Kontemplation- tid för eftertanke.

Orden som flödar har varit sparsamt skrivna. Jag har inte skrivit mycket i bloggen av medvetna skäl. Jag har en tendens att låta orden flöda och formas efter känslor och tankar. Sista tiden har jag inte vågat skriva något då risken för erkännande om mina planer skulle avslöjas. Nu har jag pratat med nära och kära och kan nu skriva av mig. 

Jag har nytt jobb och ny bostad från och med den 1 Oktober. Jag kommer flytta. Jag flyttar tillbaka till det som många ser som en crime scene. Jag flydde fältet illa kvickt för rehabilitering och behandling men som ändå dröjde. Nu har snart varit nykter i två år och jag hanterar spel demonerna någorlunda skapligt. 

Den 1 oktober flyttar jag åter till Ulricehamn. Till mina barn och mycket annat av mitt liv jag har i dessa trakter. Många gratulerar mig men många är också oroliga. Det viktiga för mig är hur jag känner. Jag känner mig redo. Förr kände jag mig ensam och landade i dåligt beteende med diverse ouppklarade upplevelser från tidigare i livet. Jag upplever att jag fått frid i mycket av detta. Ensamheten är inte ohälsosam längre och jag trivs i mitt egna sällskap. Med mitt egna sällskap innebär detta också hur jag ser på mig själv och hur jag mår inombords. Jag mår bra.

De fyra åren som passerat av behandling och rehabilitering har inte varit förgäves. Med missbruket för att sedan resa mig från det, har inneburit en resa till mitt inre. En resa som skapat trygghet, god självkännedom och hoppet om en framtid jag förr bara drömt om. Jag vet att jag kan. Jag funderar mycket kring min framtid och vad jag kan tänka mig att göra med den. Innan har jag hela tiden sett hinder men nu ser jag bara möjligheter. 

Resan till mitt inre är långt ifrån slut destination. Med tanken av att ständigt vara på resande fot mot mitt inre, skapar ett liv att nyfikenhet och nya lärdomar. Jag är inte fullärd och det känns härligt att inför framtiden skåda den med ödmjukhet. 

Många gånger har jag tänkt att livet utan missbruk skulle blivit enklare. Men då skulle jag inte stå som den person jag blivit idag. Den person jag är idag är en person jag trivs att umgås med. Den styrka, ödmjukhet och det öppna sinne jag har idag skulle jag inte vilja vara utan.

Av alla människor jag mött på vägen är jag innerligt tacksam för att mina vägar korsat deras. Av och med varandra utvecklas vi. Av relationer med dess mest infekterade gräl har jag fått en relation jag aldrig glömmer. Det är personer jag värderar högt. Människor som vågat tro på mig och mina förutsättningar. Jag hoppas att jag inte gjort någon besviken dock skulle det spela mindre roll då jag nu förstår vikten av att inte svika mig själv. Livet är lättare att bemöta med självinsikt. Med självinsikten kunde jag kartlägga mina behov och med behoven vet jag hur jag ska agera med mitt mående istället för att dränka dem i missbruk. Jag är inte perfekt och det känns underbart att veta. Än har jag mycket kvar att lära om mig själv men så måste det få vara. Livet hade blivit allt för enkelspårigt annars. 

Med min glädje till livet smittar jag av mig dagligen med min energi. Resan genom livet fortsätter. Livet ska levas!