Återfallsalarm

Här har jag inte synts till på ett tag. Jag har haft annat för mig.  Jag har spenderat dagar med någon från förr. Personen från förr äger dessutom en fyrbenta vän som vet hur man charmar till sig de bästa. Undgå inte min ödmjukhet för högfärdig är jag absolut inte. Den fyrbenta är en enkel höger alternativt vänstersväng nämligen en blandning av Amstaf och Pitbull. En hund! Till ras fördelning skulle man kunna tro att det är en våldsam prick med allt för många järn i elden. Inte denna. Hon är mer rädd för sig själv och är en ytterst reserverad donna. Där hade jag tur, jag är förmodligen välkommen till flocken då jag anses som hennes människa när husse inte är i närheten. Katter ska jagas så då får en vara snabb i svängarna. Det har jag fått erfara. Styrkeprovet är beprövat och godkänt. För övrigt en mycket god terapeut. 

Även så husse är en lugn prick. Dock ej ingen vägkorsning. Från förr har denna man hängt till och från. Efter några års uppehåll så sågs vi på min brors begravning för tre år sedan. De senast tre åren har det blivit sporadiskt. 

Sommar månaderna har alltid varit lite jobbiga. Det blev inte bättre av att brorsan skulle lämna denna dimension under denna tid på året med. Samma dag som han föddes på blev också dagen han blev registrerad avliden. Otur kan tyckas men förmodligen hade han varit borta redan innan detta datum. I de mest trasiga relationer uppstår mest kaos om den ena parten lämnar jordelivet. Det visste jag inte när jag föll handlöst ner i mitt missbruk när han dog. Att en människa som spridit så mycket kaos omkring sig skulle bli så saknad. Många som upplevt hans kaos menar på att han själv satt sig i situationen som sedan blev den som bidrog till hans död. Missbruket kidnappade honom och vägrade släppa taget. Mitt missbruk kidnappade mig men det verkar som att jag blivit frisläppt. Inte helt ska jag ju erkänna. Jag har varit otroligt rastlös och ångest laddad sista dagarna och hade faktiskt en tanke om att gå på systembolaget och köpa vin. Bloggen blir perfekt för detta ändamål. Det finns ingen som skvallrar så bra på sig själv som jag gör. Som min behandlare sa; Återfall är mer regel än undantag. Skulle det vara ok efter nästan tio månader? Jag ska vara ärlig. Jag saknar mina tillställningar framför tv:n med mitt vin. Det skulle vara tecken på att jag inte mår väl. Det gör jag inte heller. Demonerna snurrar och lever jäkelskap i huvudet på mig. Jag har inte riktigt sorterat ut allting än men att veta att jag inte mår väl istället för att dricka mig redlöst full är ändå framsteg. Att tillåta sig själv att känna istället för att avfärda. Att med mitt tålamod ändå invänta och rida ut stormen för att efteråt kunna samla ihop alla bitar. Det kommer bli värt mödan istället för att ta ett återfall. Den person jag håller på att lära känna inom mig idag verkar ändå rätt vettig att bibehålla god relation till trots allt.