Vilka dagar av värme vi haft! Obeskrivligt. Igår drog det förbi åskoväder som fortsatte under natten med en paus för att göra comeback under förmiddagen. När det åskar och blixtrar får det gärna regna annars tycker jag det är otäckt. Igår kväll lös himmeln upp men inget regn till någon reda. Det kom idag. Bättre blev det inte. Värmen är kvar och jag simmar runt i resterna som sipprar ur huden. Jag håller mig inne då jag har god erfarenhet av att bränna huden. Lite gyllenbrun färg har jag fått men tänker inte överlåta denna färg övergå till syn av överkokt kräfta.
Det har varit en händelserik semester. Mycket har hänt men får vänta med min resultat redogörelse till jag informerat alla inblandade parter. Jag brukar vara snabb med att ta tag i meningsskiljaktigheter men denna drar jag mig för.
När jag bestämt mig för något ror jag det i hamn. Denna roddtur flöt på och allt föll på plats. Jag är av uppfattningen att om det inte flyter på och händelser kommer i vägen så är det förmodligen inte meningen men allt har ordnat sig och det känns som att detta har en mening. Inte alla i min krets är av den uppfattningen. Jag möts av andra människors rädslor och farhågor åter igen och funderar nu på hur jag ska bemöta detta.
Allt landar i hur jag behöver slå mig fri för att komma vidare på min resa framåt. Hur jag måste se till mina behov och inte andras. Hur jag måste vidare för att komma loss från människor och händelser som satt sig som högre makter på piedestal i mitt sinne.
Min son är en mästare på nya ord. Han nämnde en i sin krets som behövde jobba på sina dialog skills. Jag får väl påstå att det är två i hans krets nu. När han var cirka tre år så frågade han när vi skulle över hallon såsen igen. Han menade Hallandsåsen. Vi fick ett gott skratt.
När vi var på besök i Skåne vid något tillfälle när barnen var små så frågade dottern när vi skulle åka tillbaka till Sverige. Hon tyckte resan dröjde lika länge som en flygning till Kanarieöarna. Små barn och deras obefintliga tidsuppfattning kan bli milt sagt underhållande. Nu bilar hon runt Västra Götaland, Småland vidare till Skåne som om det vore en pendelresa till jobbet. Fri som en fågel tar hon sig mellan alla sina nära och kära som om det vore chartrade bilturer för egen maskin. En självständig ung kvinna har det blivit av denna tös.
Själv är jag kluven i min självständighet. För fyra år sedan förstod jag att jag behövde bli omhändertagen dock dröjde det ytterligare två år innan jag förstod allvaret när lagen om vård av missbrukare stod svart på vitt. Inga radikala åtgärder behövdes då jag själv kom till insikt och slutade förtära alkohol.
Den 27/ 7 är det fyra år sedan min bror dog. Många insikter om hur jag blivit behandlad och vad jag försvarat med förlåtelse har fått mig att inse att mycket var inte ok men livet går vidare. Mycket förlåtelse ligger i hur jag själv vet hur det är att leva i missbruk av förnekelse. Med tiden som nykter har jag förstått att det handlar om egna val. Beroende sjukdom är en sjukdom vi kan med mycket vilja välja bort det går inte med exempelvis cancer. Därav mitt förlåtande perspektiv har ändrat riktning till något självvalt av min bror. Det betyder inte att jag går och är bitter men jag tycker mindre synd om honom och det gör det hela lite lättare. Jag funderar inte längre över tiden hans livlösa kropp fick ligga innan någon hittade honom då jag förstår att han valde linan innan han tappade balansen och föll in i dörrkarmen till köket och dog en tid efter. Det var kanske inte så det gick till. Jag får aldrig veta.
Men i de mest trasiga relationerna uppstår större sorg och konflikt i de kvarlevandes sinnen. I mitt sinne. Jag är klar nu. Jag är klar med denna bearbetning och kan tänka på det utan ångest eller tillstymmelse till tårar i ögonvrån.
Idag får jag ta tag i mina dialog skills så jag kan släppa mig från sträck bänken.
Lägg till kommentar
Kommentarer