blev det inte. När halva onsdagen gått tillfrågades gruppen om någon kunde sitta kommande natt med en blivande legendar. Jag var snabb och erbjöd mig då jag inte sover så bra nattetid ändå.  Jag åkte hem och lade mig men blev snart väckt av min far som levererade färdiglagad mat. Det blev lite kaffe och trevliga samtal sedan gick jag och lade mig igen och sov som en slagen hjälte. Natten blev lång men tiden gick fort. I tron om att jag hade en dag tur på schemat till torsdag morgon trodde jag att det skulle bli ledig dag men det blev det inte. Samordnaren på jobbet upplyste mig om det faktum att jag skulle arbeta torsdag kväll. Hade inte veckan blivit ändrad för nattlig tjänstgöring så hade jag garanterat stått på jobbet klockan sju i tron om min tjänstgöring, sju till halv fyra. Det blev lite sömn sedan åter till arbetet för lite timmar till, 15.15 till 22.  När jag landade i sängen torsdag natt somnade jag och sov så gott att bomben hade inte haft effekt för mitt uppvaknande. 

Imorgon är det tid. Tid för arbete och början på mitt nya liv precis som alla andra måndagar. Matlådorna är klara och min lilla vrå är städad. Frisk med, dock med en och annat inslag av falsett ton i rösten. Jag tenderar även prata högre än vanligt så jag väntar mig en och annan påminnelse om detta då locken sitter kvar i hörselgångarna. 

Som rubriken lyder: Äntligen! De tre sista krediter med högkostnads kredit har anlänt till Kronofogden. Vad innebär högkostnads kredit? På min tid när dessa krediter påbörjades stod det längst ner med finstil och ytterst små bokstäver. Ta inte krediter om du inte kan betala tillbaka, detta är en högkostnads kredit. Nu för tiden står det mer tydligt och regeringen i landet har gått in och stoppat räntehanteringen. Vilket innebär att nästa år får jag tillbaka 50 % av räntan på deklarationen men till nästa år igen och till er alla som tar sådana här lån och krediter idag,  ges inget tillbaka på deklarationen. Detta hade jag inte en tanke på när jag tog krediterna för flera år sedan. Då var det bara min förgiftade hjärna som ville ha mer pengar på kontot så jag kunde spela mer. 

Igår tog jag mig i kragen och ringde vårdcentralen. Igen...Kråkorna sjunger vidare och jag känner mig igentäppt med någon andningsfrekvens lägre i andningsorganet. Det blev en tur till apoteket för hostmedicin och nässpray med kortison. Nu hoppas jag det ska släppa. Tipset på hostmedicin hade nog sköterskan gett till fler då det fanns endast en paket kvar på hyllan som jag tog. Detta virus ska bli utrotningshotat och total preskriberat från min kropp. Kontraktet har löpt ut  och ytterligare inackordering erbjuds ej!

Rösten försätter att kraxa fram toner av kråkor i falsett. Som sångfågel i duschen är jag nu tyst. Jag fräser och hostar och nyser så högt att grannen svarar prosit. Empatiska grannar, då är dessutom mina fönster stängda. 

Dessa virus ger sig inte på en obemärkt. När jag trott det övergett mig så gör den comeback med ett hest uttal med lock i öronen att omgivningen upplever mig skrikande i vissa tonlägen. För att höra vem som kliver in i medborgarnas hall får jag snabbare än vanligt presentera mig så de inte tror det står en inkräktare på deras revir. Det finns ett uttal om att tala med whiskey röst. Min röst ligger mer på de vällagrade sorterna. Hosta gör jag inte ofta men när det infaller kommer det med sådan kraft att gymmet hade inte behövt instruera mig med övningar för magen. Musklerna där vet jag var de finns för de ger sig till känna med träningsvärk. 

Det går virus på bygden så som det alltid gör denna årstid. Skulle mitt immunsvar undgå detta? Icke! Även om jag så drack ört the med färskpressad citron och ingefära blev det ändå inget jag slapp undan. I måndags kväll satt jag och knaprade på ingefära rot.  Det hjälpte inte heller. 

Fy faraoner för bilar och dess extra arbete. På väg hem från far min igår kväll var händelsen ett faktum. Min fram lampa gick sönder. Extra lampor finns att tillgå då jag vill ha det till hands. Men att byta en lampa på bilen jag kör, det gör jag inte med hastigheten av Stålmannens egenskaper. Jag vet hur man gör så jag tog mig an projektet. Det är trångt och pillrigt under huven på bilen. Klämman som håller lampan sitter som om det vore Björnen Bamse själv som monterat dit skiten. När jag fått loss klämman skulle jag byta lampan och få dit den där förbaskade klämman igen. Det blev några timmar på parkeringen ändå fick jag inte dit klämman. Lampan lyser och sitter någorlunda bra. Jag syns det är det viktiga. Möjligt att lampan dessutom är fel riktad men jag får be de snälla pojkarna på verkstaden till torsdag då jag ska få på vinterdäck. De var ett antal gånger jag fick sätta mig i bilen och fundera över livets existentiella motto då jag var närmre bristningsgräns till nerv sammanbrott.  Men jag höll mig lugn och svordomarna jag uttalade var inte många till antalet. 

En vecka av livet har passerat återigen. Jag kom iväg till mitt arbete i torsdags då jag hade ledig dag på onsdagen. Jag väntade in i det sista innan jag frisk skrev mig till arbetet. Jag ville inte gör om samma misstag att komma till arbetet för att sedan gå hem igen. Dock ser jag inte det som något nederlag för egen del då jag ändå får påvisat mitt engagemang och vilja till min närvaro. Det blir mer drabbande på arbetet som måste lägga om planering i sista minuten. Det är dilemma av påfrestning om jag har många besök inplanerat. I lördags löste det sig bra då jag har en kollega som valde dubbel pass för min skull.  Dubbel pass innebär för denna kollega att arbeta 7 på morgonen till 22 på kvällen. Denna kollega är en person jag själv lärt upp för bredvid gång. Jag är stolt över denna kollega och lycklig för kollegans succé som dessutom fått mer arbete med månads anställning istället för timanställning. En fantastisk person med sinnet öppet för så mycket kunskap och lärdom. Vi har arbetat en del ihop och kollegan har sett mig påverkad av diverse bemötande jag har fått på både gott och ont. Vi hamnade i en situation där jag fick en rejäl skopa negativitet av en anhörig till någon vi vårdar. Jag blev först mycket påverkad och blev upprörd i sinnet men lyckades hålla mig lugn som jag alltid gör förvisso. Min kollega såg på mitt kroppsspråk hur illa berörd jag först blev och vid tillfällen så gav jag även till känna hur jag upplevde situationen. Efter en stund hos medborgaren landade jag i mitt vanliga tänk av ödmjukhet och  empati och klargjorde för min kollega om hur vi måste försöka bemöta professionellt när vi hamnar i sådan här lägen. Jag bemötte professionellt men blev sammanbiten i dialog. Men efter att jag lugnat mig mentalt så får jag förklarat att det är viktigt att vi visar anhöriga ödmjukhet och respekt. Deras upplevelse är också viktig. Vi kommer in i deras hem och vårdar deras nära. Som anhörig är det inte lätt. Som anhörig kan det ofta vara svårt också att inse att ens familjemedlem är så sjuk som den är egentligen. De vill ha kvar sin livskamrat. Dessutom finns det ingen som känner sin familjemedlem så väl som anhöriga gör.  Vi i hemtjänsten besöker deras hem och oftast är det inget någon hade önskat att fallet skulle vara så. Oftast vill ingen ha hemtjänsten hos sig, de vill ju leva och som de alltid gjort men många måste komma till insikt med att en hjälpande hand kan behövas. Detta är också en bearbetningsprocess vilket gör hemtjänstpersonal inte bara en assistent för medborgaren utan också en viktig del i livet för de anhöriga. Vi bemöter inte bara medborgarna som behöver assistans i vardagen, vi bemöter också anhöriga. Många som inte arbetar inom vård och omsorg har oftast bristande kunskap om detta. Att arbeta inom hemtjänst är så mycket mer. Jag måste erkänna att bemöta anhöriga är den största utmaningen i mitt arbete. 

I lördags gjorde jag ett tappert försök till arbete. Det är ganska vanligt med känsla av dåsighet efter migrän men den ville inte ge med sig. Igår marscherade jag upp till vårdcentralen. Jag fick diagnos migrän och lämpligt läkemedel för ändamålet. Pappa fick som sedvanligt följa med som support stöd. Det gjordes massa undersökningar. När läkaren lyste mig i ena ögat med lampan var det inte långt ifrån en deltagare mindre i salen. Sedan skulle jag veva med armarna till höger och vänster. Titta hit och titta dit. Inget neurologiskt mer än det vanliga. Läkare skulle följa upp om ca 8 veckor.  Det vanliga tramset om lagom motion, varierande kost bla bla bla...... kom också på tal. Med all den kunskap jag har om kost och hälsa är jag högst kapabel till hälosoguro koncept, men en ska leva som man lär annars kvittar det. Så den titeln håller jag på avstånd och skryter om min tio kilo jag gått ner istället. Jag är under 90 kilo och det känns inte bara bra utan också mycket lättare. 

Huvudvärk! Helt otroligt! För att ligga vaken en hel natt utan tillstymmelse till ens känsla av dåsighet till söm så har jag i natt sovit som en slagen hjälte. Dock vaknade jag 15.00 men huvudvärk från stället där inte peppar kan växa. Positiva Ture som jag ofta konfererar med kom på detta lysande. Jag har ett huvud och det har varit användbart till mycket. Ångest, panikattacker, kronisk depression, baksmälla, beroende, demoner, spel demoner med mycket annat roligt också. Som den fria viljan. Den idén knäckte Gud för evigheter sedan. Ingen dum snubbe det där. Med den fria viljan har jag åstadkommit rätt mycket. Jag är nykter och någorlunda spelfri. För att inte göra något dåligt måste vi fundera ut varför vi gör det och hur det känns. Jag kom på att det är fruktansvärt tråkigt. Varje gång det kommer en lite speldjävul tänker jag på hur tråkigt det är och vad jag kan göra istället. Kanske inte så bra på att utföra det alternativa men tråkigt behöver jag inte ha. 

De sista två nätterna har jag drömt om att dricka öl. I drömmen dricker jag en öl under lugna omständigheter i trevligt sällskap. I den ena drömmen fanns en kusin med som dock är bortgången sen länge. Den kusinen träffade jag kanske två eller tre gånger i livet. När jag drömt om alkohol innan så har jag blivit full att när jag vaknat känt sån ångest för jag upplevt det så verkligt. De senaste gångerna jag drömt om alkohol har det varit lugnt och beskedligt att jag vaknat utan oro. Det är nu jag ska erkänna att tankarna kring ett glas vin eller öl skulle inte skada väl?