Milstolpe

Varje morgon när jag vaknar tittar jag alltid efter min statistik här på bloggen. Jag ser antal besökare och antalet besök det gjorts totalt. Diagrammet går verkligen upp och ner på ett positivt sätt. Idag hade jag nått ut till 2001 besökare på nio månader. Jag har väntat i en vecka för denna milstolpe. Ena gången är det en ny besökare per dygn den andra dagen kan jag ha tio nya besökare. Det är fantastiskt roligt och inspirerande tycker jag. Att lilla jag skulle vara av intresse för så många människor. Jag är innerligt tacksam och det ger mig sån energi att hålla mig borta från missbruket. Jag får mina svackor och vill dricka eller spela men då tänker jag på er som läser. På något viss har jag blivit ett föredöme för andra och det ger mig kraft. Jag vet inte mycket om vilka ni är. Jag vet att jag har vänner och familj som läser. Ibland tänker jag på vilka jag skulle vilja vara dem som läser. Jag är högst ovetande men det känns ändå bra. Det viktiga för mig är att kunna ge stöd till någon där ute som behöver inspireras. Jag själv har behövt och behöver det fortfarande för att fortsätta på rätt väg.  För mig är det viktigt att veta att jag inte är ensam. Jag är en av dem som vågar erkänna mitt missbruk och skriva om det öppet. För er som ligger i startgroparna eller kanske behöver mer tid för att påbörja er resa vill jag önska ett stort lycka till. Det är ett stort steg att ta för att kunna erkänna för sig själv att man har problem. Nästa steg är att ta tag i det. Det har jag gjort så många gånger men för varje återfall så kommer nya insikter och mål. Som min behandlare på spelberoende mottagningen sa; Det är mer regel än undantag att ta sig återfall. Steget från insikt av problem kan ta lång tid. Ofta består missbruket som en läkande kraft. I alla fall vill vi tro det. Men för att kunna ta sig an resan till nykterhet behöver vi ta hand om det grundläggande problemet. Mina problem var obearbetad sorg och trauma. Jag fick hjälp med mina trauman men ändå fortsatte jag med mitt missbruk. Därför att det var enkelt att skylla på trauman och sorg för att få missbruka. När jag sedan bestämde mig för att vara nykter var det först svårt att lära sig hantera alla känslor som jag dövat med missbruket. Att erkänna för sig själv att det är ok att känna sina känslor för att sedan tillåta sig att känna. Nio månader har gått och jag upplever större självkännedom som sedan också bidrar till bättre självkänsla. I nykter tillstånd får jag bättre kontakt med känslorna att jag bearbetar min sorg på ett mycket hälsosammare sätt. Jag inväntar nu svar från en terapeut som ska hjälpa mig mer då min vårdcentral utrett vad för typ av terapi jag är i behov av. Jag vågar påstå att det mesta är utrett, jag behöver  mest hjälp med att sortera allt. Jag hoppas få hjälp med verktyg för en bättre självbild. En bättre självbild som komplement till ännu bättre självkänsla och självförtroende. 

Resan från flertalet år av missbruk till nykterhet är en lång resa. Det har gått nio månader och jag mår mycket bättre men av andra att läsa om så förstår jag det som att det finns mer att arbeta med i bitarna jag nämnt. Jag känner det också, det finns mer. Ju längre tiden går desto mer hittar jag tillbaka till min egen personlighet dock än med mer styrka.