Plan mark.

Åter i Skåne på plan mark. En vecka  norröver var trevligt men hemma med sina egna morgon rutiner är alltid skönt. 

Det blev natt körning neråt landet. Fördelaktigt med lite trafik och jag kan inte sova så bra alla nätter. Regnet öste och vattenplaning var ett faktum förbi en lastbil på motorvägen men det löste sig. Adrenalinet fann en topp men den sökte sig neråt på reglerbar nivå inom kort. 

Hemkomsten anlände med många frågor och beslut att ta inför framtiden. Livet med sin bok av kapitel är något vi alla lever med men kapitel avslut är aldrig lätta att avrunda. 

Jag vet vad jag vill men har gjort mig beroende av människor jag har eller aldrig ens haft någon relation till.  Åtminstone inte den relation jag önskat. I min värld är det döpta fågelarter som jag sedan förstått är min inre person och önskan som byggt upp allt hopp. Hoppet är det sista som överger människan men jag får helt enkelt ta mitt pick med pack och överge längtan med hoppet. Hopp kan ändå återuppbyggas men på annat fokus. Detta hopp var trots allt en nödvändighet för min framtida resa genom livet. Jag tackar innerligt för att livet blev som det blev och jag kan ändå ta mina lärdomar och vända till något användbart. 

Längtan efter annat som finns i livet måste prioriteras. Jag är mamma och tänker ta mig min fulla rätt att åter införa denna position. Mamma har jag varit hela tiden men tiden är mogen för att återgå till mitt arbete som annat än bara coach.