Kommunikation.

Kommunikation är ett ord som många brister med. Jag har varit en av dem. Rädslan för responsen är så bitande ångestfylld. Nu är jag tvärtom. Ofta så jag drar i handbromsen då det är försent. Hoppsan! Så kom det något ur munnen som jag borde övervägt innan jag sa det. Oftast när jag upplever orättvisa och stress. Ibland också när känslorna inte kan lokalisera sig i sinnet. Jag blir bättre. Jag jobbar på det. Jag hoppas jag kommer fortsätta med det livet ut. Kommunikation är en livslång lära anser jag. Det varierar en del med vem du kommunicerar med och våra roller i livet tar del av denna lära. 

När jag gick fritidsledare programmet fick jag lära mig lite metoder och förhållningssätt som jag har stor användning för både yrkesmässigt och privat. Jag försöker att anpassa min kommunikation med den jag bemöter genom att läsa av situation och kroppsspråk. Jag brukar klara detta rätt bra. Jag försöker ge feedback när någon upplever det svårt med sin kommunikation. När jag upplever att min feedback inte sätter spår eller skapar någon förändring hos personen jag möter försöker jag sätta gränser. Gränser då jag själv ska härda min vardag. Detta i relation till kollegor och andra. När det rör sig om mina medborgare och anhöriga jag möter blir det på ett annat sätt. Gränssättning är bra men behöver utföras med större ödmjukhet. 

Efter en tid av stress kom jag fram till det faktum att jag orkar bara med att hantera min egen stress, inte andras. Givetvis har vi kollektiv stress vi behöver bemöta alla som ett team. Men när det kommer till individ nivå är det inte mitt ansvar. Jag ansvarar för min egen stress och kan bara hantera min. För dessa som inte härdar sin stress och hela tiden vill skylla allt på allt och alla men samtidigt sätter andra i tråkiga situationer brister ofta kommunikationen. Detta är ofta personer med dålig självkänsla och självbild. Jag är ingen terapeut. Jag är undersköterska och lagspelare på min arbetsplats. Jag är en god coach har jag fått höra men ska inte användas som klagomur. 

Min uppfattning om min vardag och mitt liv handlar om hur vi själva förhåller oss till situationer med mera. Mitt upp i allt handlar det om resurser, här och nu behöver situationer lösa sig och vi slösar bara tid på att stanna upp för att klaga. Det är bara att göra! Lätt för mig och säga som arbetar i en bra kommun där mina chefer har förmågan att anställa fler om det behövs. Inte alla har de förutsättningarna. 

Över lag, inte bara på arbetet handlar det om hur vi väljer att tänka och må. Jag vill må bra och skapar mig verktyg för att må bra. För uppnå detta måste vi stanna upp och reflektera. Vem äger problemet? Till vardags i relationer och bemötande är det lättast att äga problemet själv till en viss nivå. Det blir lättare att hantera vardagen. Jag kan inte ändra andra. Jag kan bara själv skapa mina förutsättningar i mitt sinne för att bemöta andra. Men när jag är fullständigt dränerad av alternativ för att kunna bemöta någon utifrån dennes behov och bemötande står jag handfallen. Mitt tillvägagångssätt brukar fungera men ibland kör det tvär stopp. 

Med min stresshantering och mina förutsättningar för att må bra vill jag inte beblanda mig för mycket med dessa bromsklossar. På fritiden är det lätt. Jag behöver inte dessa individer så jag går vidare ut med livets promenad utan dessa. På arbetet behöver jag skapa nya förhållningssätt och förhållningsregler. Jag kan upplevas som en tråkig människa som inte stannar kvar den extra stunden på jobbet för att någon är sen. Jag har väntat länge nog. Jag har peppat och uppmuntrat tillräckligt. Jag lämnar över stafettpinnen till någon annan för jag ska själv  orka min vardag. 

Många tar med sig privatlivet till jobbet. För mig är det tvärtom. Jag tar med mig jobbet hem. Igår blev en bra dag. Jag lyckades lägga arbetet i tvättkorgen och körde hem med mitt sinne endast för musik i högtalarna och en känsla av att jag gjort det jag kan. 

Idag är en ny dag. Jag ska göra likadant. Det var en skön känsla att landa i sängen och bara njuta av min egna tillvaro och ingen annan. 

Spelfri? Yes!!! Månads budgeten är klar och pengarna räcker. Härlig känsla!

Pappa håller mig under sina vingar så jag inte svälter. Du är den bästa pappa någon kan ha. Kom ihåg det och minns med dig att jag tar dig inte för givet. När säsongen kommer ska jag fixa trädgården av gräsklippning och diverse. 

Bättre tider kommer med våren och sommartid i uret.