Tvivel.

Efter dagar av nedstämdhet och tvivel har jag nu piggnat till. Ekonomin har legat som ett mörkt moln. Efter sjukskrivningen så har ekonomin släpat och jag har varit nervös över försäkringskassans handläggningstid. Men en dag innan löning gav de sig till känna. Jag klarar mig denna månad med. Rent budget mässigt lever jag en månad i taget. Det var svårt i början att vänja sig vid men jag har landat i det faktum att det ligger utom min fullständiga kontroll. Med det menat så har jag någorlunda koll. Men som person vill jag helst veta vad som ska hända så jag kan skapa mig fullständig planering. Givetvis fungerar det ju inte så för någon. Om en vecka ungefär cashar skatteverket in en rejäl hacka till kronofogden. Det känns väldigt bra. Dessutom slutar min dotter skolan och ska ut i vuxenlivet. Det innebär att jag betalar ett underhåll mindre. Jag har med glädje betalt hennes underhåll så hon kunnat slutföra sina studier men den del jag betalt till henne kommer nu gå till kronofogden. Det blir en rejäl slant för löneutmätning. Men så skönt! Snart, snart är jag i mål. 

Efter dagar av nedstämdhet så blev det en stor glädje när min dotter ringde och berättar om sin planering till bal och student. Det gav mig motivation och styrka. Idag ringde min son och ville prata. Avslutningsvis säger jag alltid; Jag älskar dig. Glädjen blev total när han svarar; Jag älskar dig med. Jag må sakna livslust men aktion till dess genomförande hindra mig då jag inser hur älskad jag är. Inte bara av mina barn men så många andra. Intrycket jag gör och den glädje jag verkar sprida tycks betyda mycket för min omgivning. 

Igår tog jag modet för mig och kontaktade en gammal vän. En vän jag träffade på BVC när min dotter var nyfödd. Det visade sig att hennes dotter föddes dagen innan min. Vi umgicks mycket när barnen var små och hon brukade berömma mig för mitt tålamod. Hon brukade även påtala hur jag uttrycker mig och sa många gånger att jag borde skriva en bok. Det var henne jag tänkte på när jag startade den här bloggen. Under tiden jag pratade med henne kände jag allt mer igen mig själv. Den person jag var innan missbruket. Den personen har jag inte varit i kontakt med speciellt mycket de senaste åren. De senaste månaderna har handlat om att hitta tillvägagångssätt för att finna mig med den jag är idag. När jag kom i kontakt med sidor av mig som jag brukade leva med förr kändes det rätt bra. Jag var en rätt fin människa då. Det är jag idag med men kombinationen av då och nu ska hitta ett konsensus. 

Idag kom min syster med familj och hälsade på mig. Far min dök upp också. Det blev en mysig tillställning i min lila etta. Vi fick pratat om gamla minnen och hur livet varit och hur det är nu. Jag har en fin familj. Så förlåtande och förstående. 

Den senaste tiden har livet visat sig utifrån det motto jag lever efter. Jag har fått så mycket kärlek på olika vis. Både privat och på mitt arbete. Det lönar sig att visa livet lite ödmjukhet. Det känns lite som att livet fortsätter till nästa kapitel. Det känns fint. Det ger resultat allt jag kämpar och lever för.