Den 17 Augusti var mitt senaste inlägg. Varför? Jag har inte haft någon lust för att skriva. Jag har upptäckt flera insikter med mig själv och min omgivning men har inte känt något behov av att skriva ner detta. Jag har istället terroriserat far min och fått mer klarhet i ett och annat med min terapeut.
Min terapeut är som nämnt präst ändå fnittrar hen åt mina dåliga skämt om Bibel citat. Flertalet tillfällen har hen hjälpt mig på traven att tolka Bibel citat.
Med den resan vi många gör från ett destruktivt missbruk till nyktert liv söker vi många en högre makt. Enligt 12 stegs metod är det Gud. Jag har svårt för att tro på den Gud det beskrivs om i våra religioner. Min terapeut hjälpte mig på traven. Gud måste inte ses som en avbild av den första mannen utan det är lite valfritt. Vilken tur med tanke på alla typer av identiteter det finns idag. Vilket är bra förstås. Men någon identifierar sig som katt och någon annan som Gud vet vad. Därför är jag fri att tolka Gud precis som jag vill. Så mysigt vi skulle haft om Gud skulle vara katt eller hund.
Dessutom har jag inte stött på mannen i mitt liv ,men vem säger att det måste vara en man? Livet har lärt mig att det är din inre person som avgör mycket hur du är med dig själv och andra. Hittar jag någon med det mest fantastiska inre och detta är en kvinna ska inte detta spela roll enligt min livsåskådning.
Vårt inre spelar så stor roll för hur vi bemöter andra. Jag inser att ju mer jag lär känna mig själv och ger mig själv utrymme för inre utveckling desto bättre medmänniska blir jag. En jämn balans mellan ego och ödmjukhet är användbart, förmågan att erkänna sina brister men samtidigt kunna belysa våra positiva sidor är en stor del i det hela. Självkänslan av att kunna säga och göra det vi är bra på behöver förmedlas med en skopa ödmjukhet för att inte låta egot härska. Med detta tillkommer vår förmåga att assistera och hjälpa andra. Ju bättre jag blir på att hjälpa mig själv desto bättre medmänniska blir jag för att kunna assistera och hjälpa andra.
Många är vi som lever vardagens kugghjul och tror sig hjälpa andra till vardags i sitt yrke men någonstans missar att hjälpa sig själva varav vi inte nödvändigtvis fyller så stor funktion på våra arbeten som till exempel inom vården.
För att trivas med sig själv behöver vi leva i en vardag vi trivs med. Vardagen fyller så stor del av vårt liv att vi måste ge oss möjligheten att göra något vi trivs med. Trivs vi inte till vardags kommer vi snart sluta trivas med oss själv då vi ständigt går och ifrågasätter oss själva och andra. Vardagen kan bli tråkig och negativ att det till slut speglar självbild med omgivning.
Ju mer jag jag hänger mitt inre och min vardag med det jag trivs med desto gladare och mer hjälpsam blir jag. Jag är problemlösare istället för problem skapare. Jag ser lösningar istället för hinder. Jag är inte bäst än men vill bli bättre och bättre. Med ett öppet sinne för egen utveckling desto friare blir vi i vardagen för att göra det vi vill.
Det finns inga hinder bara möjligheter men det är upp till oss själva att välja hur vi vill se på oss själva och välja egen väg.
Vi är så mycket mer i en helhet av sammansättning människor. Vi är trots allt flockdjur.
Lägg till kommentar
Kommentarer