Idag vaknade jag vid elva och trodde det var måndag. Helt bortom vetskap om tid och rum var jag när ögonen fick avläsa livets dimensioner. Inte konstigt. Jag somnade halv sju idag morse. Värk i benen gjorde mig sömnlös. Jag promenerade runt här i vrån och räknade får som en fåraherde. Dessa nätter kommer inte lika ofta längre så det är skönt.
Nu har jag lokaliserat mig i tid och rum. Lördag är det. En ledig helg.
Igår fick jag kvittot för gott arbete och engagemang på jobbet. Chefen redogjorde nya lönen. Det var ett mycket positivt besked. Chefen sade även några väl valda ord som motivering till siffran, jag blev ännu gladare och något längre på höjden av min stolthet. Den årliga kramen utdelades och mötet var klart. Kramar är inte bara årligen längre. Dessa delar jag ut till höger och vänster. Dock bara till folk jag känner. Inte vem som helst får den stora äran. I veckan som gått har jag även spridit luft kramar till behövande. Dessa jag ser bär på nått men inte berättar vad det gäller. Det gör inget. Vi har alla våra resor och strider genom livet som vi inte berättar. Då räcker det med att bli sedd och sänd en liten kram genom rummet.
Denna vecka har jag fått utöva min spets kompetens. Jag har inriktningen psykiatri med i titeln som undersköterska. Det har varit djupa samtal om verklighets nära upplevelser. Att tala med någon med en verklighetsuppfattning på en sådan nivå av övertygelse men jag hör att omgivningen skulle inte tro på dess faktum. Det viktiga är att respektera individens uppfattning av verklighet. Med hjälp av en kollega som hade nästa besök har vi nog fått individen att landa i inbillning. Det låter hemskt men det finns en rad olika faktorer som verkade vettiga som individen tog till sig och förstod att det kunde vara så enkelt som sömnens hägring över människans syn på situation. Det läge vi befinner oss i när vi blir väckta av något precis mellan sömn och vaket tillstånd är en lurig dimma. Jag får se nästa vecka hur allt har utvecklats.
På jobbet har vi som nämnt nya bilar. Jag har inte listat ut helljusets funktioner än då dessa är automatiska. De lyser helljus på per automatik i mörkret men när det kommer mötande trafik stängs de inte av. Säkerligen en funktion jag inte lärt mig än. Men medtrafikanterna är inte lika nöjda när jag kommer körande. Det är rena diskoteket runt mig och mötande trafik.
Idag blir det röj i min vrå och en tur till pappa.
Vem vet? Kanske mannen i mitt liv dyker upp och ringer på dörren. Sannerligen inte men jag kan alltid hoppas. Skämt åsido. Jag får träffa pappa. Det är inget att förringa. Det är livskvalitet!
Lägg till kommentar
Kommentarer