Framåt marsch!

Efter förkylning med allergi kombination blev det mer. Min kropp har värkt mer än vanligt och jag brukar tänka på mina dåliga motionsvanor. När det kommer till urinvägsinfektion blir det diffust. Det är värk i de nedre delar som påminner om menstruationsbesvär, dålig rygg och dåliga motionsvanor. Jag som är snabb med att sparka på mig själv har tänkt att det beror säkert på min dåliga kondition. Dock får jag ändå berömma mig själv för när det är skarpt läge på jobbet kommer styrkan från ingenstans. Jag brukar dessutom inte känna av något i kroppen när jag agerat i dessa situationer. 

En kollega påtalade för några veckor sedan att jag upplevdes halta. Jag har ont i höfterna, svarade jag. Det brukar jag ha. Inte i den bemärkelse jag haft sista tiden. Jag har ätit i tid och otid då jag inte kunnat lokalisera denna diffusa känsla. Med urinvägsinfektion flyttar sig smärtan uppåt i kroppen. Njurarna ligger bakom magen, rakt bakom mellangärdet. Diffusa åkommor även där har jag haft. Natten till fredagen blev det inte mycket sömn. Det gjorde ont i hela kroppen. Jag brukar inte gå direkt till vårdcentralen när jag känner av mina symtom, om jag ens märker dem vill säga. Det känns löjligt i tidigt skede att sjukanmäla sig en hel dag för ett urinprov. I fredag blev det en tid till doktorn. Jag fick antibiotika. 

Med min funktionsnedsättning då jag rikar mig, det vill säga jag tappar mig med engångs kateter vid varje toalett besök så är det vanligt med urinvägsinfektion. Jag måste även prioritera min toalett besök mer då jag tenderar att senarelägga ärendet. Men det blir inte bra, för anledningen till min funktionsnedsättning är då jag samlar resturin. Istället för ett ordentligt toalett besök med tappning har jag gjort snabba toalett besök utan tappning. Resturin är kvar och jag laddar för infektion. Jag måste lägga om om mina vanor. Inte lätt med det arbete jag har. Det är inte hos alla medborgare jag lånar toalett som är fräsch nog för ett tappnings projekt. Det är inget projekt heller. Jag är så van vid momentet att det går i bara farten. Jag har 25 års träning med i bagaget. Jag fick diagnosen när jag var 19 år. Vad det anbelangar tappnings katetrar har utveckling gått framåt kan jag lova. De jag fick i början var de som används på sjukhus. Utvecklingen har gått framåt så nu finns det väl anpassat material för hemmabruk. 

Varför har jag denna funktionsnedsättning? Det går jag inte in på. Livet måste gå vidare. 

I natt blev vi en timme fattigare. Det väntas ljusare tider. Äntligen!

Sista tiden och mer under helgen som gått har jag funderat på att byta arbete ännu mer. Att arbeta i hemtjänsten blir en ständig jakt på att leta lämplig toalett. Det brukar funka bra när jag har tidig rast men med tanke på medborgarnas vårdbehov blir det oftast sen rast. Arbete på avdelning blir lättare då jag har allt på samma plats. 

Är det riktig kris när jag behöver ett ordentligt toalett besök städar jag medborgarens toalett innan jag uträttar mitt behov. Tidskrävande och jag blir sen. Något pinsam anledning till försening så när det händer har jag bra bortförklaringar. Inte ofta då jag nu sitter med resultatet av infektion. 

Det är mycket i denna över analytiska hjärna. Jag har avhandlat serier på Netflix  och jag har till och med lagat mat! 

Jag funderar på om jag ska bo hos pappa en tid så jag får ordning på rutiner och annat. Att äta varierat underlättar livet till bättre hälsa. Som jag nämnt tidigare, är jag inte så förtjust i matlagning. 

Beklagar ett något depressivt inlägg men jag saknar kapacitet idag för att ironisera och skapa parodi över livets orättvisor.  

Livet går framåt! Framrutan är trots allt större än backspegeln.