Längtan.

Livet börjar lägga sig till rätta igen. Stressen är hanterbar och jag använder mina resurser. Medicin höjningen har haft effekt, jag kan andas och landa bättre i stress och ångest. Ångesten är obefintlig och jag har än en gång upptäckt att jag är inte ensam. Med mitt återfall av spel blev det inga extra skuld saldon till kronofogden och det känns bra. Jag bromsade i tid. 

Konsten att finna balans  mellan arbete och fritid är som att beskåda ett konstverk men jag är på god väg. Återigen, jag är inte ensam med mina känslor av stress och hjälplöshet. Vi är många som arbetar för ljusare tider på många plan. Stor eloge till alla som kämpar. 

Min kontakt jag tog med vårdcentralen är redan avslutad då de inte finns mer de kan göra för mig. Jag arbetar på själv med min terapeut, åtgärdsplan och verktygslåda. 

Idag är jag tio dagar spelfri. Ett år, fyra månader och 25 dagar nykter från alkohol. De ni! Jag kommer fortsätta skvallra på mig själv genom att uppdatera er om min spelfria tillvaro. Förr kunde det gå en månad innan jag spelade igen men nu ska jag ha er med på resan för att få det hållbart. Jag ska inte förringa detta så som jag gjort innan med att tro nån gång är ingen gång. Genom att spärra mig på svensk licenserade spelbolag har reklamen reducerats kraftigt. Till och med på sociala medier där reklamen kan hagla så fort en besökt en sida. Otäckt hur alla dessa kakor kan lägga sådana avtryck så en blir förfölj i oändlighet. Istället har jag besökt sidor med utbildningar så nu är det mest bara reklam för utbildningar i mina flöden. 

För mindre än tio år sedan påbörjade jag en förskollärare utbildning. Det var inga problem med betyg och resultat. Jag fick toppbetyg och tyckte det var roligt att studera. Dock insåg jag att förskollärare ville jag inte bli och jag hade fortfarande ingen insikt med mina missbruk. Jag hoppade av med dålig tajming så idag är jag endast ett högskolepoäng som sätter käppar i hjulet för att bli bevilja studiemedel.  Detta kan jag kompensera med hundra gymnasier poäng. Som bekant påbörjade jag historia ett men som jag också hastigt och lustigt inte kunde hantera då jag ställde för höga krav på mig själv och var fortfarande inte helt överens med mitt sinne av missbruk.  

Nu är det med sådan skam att höra av sig till vuxenutbildningen igen för att påbörja hundra gymnasier poäng på distans. 

Det skulle kanske underlätta med studier på distans för att få lite mer balans mellan arbete och fritid om jag hade detta på min fritid. Med ett år kvar på kronofogden hade detta gett mig möjligheter att studera nästa år. Inte till lärare. Jag vill hellre studera mänskliga rättigheter. Det har jag drömt om länge. 

Tack alla ni där ute som följer mig! Ni är ett stort stöd och jag är överväldigad av er respons. Mitt förra inlägg var ångest laddat. Det tog mig många dagar av bearbetning för mig att förmedla det jag gjorde. Styrkan i att ta tag i livet efter återfall är svårt. Främst är det skammen. Skammen och bitterheten. Den som tar ansvar för detta är bara jag själv. Det kan ingen göra åt mig. Vi måste våga visa våra sårbara sidor. I detta fall JAG. När jag nu gjort det känner jag mig starkare än någonsin.