Halt och lytt.

Som nämnt har jag påbörjat nytt arbete och som också nämnt har jag fått veta att jag har artros i båda mina höfter. Jag haltar när jag går! Ibland ser jag ut som en pingvin på hal is och ibland som en skadeskjuten älg. Jag haltar men jag klagar inte. Dock är förståelsen stor åt min omgivning som undrar varför jag går som jag gör och de frågas ofta om jag har ont. Ja, jag har ont! Jag klagar aldrig men jag sätter mig ner ibland och reflekterar över livets stora frågor som ursäkt. 

Idag är jag ledig. Det var jag igår med min gårdagen var full av aktivitet då jag fick upp mitt bohag ur lådor och säckar. Allt är uppackat. Skönt! Dock mer ont än vanligt. En dag för återhämtning står i fokus. 

Min syster är på besök i länet och kom förbi med inflyttnings present. En orkidé att ta dö på. Vi får hoppas jag håller liv i den. Jag har ständigt sol genom fönsterna(om klimatet erbjuder detta) så den har goda förutsättningar. Den ska bara ha vatten vid jämna mellanrum och detta brukar vara min svaga länk till liv i mitt sällskap. Inte ens en partner lyckas jag ragga hem. 

Partner är ett kapitel för sig. Jag har blivit så kräsen. Att trivas med sig själv gör mig kräsen. Rubba inte mina cirklar! 

Jag får erkänna att jag lagt lite tid på Tinder. Jösses! Jag kunde lika gärna leta efter svansens position på åsnan med ögonbindel i en klassisk telefonkatalog. Så konstig företeelse egentligen. Swipa höger om jag gillar eller swipa vänster om jag inte gillar. Men hur ska jag veta detta!?! Det är bara bilder med lite tafatt information om människor jag förmodligen aldrig kommer träffa då jag är så kopiöst rädd för att någon ska komma och döma ut min missbruks historia som gett kvitton till kronofogden. Eller vill du hitta på något? Ut på middag och sedan en bio? Klurigt svar men rätt enkelt. Jag är nykter alkoholist och därmed billig i drift eller nä det går inte för jag har inte råd förresten får du gärna komma hit för jag har körkort men ingen bil. Så fort man bjuder hem någon tror de att det ska liggas. Ligga är trevligt men blir en sparsam aktivitet då jag har artros i båda mina höfter. 

Ni hör!!! Ensamheten känns enklast men så ensamt. Ibland, inte ofta. 

Den där avlägsna shejken som inte existerar utan agerar från ett falskt konto på sociala medier låter mer lättsamt och hanterbart. 

Detta fågel fä till metafor tenderar återkomma ständigt till hjärnbalkens centrala delar. Att människor med sådant inflytande ska vara så svåra att släppa taget om. Härom natten ägnades det några timmars sömn av att drömma om personen ifråga dessutom. Men varför?! Kungens mantra; Nu vänder vi blad , verkar inte finnas till mina hjärncellers förfogande till ämnet i fråga. 

För en herrans massa år sedan läste jag en bok om själsfränder. Vette faraoner om begreppet existerar men den boken verkade vettig om inte gav den mig hopp om något annat. Träffar vi vår själsfrände i detta liv men inte ges möjlighet att summera tillsammans kommer vi alltid stöta på varandra i nästkommande liv. Om detta nu finns? Jag vill tro det. Jag är lite som en buddhist. Jag tror på flera liv tills vi nått det slutliga livet, lämnar kropp med själ och blir allt med jorden. Men jag tror även på en högre makt. Det ger mig tröst i allt som händer både på gott och ont. Jag har som känt en stor passion för kyrkor och orgel musik. Den medeltida historien om kristendomens framfart i Europa mellan katoliker och protestanter är också något jag finner oerhört intressant. Dock levde jag något av mina liv då har jag förmodligen gått upp i rök, då jag även skulle tolkas som någon som agerar häxkonst med mina Tarot kort och annat fuffens. 

Jösses! Inte konstigt jag inte blir upp raggad. Folk tenderar bli förtrollade till grodor. Jag har lyckats förtrolla en till Hök för om detta är en kandiderande själsfrände ges det inget utrymme i detta liv för något mer tänkbart än Höken i sinnet åt dess fantasi. 

Dessa metaforer jag skapar är till något av min inre resa att hantera men ibland undrar jag om det verkligen ska vara så. Jag lämnar något liv av min historia till Romantikens tids epok. En klockren romantiker! Känslor förre förnuft. Om inte dumdristig i vissa sammanhang då jag låter mitt ego styra något då jag anser att Höken borde byta jobb för att vara med mig. 

Men vill poängtera att jag är klart medveten om dess faktum att jag är inte allas mittpunkt. Min ironi över livets parodi gör livets vissa delar mer hanterbara. 

Det finns ingen ironi med Höken. En sann hjälte för många, inte bara mig.