Parfym och pollen.

Blommor och bin hade varit bättre än parfym och pollen i luften. Igår attackerades jag av en omgivning med hiskeligt mycket parfym. Låt mig tillägga att jag var på mitt arbete i helgen. Som med en prick över bokstaven I så var det ljuvligt väder med des tillbehör i luften. Pollen! Allergier har jag bara haft känningar av tidigare i livet men igår fick jag anse mig besegrad av dessa mikro partiklar. Jag började med nässpray men insåg snart att detta vara bara behjälpligt fram tills det faktum jag promenerade in i en lokal med sådan stark parfym doft att jag nästan skulle bryta ihop som av en färsk lök. Utav att inte ha några preparat med mig fick jag härda. När kvällen kom till sitt slut blev det fullkomligt angrepp av medicin lådan när jag kom hem. Som tur var fanns resurser och min kännedom om läkemedelshantering. Det blev Parcetamol, Ibrufen, kortisonspray och nässpray. Efter dess effekt kunde jag andas och komma till ro utan några större krämpor. 

Årstiden för att sova med balkong dörren har anlänt då jag sover bättre med kyla i rummet på grund av mina myrkrypningar i kroppen. Så idag vaknade jag med endast defekter i näsa och hals. Halsen brukar kännas då jag tydligen ackompanjerar symfoniorkester nattetid i medvetslöst tillstånd. Värre med nästäppa.  

Många lyckligt lottade karlar av min kräsen het är befriade från detta väsen. 

Idag är det arbete på schemat med förebyggande preparat för att slippa drabbas av parfym och pollen i den bemärkelse gårdagen erbjöd. 

Igår träffade jag mina barn och min syster. När jag skulle ta nässpray stod min syster bredvid då jag nämnde nytillkommen allergi i livet. Det kommer med åren, säger min syster. Då blev hon mindre populär. Ytterst näsvist att påpeka tid och rum till dessa faktum att jag går här i självömkan och kurerar mina allergi symtom. Till det hela tillkommer min födelsedag imorgon med mina 44 år av detta liv. 

Ålders noja? Hur kan någon tro något sådant?! Inte helt fel analyserat. Jag får skärpa mig. 44 år av detta liv jag levt är jag lyckligt lottad som lever med hälsan i behåll, arbete och ett bra kontakt nät. Inte bara dessa nämnda utan också ett hem, vänner, familj, självkännedom, självkänsla, självförtroende(som kan bli bättre) och mycket mer. 

Jag är omtyckt av många. Inte av alla dock. Att var positiv för någon som vägrar inse sin egna del i sammanhanget av vardagen med inre bitterhet som bara måste avspeglas i omgivning, är en utmaning även för mig. Jag brukar lyckas smitta av mig med glädje och positivitet men i den dialogen är det så gott som kört. Lördag kväll spenderades i tjänstebil mellan besöken med högt utropade begrepp som att det är inte jag som äger problemet, låt dig inte sänkas. Söndag kväll slopade jag rasten och drog ner till havet och betraktade solnedgången. Jag fick en lite skymt av den även lördag kväll men på söndagen fick den mer effekt då jag behövde ladda batterierna. Jag blev klar tidigare men endast till mitt fördärv då bitterheten i egen person blev ett möte mer än vad jag behövde av denna människa som inte förstår sin egna del till helheten av livet. 

Vi har alla vår inre kamp och resa genom livet men ibland måste vi inse våra begränsningar. Vi kanske inte ska vara på arbetet en tid om vi känner oss så miserabla att omgivning måste med på tåget. 

Jag kan ta det mest men när det blir person angrepp då blir jag frågvis. När jag inte kan få konkreta svar utan en utåtagerande person med ett löp tåg av ytterligare person angrepp blir jag tyst och ledsen. Så fruktansvärd som medmänniska är jag väl inte? 

När det kommer till mina medborgare jag assisterar tar jag det med en klackspark. Inte konstigt de kan löpa amok när jag ränner i deras hem dag ut och dag in. 

Nog om detta! Imorgon kommer dagen för 44 års landskamper genom livet. Jag har redan fått present och den satt fint. Godis! 

Jag brukar påminnas om födelsedagar genom sociala medier men jag brukar sällan gratulera. Ibland kan jag skicka personligt meddelande men det är sällan så ni som fått. Känn er hedrade. Jag tycker det blir så opersonligt digitalt att jag hellre slänger iväg ett fysiskt grattis med en kram när man stöter på varandra. 

In i duschen sedan, brunch, förebyggande preparat och en bilfärd till arbetet. Händer inget oförutsett är jag ledig tisdag och onsdag. 

Simma lugnt! Drunkna inte i andras beteende. VI kan inte ändra andra, vi kan bara granska och ändra oss själva. Dock kan jag inte vända ut och in på mig själv.