Igår påbörjade jag en miniserie om Dinosauriernas tid och liv. De levde för 200 miljoner år sedan. Det är onödigt många nollor för att ens ha kunskap och bevis om deras existens. Men tydligen så har detta hittats på avlägsna platser. Det fanns en tid med liv på jorden sedan kom en regnskur som varade i 1 miljon år. Vi klagar på vädret! Dessutom var det massvis av vulkanutbrott som bidrog till regnskuren som dessutom innehöll koldioxid som föll ner från skyn i endast 1 miljon år och vi ska undvika köra bil med bensin och diesel!? Vi har kört runt med denna typ av bränsle i fåtalet år i jämförelse till historiska koldioxidutsläpp. På den tiden handlade det om överlevnads instinkter. Att bli middag eller föröka sig. När mänskligheten uppstod var det samma princip. Nu däremot har vi utvecklat hjärnan så det blir kvar och över en massa onödig övertänk. Färdig snackat om evolution och tillbaka till Eva som redan då önskade sig farliga män i form av en reptil som inte ens ägde en ryggrad. Denna stackars Eva som bidragit med så mycket kvinnoförakt och synd att inte ens syndernas förlåtelse ger kvinnor på vissa yrkestitlar högre lön än män. Vi kvinnor fortsätter stampa runt i sandlådan dit Eva en gång gick åter då Gud tröttnade på hennes lockelser av olämpliga karlar.
Märkligt! Samhället styrs mer av en bok där vi inte har några som helst bevis på dess existens av händelser men dinosauriernas tid ligger som en skugga av samhällets rundgång att vi glömt av vad vi egentligen ska göra. Det vi egentligen ska göra är att överleva och föröka oss men istället har vi en massa krav på hur vi ska vara mot varandra. Så ska det vara! Jag är tillräckligt kräsen som kvinna att jag vill ha en man som dansar lika ofta med dammsugaren som jag gör. Jag vill att disken ska fördelas och att livets alla med och motgångar delas lika med god kommunikation och ömsesidigt bemötande. Det kan vara möjligt att Gud ligger i skuggan(för mig) och inte i centrum just för denna anledning. Ingen som helst empati för kvinnors okloka val av karlar. Därav ämnet är känt att Gud skapade Adam efter sin egna självbild. Mig veterligen är Adam en man.
Dessa existentiella frågor med trauma, jordens undergång, för tidigt bortgångna familjemedlemmar och mer har bidragit till mitt alkoholmissbruk och spelmissbruk.
Igår gick jag igenom lite dokument som jag haft liggandes i ett skåp hos far min. 2018 var jag beviljad insatser av kommunen för mitt spelmissbruk. Redan året innan var jag på jakt efter detta men fick till mig att det existerade inte. Jag påbörjade behandling där det påstods att spelandet var det primära problemet att det sågs mellan fingrarna att jag konsumerade alldeles för mycket alkohol. Missbruk som missbruk båda landar i beroendet. Kan vi inte åtgärda roten kommer vi aldrig fram till något livslångt men framförallt livsviktigt resultat. För 3.5 år sedan flyttade jag ner till Skåne med dunder och brak. Där fanns kvalitativ hjälp. Nu ligger beroende hjälpen på region nivå vilket innebär sjukvård. Äntligen förstår vi att beroendet är en sjukdom. Jag fick den stora äran att få kvalitativ hjälp. Hjälp som består. Jag har mina återfall av spel men jag har fått med mig vad jag ska göra när de kommer. Det sista hoppas jag vara det sista men jag har lyssnat till många dokumentärer och poddar där vi kan vara spelfria flera år men sedan falla tillbaka. Så är det med allt missbruk. Spelmissbruket syns inte på samma sätt.
Där låg högar med oros anmälningar kring barnen. Jag tappade räkningen. När jag flyttade ner till Skåne fick min exman ensamansvar som vårdnadshavare. Min relation till barnen är bättre än nånsin.
Denna korta tid jag får vandra runt på denna planet i jämförelse till forskning om livet för 200 miljoner år sedan så får jag förvalta och lägga ner lite mer ansträngning till min existens. Jag vill ändå betona att ansträngningen hittills har varit värd mödan och det har varit en kamp. Det kan bara bli bättre.
Eventuell fotnot bör läggas till. Det finns robotar till det mesta nu för tiden så jag får väl argumentera om annat. Det kan jag!
Kom ihåg! Ger ni er in i leken får ni tåla steken!
Lägg till kommentar
Kommentarer