De sista dagarna har jag inte tagit mig för någon aktivitet. Aktiviteten som erbjöds var från min soffa till Faratans fåtölj. Jag behöver mer aktivitet så jag inte riskerar ta mig fram som en skadeskjuten älg. Någon sa till mig att jag går som en gammal tant. Låter coolare med det förstnämnda alternativet. Semester till all är men har jag inget planerat har jag så svårt att ta mig för sysselsättning.
Jag älskar musik. Istället för att sitta rätt upp och ner och lyssna till min latino lista kan jag likväl ta en runda på cykeln i min vrå.
Härom dagen tog jag jag en promenad till min väninna. Vi träffas tre stycken för lite mat och prat. Hos henne har jag varit förr men tenderar alltid gå vilse varje gång jag ska dit. Vid det här laget kan jag varje gata i byn jag bor men jag hittar aldrig rätt till henne. Promenaden som beräknas ta 20 minuter blir oftast 45 minuter istället. Det är tur jag går i god tid. Jag brukar bli tillfrågad om jag använder GPs. Det behövs inte svarar jag. Jag får helt enkelt inse mina begränsningar och köra igång gps:en nästa gång.
Sömnen är där ingen ordning med då jag inte gör så mycket på dagarna. Netflix avhandlas flitigt och jag har i alla fall hjärncellerna sysselsatta.
Idag väntas hushållsarbete och en kaffe date med Faratan. Om ni inte redan förstått detta så är Faratan pappas smeknamn. Mamma brukade gå under benämning Moratan. Mamma brukade kalla mig Hjärtelina.
Ordförråd går i arv. Moratans kreativitet av orda bruk och Faratas vältalighet. NI ser ju! Kan bara resultera i perfektion. Undgå dock inte min strimma av sarkasm. Perfekt är jag inte. kommer aldrig bli heller. Så tråkigt tänker jag aldrig låta livet bli. Ständigt lärande är grejen.
Lägg till kommentar
Kommentarer