Återigen tog jag vinst på slagfältet. Demonerna hörs i skuggan av krigets verkliga segrare. Ett liv utan demoner hade varit önskvärt, men hur tråkigt hade inte det blivit? Alla drabbas vi av ångest på ett eller annat sätt. Min ångest tituleras Demoner.
Demonerna har intalat mig i dagarna om min fullständiga hopplöshet till livet. I samband med kvinnoveckan hävdar dem sig extra. Dock till denna gång spetsar de till det med min hederliga tandläkarskräck. På fredag väntas visdomen dras ut och jag blir en visdomstand mindre i munnen. Vi stannar inte där. För om ytterligare två veckor till ryker mer visdom då den sista glimma av visdom i munnen också ska gå till historien. Sedan är alla fyra professorer ute ur leken.
Anledning till min tandläkarskräck är inte bara för att. Som barn fick jag hållas fast i stolen för att tandläkaren skulle kunna utföra sitt jobb. Där och då var det de enda rätta men med kunskap och erfarenhet så är det inte så det går till idag. Pedagogiken verkar satt sin prägel även hos denna profession. Som barn hade jag stora problem med mina tänder. Jag hade tandställning av olika slag i sammanlagt fem år. I början av denna tid fick jag tandställningar som var hutlöst smärtsamma. Det fick jag sagt till tandregleraren dock inte till dennes stora förtjusning. Jag var bestämd och tyckte inte den behandling som erbjöds var något jag tänkte finna mig i. Sagt och gjort. Jag gick hem utan tandställning som tandläkaren för övrigt slängt i papperskorgen i hopp om at jag skulle smälta för hans härskarteknik. Den gick inte. Mamma blev uppring en tid efter och jag var välkommen tillbaka för andra alternativ. Så blev det. Tanken var att visdomständerna skulle ut för flera år sedan men precis som mycket annat som faller mellan stolarna gjorde mina tandläkarbesök med. Att det blev aktuellt nu är för det faktum att jag slog sönder tänder på fyllan för cirka ett och ett halvt år sedan. Uppföljning och grundlig kontroll av mina fram tänder behövdes. Med den metod de använde för att se om mina framtänder är vid liv eller ej, så kan jag konstatera att de är i allra högsta grad fullt friska.
Tydligen ska vi inte snusa, det är inte bra för tänderna, men detta visste jag redan. Borsta tänderna är bra med, det gör jag. Vi ska inte skölja munnen när vi borstat klart för då sköljer vi bort tandkrämen. Men det är jag övertygad om att majoriteten gör så det är inte bara jag. Fluor skölj används inte i anslutning till tandborstning det görs med fördel efter lunch om vi inte planerar borsta tänderna istället. Tandtråd är bra med men det är så tråkigt! Ni ser! Jag kan lika gärna börja raket forska. Skämt åsido. Parodin blir åter ett faktum för att orka bemöta mina motståndare på slagfältet.
Jag har frisk anmält mig dessutom. Efter att inte kunna sova för smärta och annat trams mellan axlarna tog jag en tablett. En lugnande. Tro inte detta är något exklusivt av benzo preparat. Det behöver jag inte. Atarax är grejen! Den ges även till allergiker och har en ytterst lugnade effekt på mig. Jag kan inte ta den när jag ska sova för att gå upp klockan fem. Det räcker med en sån liten så är jag klubbad ett dygn. Så det senaste dygnet har jag sovit.
Idag hade jag fått paket så jag tog en promenad till affären. Det paketet skulle anlänt utanför min dörr enligt förra leverans företaget som skulle leverera. Men när jag öppnade dörren låg där inget paket. Jag tog kontakt med leverans företaget som avsa sig allt ansvar. Efter lite forskning är det tydligen vanligt förekommande att de kastar paket här och där när de inte orkar leverera. I mitt fall tror jag det var någon som tyckte sig behöva innehållet mer än mig. Jag kontaktade företaget som jag beställt av efter viss övertygelse av anhöriga. De var snälla och skickade ny leverans. Det blev ett annat leverans företag som dock krävde sin promenad till affären. Jag kunde ta bilen men en klok människa jag stött på uppmuntrade mig till enkla promenader. Citat; Jag skiter i om du går runt kvarteret eller var du går, bara du går ut. Många uppmuntrar till promenad men denna människa la sin själ i att förmedla budskapet så jag fick ju göra som jag blev tillsagd. Personen hade rätt, när jag kom hem kändes livet lite roligare. Inte för att mina höfter gjorde ont då jag legat i sängen de senaste dygnet utan för att jag faktiskt gjorde det. Det blir inte svårare än vad vi gör det till men ibland har jag inte ork eller energi att bara göra.
Nu saknas bara en motion till kommunen jag bor i att för öppna badhus på min adress så jag kan börja simma regelbundet med. Alternativt får jag ta mig till närliggande ort för ändamålet. Det skulle ju faktiskt vara enklare och mindre energikrävande.
Min slogan på jobbet inför varje pass;
Simma lugnt!
Lägg till kommentar
Kommentarer