I natt har John Blund kört loss med månen. Månen var full och Herr Blund har förmodligen varit på den festen med för här var han inte. Jag tog mig i kragen och steg upp till sju draget för att bege mig med tåget till min terapi. Som vanligt är jag 45 minuter för tidig då tåg tiderna inte samarbetar med mina tider. Trött var jag så jag satt och slumrade i väntrummet. Lagom till en kvart över den tiden jag skulle vara där ficka jag ingen terapi eller någon info så jag drog tillbaka till stationen för att åka hem. Då ringde det en stackare och bad så mycket om ursäkt för de missat ringa mig för att informera om terapeutens frånvaro av sjukdom. Jag som är lika glad ändå tyckte att det gjorde inget, jag har ju åkt tåg. Det är alltid nått. Under tiden jag åker tåg brukar jag lyssna på podd. Sista tiden har jag lyssnat till Mellanöstern korrespondenterna. Riktigt bra och rekommenderas! Nu pratas det mycket om Palestina. För två år sedan attackerades Israel av Hamas och det har varit krig sen dess sägs det men det har varit krig i Gaza så länge jag kan minnas. I skuggan av detta krig som drog igång för två år sedan fortsätter Israel sin ockupation av Gaza. Israelisk militär tar succesivt land i beslag som de anser är deras. Människor sätts på flykt eller mördas så att Israel kan bygga utposter. De två senaste åren har det tagit beslag på tolv nya utposter varav utposterna kan vara byar av människor som drivs iväg som ohyra. Så i de stora flyktinglägren bor de inte bara folk på flykt undan krig utan även människor som blivit förvisade från sina hem. Hamas är desarmerade men Israelisk militär blir kvar. Israel har inget konkret argument och de har de inte haft innan heller när de ockuperat och förvisat människor. Det tråkiga nu är att de har kunnat ockupera i det tysta då det har varit krig mellan Hamas och Israel. Att Israel stannar kvar är för att fortsätta sin ockupation. I mina öron av förståelse, folkmord! Rättare sagt de fortsätter mörda muslimer på samma sätt som judarna blev mördade under andra världskriget. De gör precis likadant själva så som de blev behandlade. Kunde vi inte lära oss av historien och låta mänskligheten leva med fred. Vi tror på samma Gud. Judendomen, Kristendomen och Islam. Vi har bara olika uppfattningar om Jesus existens och hans insats för mänskligheten. Dessutom har de stora profeter och helgon inte levt under samma tid så varför älta. Grundläggande värderingar om ren vänlighet och ömsesidig respekt räcker långt. Varför får de extrema sådan makt? Det är galet. Har de inte läst historia och religionskunskap? Det ska tolkas till höger och vänster att båda riktningar blir hysteriska och maktgalna. Detta är inte bara i Mellanöstern, det sker överallt. Hur lyckas vi rösta fram all främlingsfientlighet? USA har en maktgalen snubbe till makten med sådant storhetsvansinne att han själv hoppas på Nobels fredspris. Den gubben som tillsammans med sitt gäng sätter högt uppsatta forskare arbetslösa bara för att de inte kommer från landet. Istället för att tacka dem för deras framgång som sätter landet i ljuset.

Japp! Jag lever! Bloggen blir mindre prioriterad när Netflix släpper bra grejer. Igår släpptes serien Monster. Jag är den klassiska singel typen runt 40 landskamper som sitter bitter över mitt singelliv när jag i själva verket håller mig inne och tittar på seriemördare på löpande band. Ibland blir det lite avslappnat med enklare serier så som Forever på Netflix. Tonårsliv med en kille som har adhd och kämpar med skola, föräldrar, flickvän och allt annat bestyr som drabbar en högkänslig kille i puberteten.  Jag har även avhandlat Black Beauty. Underbar serie med massa intriger. Mycket av det är hur livet kan se ut för rika människor och hur pengarna flödar till höger och vänster. De lyckas snurra till det så mycket att det påminner mer om parodi. Första säsongen är bra, den andra blir bättre. Jösses vad de lyckas sätta sig i skiten. 

Måndag! Dagen då det nya livet brukar starta. Förr brukade det vara dagen då jag supit bort helgen och skulle ge livet en chans till nykterhet. Brukade fungera bra till tisdag, på väg hem från jobbet då jag rattade direkt till bolaget istället för hem eller någon hälsosam aktivitet. 

Min analytiska förmåga fortsätter att ge sig till känna. Min vardag präglas av små som stora analyser. Igår insåg jag att det är undersköterska jag arbetar som inte höken över allt som min omgivning nonchalerar. Säkerligen ingen medveten nonchalans men ibland undrar jag om folk går i sömnen. Jag spred mina budskap om vad som kunde vara bra att veta ändå struntas det i så någon idag har förmodligen blivit negativt kvitt den nonchalansen. Jag gjorde upptäckten att budskapet inte nått fram men drog slutsatsen att jag kan inte göra mer än så gott jag kan. Lite mer drastiska och aggressivare tankar hade jag ska bekännas, men tog några djupa andetag. Den där verktygslådan har många redskap, det är bara att använda fantasin. 

Min mamma brukade alltid säga; Slår man på sig själv får man slå hur hårt man vill. Dock brukade detta inte vara något hinder för henne att slå på sina barn. Igår var jag på terapi. En dag i veckan planeras det för detta möte och jag kommer förbered med anteckningar och massa funderingar. 

Nu sitter jag här igen med min likgiltighet och rastlöshet. Det är hormoner. Det känns skönt att jag vet det. Förr hade jag ingen koll och landade ofta i en fylla och ett sanerat konto. 

I onsdags var ingen vidare framgångsrik dag. Arbetet gick förvånansvärt bra trots att jag legat vaken hela natten och räknat får. John Blund är ju inte så bekant med arbetstids lagen så han lyste med sin frånvaro. Till morgonkvisten lagom till fem så gav jag upp. Det är då min väckarklocka brukar väcka hela grannskapet för övrigt. Inte denna morgon för den behövde aldrig ringa. Jag steg in i duschen för en uppfriskande dusch då John Blund plötsligt behagat dyka upp. Jag fick duschat och avslutningsvis brukar jag skölja ut balsamet. Så blev det inte denna morgon. Jag gick med balsam som hår inpackning resten av dagen.

Idag har jag varit i Lund för mitt första behandlings tillfälle inom PDT- Psyko dynamisk terapi. Det är en ganska ny typ av behandling där man fokuserar mer på hur historien påverkar nu tid och hur en kan lära sig leva lättare med trauman och upplevelser. Att älta det förflutna är jag klar med jag vill ha lite snabbare uppkoppling i hjärnan då jag tenderar att fundera mycket på det förflutna och hur det påverkar min vardag idag. Livet präglar vår person men ibland stannar vi i tankemönster som inte blir bra för oss i längden. Detta har jag bearbetat mycket det senaste året och vill summera och gå vidare. 

Idag är jag ett år nykter. Bloggen har totalt sett 2572 besökare med 9302 sidvisningar. Det är möjligen inte så många återkommande läsare men jag är otroligt tacksam och ödmjukt stolt över min prestation här på bloggen och med livet. 

Snacka om att det skiftar i svängarna. Efter att legat sömnlös av värk i benen fick jag sjukanmäla mig och ringa vårdcentralen. Vid denna ålder jag befinner mig i har hjärt och kärl sjukdomar debuterat för andra i släkten. Jag som själv arbetar inom vården vill bara kännas vid att andra blir döds sjuka. Inte jag. Efter att funderat en tid borde jag kolla upp hur mitt lilla hjärta mår. Värk i benen kan bero på dålig blodcirkulation i kroppen. Jag har dessutom ett blåsljud på hjärtat som hittades för två år sedan. En uppföljning är ju önskvärt med tanke på status. Benen värker så att jag skulle vilja ta bort den nedre delen av kroppen. Värken är så ihärdig att jag kan inte ligga still och jag önskar nästan få dö. Dock är ju tankar om en döden ett mer inlärt beteende som dyker upp i huvudet på mig så fort jag känner mig värdelös. Värdelös känner jag mig när jag behöver ringa till jobbet och sjukanmäla mig. Jag såg fram emot att börja jobba och möta mina ljusglimtar i vardagen som brukar få mig på bättre humör. Efter gårdagens inlägg verkade som att jag inte ville arbeta med det jag gör men när jag har bearbetat klart mina negativ känslor brukar jag söka upp det positiva och minnas varför jag egentligen gör det jag gör. Jag minns! Speciellt idag när kroppen värker och jag hade önskat bidra till samhällets medborgare, inklusive mig själv. 

Det handlar inte om att fly fältet för att jag är uttråkad. Så har det varit förr i livet. Men när jag inte sitter fast med kedjor längre finns det hopp om framtiden. När jag inser hur fast kedjad jag varit och har nu helt andra förutsättningar.

Jag är åter på fast mark. Livet på andra sidan åsen har varit lärorikt och insiktsfullt. Vägskälen har funnits innan men nu är det dags för Förändringar. Vad vet jag inte men ett nytt jobb känns viktigt. Inte för att jag inte trivs utan för jag vill prestera mer i livet. Prestationen som undersköterska är ett högs prestationskrävande arbete men jag vill förändra. På den nivån jag tänker så är detta inte möjligt där jag befinner mig nu. Jag har stor respekt för de äldre jag vårdar så det kommer jag göra tills jag knäckt nöten. Jag vantrivs ju inte.