Kaniner och harar.

Åter i arbete. Ordningen är återställd. Nu väntas tre intensiva dagars semester till nationaldagen sedan är det fullt ös fram till vecka 29 då jag har fyra veckor semester till. Batterierna är laddade och jag är åter på min plats i livet där jag vet vad som förväntas av mig. Det väntas bli en tid framöver med ett antal legendarer. Arbetsuppgiften jag har tagit mig an helhjärtat och älskar att göra. Livets slutskede. 

Efter att levt själv med en mental känsla av livets slutskede i sinnet känns det fint med detta perspektiv av ett naturligt slutskede för de jag assisterar i vardagen. Naturen gång kan vi inte hindra. 

Kaniner och harar lever med framfart. Den sista som höll på att förlora livhanken tvärnitade för precis utanför samhället jag bor. Det var så nära att jag inväntade dunset under fram däcket. Jag slapp det och kaninen sprang vidare förmodligen med en nära döden upplevelse rikare. Ingen som helst självbevarelsedrift verkar dessa arter äga. Rakt ut springer de som om jorden stod i brand. Kaniner springer förbi, skånska fasaner springer runt i cirklar på vägen mitt framför bilen. Duvor ska vi inte prata om....

Tänk vad livet slocknar fort för många och ack så långsamt för fler. En annan har kämpat till yttersta gränsen för att få livet ner släckt men ändå inte lyckats. Kan undra vad det är som bestämmer och avgör detta öde? 

Det fanns en tid jag funderade mycket på hur jag ville dö. En tid jag desperat sökte enkla utvägar för att få livet överstökat. Någonstans har det alltid funnits en rädsla för var jag skulle hamna när jag dör.  Det sägs att självmords själar går till helvetet. 

När jag var tonåring hade jag en tid av dessa mål att vilja avsluta livet. Jag skulle ut och gå sent på kvällen men min pappa vågade inte släppa ut mig själv. Det blev en lång runda med farsan hack i häl. Då pratade vi om dessa vidunder. Min pappa säger att självmords andar får slita i helvetet. Givetvis är det en tolkningsfråga så som mycket annat Bibeln erbjuder. För far min som ville ha kvar sin dotter i livet funkade det. Dessa ord ekar än i huvudet på mig och jag kommer minnas denna promenaden resten av livet. 

Det fanns en tid i livet efter detta då jag inte brydde mig. Livet var för svårt att hur kan livet i helvetet vara svårare än detta? Den tiden är förbi. Jag tänker ibland att jag vill dö men är förmodligen ett inlärt beteende jag tar till när det blir svårt. När jag sedan landat inser jag att styrkan livet ger. Det jag bygger upp för mig själv med min inre kraft ger bättre resultat och mer livsglädje. 

Livet levs med mer tålamod och ödmjukhet. Ord och erfarenheter jag använder min vägledning för fortsatt resa till andra som ska resa vidare. 

Vet ni vad? Guds budord och allt annat därtill verkar inte så dumt ändå. Men skulle jag leva under tid av häxjakt hade ni hittat mig på en brasa.