Materialism.

När jag vann en miljon på triss för nästan tio år sedan sade jag; Jag ska leva här och nu. Där och då med pengar. Jag hade inte en tanke på att jag skulle börja spela så i förbannelse. Nu försöker jag fokusera på här och nu fast utan pengar. Det är raka motsatsen. 

Så kom jag på min jämförelse av glädje till sorg. Lika lycklig som jag var när jag låg där med mina nyfödda barn på bröstet, lika olycklig i total motsats upplevde jag när min mamma dog. Att finna motpol i sina känslor. Glädje- sorg. Rikedom- existensminimum. Det ger perspektiv till mer i livet än att bara leva. En förståelse och ödmjukhet till livet, mig själv och andra. Det gör mig till den jag är. Min identitet. Hade jag inte haft dessa erfarenheter av missbruk hade jag inte varit som jag är idag är min övertygelse. Ödmjuk och förstående förstås, men inte på detta sätt. Jag har en förmåga med min lyhördhet att förstå och känna så mycket mer än vad jag gjort tidigare i livet. Givetvis beror det på ålder och andra erfarenheter med. Hybris? Oklart. 

I måndags var det 1.5 års jubileum till min nykterhet av alkoholhaltigt. Igår fyllde systerbarnet fem år. Det är kalas på lördag men det kommer jag inte vara med på då jag måste arbeta. Ledighet gick inte att lösa så jag tog ett extra pass istället. Igår kom det en kollega och ville byta men det var försent påkommet, min planering var klar. Rubba inte mina cirklar!

Med tanke på antalet deltagare där kommer på kalaset kändes det dessutom lugnar på jobbet. Inget illa menat, barnet deras är högst älskat av många. 

Helgen som blev, var överväldigande. En vän och kollega bjöd på kaffe. Det slutade med att jag fick skjuts hem då jag fått så mycket kläder att jag inte kunde promenera hem med ekipaget. Nu har jag rensat garderoben och fått in allt nytt. 

Vilka kontraster av tacksamhet jag kan uppleva i jämförelse till när jag satt där med en miljon på kontot. Där och då var det resor, mat, vin och massa annat jag inte behövde oroa mig för som jag behöver idag. Idag känner jag lyx av att åka till mitt arbete och köra runt i fina bilar. Lyxen jag upplever av att känna mig behövd av andra för att få deras vardag att gå runt. Känslan av lyx när jag låser upp lägenhetsdörren till mitt hem. Lyxen med alla människor omkring mig som uppskattar mig som den jag är. 

Pengar är inte allt men det underlättar lite. Mitt mantra av lagom gav sig till känna igen.  Med lagom mycket eller lite av det mesta kommer vi långt.