Influencer.

En vecka kvar till min efterlängtade semester. Helgen som anlänt väntas arbete. Igår var jag ledig och den spenderades med vila och träning. Träning förekommer mer än vad jag avslöjar. Vissa saker ska en hålla för sig själv så besvikelsen inte blir lika katastrofal om jag misslyckas. Igår när jag fått på mina träningsbyxor kändes det lite extra härligt. Ingen valross längre med tränings kit. Nu är där lite mer former. Till det motsatta könets stora besvikelse följer brösten med ner i vikt raset. Skönt!

Skönhet kommer inifrån. Trivs vi med oss själva, trivs vi med andra. Min mage ser mer och mer ut som ett sladdrigt skinn paket, men det gör inget. Det är beviset på min kamp av så många års kämpande. Dessutom har jag burit två guldklimpar där inne och det är jag mäkta stolt över. 

Far min har hjälp mig med mat hem. Ljuvligt! Det är lättare att planera kost och träning med mat i magen. En go vän hade även pastasallad över så den har jag ätit av i tre dagar. 

Efter tid av missbruk är det lätt att låta go sakerna ta överhand om vi inte hittar träning eller annat som ersättning. Många börjar träna men det gjorde inte jag. Jag gick upp massor i vikt istället. Med fokus på en sak i taget så fick det bli övervikt. 

Det är trots allt April månad och de flesta sätter igång med vikt resan tidigt för att trivas i badkläderna till sommaren. Jag är inte annorlunda än att jag följer med på tåget. 

På tisdag gör jag dag pass efter kväll. Inte min favorit men det fick bli så. En kollega ville byta för att gå på föreställning uppåt landet. En föreställning jag själv gärna gått på men har inte möjlighet av många anledningar. Istället har vi bytt och jag har dessutom fått in lite övertid. Om jag inte själv kan gå får jag underlätta för någon annan som kan gå. What goes aruond, comes around. 

Jag väntas en veckas semester med min vän som fyller 60 år! Min ekonomi är inte så tätt men min närvaro bör ju räcka. Skämt åsido. Jag är som känt ingen tråkmåns. Ödmjukast sagt!

Sista tiden har jag inte bjudit på fulltalig cirkus. Jag försöker hålla distans till ett och annat i vardagen. Mina tentakler är något inåt vända. Jag ser fortfarande individer men försöker montera ner rummen i min hjärna. Jag måste. Jag orkar mer på fritiden om jag inte går och städar efter andra mentalt. 

Sista tiden har jag reflekterat över mitt digitala nätverk. Det Community jag valde för min nykterhets resa. 

Vilket enormt bekräftelse behov där finns. I vanlig ordning granskar jag mig själv och minns hur jag påbörjade min resa med ständigt behov av bekräftelse. Många ska dela med sig av livet in i minsta molekyl. Det har jag med gjort. Då förstår jag att resan till mitt inre är långt ifrån färdig men tillräcklig för att inse hur viktig bekräftelsen till mig själv är.

När jag började blogga ville jag bli influenser.  Jag ville nå ut till så många som möjligt. Se mig, här är jag! Idag med lite mer än 4000 besökare och många återkommande så förstår jag hur värdefullt mitt sällskap till mig själv blivit. Jag behöver inte synas på sociala medier jag trivs bra i min blogg. 

Vi har alla våra tillvägagångssätt. Nykterhets resan är inte likadan för alla. Vi finner egna vägar. 

Gå din väg som du trivs med. Finns de som hävdar att 12 stegs metoder och möten är det enda rätta men det passar inte alla. 

Jag har alltid tyckt om att skriva. Det är en del av min väg. 

Någon Influenser blir jag nog aldrig.