Hurra!

Dagen till ära spenderas i viloläge. Jag är besegrad av virusets makt. Jag hade en tanke om allergi och troligtvis är det så  men av symtom till dagen är det mer än så. Lyckligtvis är jag ledig så ingen behöver utsättas för min självömkan. Jag har sagt det förut men tåls att repetera. Jag var man i mitt förra liv med tanke på hur jag lider när jag är förkyld. 

I lördags när jag arbetade dubbel pass var det aktion i min lägenhet. Brandlarmet gick och grannen ringde brandkåren. Brandkåren anlände och konstaterade utifrån att det inte brann men ville ändå in i lägenheten för att säkerställa dess faktum. Om inte behövde de få tyst på mitt brandlarmet som fått frispel. Jag var på jobbet och svår tillgänglig så efter några missade samtal svarade jag. Bovärden ville jag skulle låsa upp dörren då de inte har reserv nycklar i förvar av integritetsskäl med mera. Jag fick ringa pappa som åkte dit och öppnade för dem. Typiskt att jag skulle arbeta! Jag missade hela föreställningen med snygga brandmän.

Igår när jag lämnade mitt arbete vid 22 tiden var det en radhus lägenhet i full brand. En kollega hade cykel runda i området och var smått chockad när kollegan kom åter för dagen slut. Idag läste jag om branden. Brandmännen där hade arbetat hårdare än hos mig. En familj står nu utan sitt hem. Dessa perspektiv får mig att se livet med tacksamhet ut av de små sakerna som en trasig brandvarnare. Jag är innerligt tacksam för mina grannar som ringde brandkåren. Det kunde likväl kunnat vara värre. 

Det har varit intensivt arbetande sista veckan och det är skönt att vara ledig. Det gör inget att var dunder förkyld om jag ändå är ledig. Bättre det än att sjukskriva sig. Det drabbar mer och fler. 

På arbetet fick jag frågan av en kollega om jag också var kontaktperson till den medborgaren kollegan är det för. Det är jag inte svarade jag, jag bara är sån fick den till svar. Denna kollega upplevde mina insatser för medborgaren så som att jag hade extra ansvar. Så är det inte. Jag har den känsla av ansvar för alla medborgare jag besöker och assisterar. Det kändes härligt. Det var min kollegas sätt att berömma mig. Vi har alla våra sätt att kommunicera. 

Många har gratulerat mig idag. Det känns fint. Tack!