Denna vecka har minst sagt varit fartfylld. Mitt mantra med begreppet: Det finns inga problem, bara lösningar , har varit ett signum åt mitt fördärv med mitt samarbete med tiden. Ofta tänker jag, det går fort det gör vi lätt. Javisst! Sedan ingår lite rehabiliterande förhållningssätt vilket innebär att medborgaren ska göra så mycket som möjligt självständigt. Där står jag och ser hur klockan tickar och försöker scanna av rummet för något jag kan serva med istället.
Denna vecka har jag arbetat kväll då erbjudes ingen spegling då vi kan avsluta dagen med ventilation av händelser under dagen som bidrar till lite mer bearbetning. Dessutom är det semestertider och när det finns utrymme för spegling går kollegorna hem tidigare. Jag hoppas chefen läser bloggen för denna arbetstagare är inte nöjd med detta förhållningssätt till arbetsmoral.
Veckan som gick har vi inte haft chefer på plats men vi fick ändå frukt och frukost levererat till oss. Lyckan var total! Vi måste ha kaffe och Barista. Det är ren överlevnads åtgärd.
Semestervikarierna har hjärta av guld och krigar på. Det händer det missas saker men det är av ren okunskap. Mycket hänger på oss ordinarie. Under sommaren har jag sett några brister hos oss som jag definitivt kommer framföra för förbättringsarbete. Vi är bäst men vi kan alltid bli bättre.
Jag avslutar min tjänst om två månader och då vill jag gå med flaggan i topp. Så mycket jag fått lära mig av arbete och livet på denna arbetsplats är för mig en oändlig tacksamhet jag kommer bevara livet ut.
I veckan kom en händelse på tal som egentligen skulle passat bra vid ett speglings tillfälle. Alla dessa speglingar av olika slag är ingen lätt match att hålla ordning på men jag har knäckt den nöten med.
Jag berättade för en medborgare att jag ville ge denna bästa möjliga vård ut efter de förutsättningar som finns. Hen svarade mig; Hur vet du att jag är värd det? Du vet ju inte om jag har varit snäll. Jag svarade; Det spelar ingen roll hur du varit eller hur ditt liv sett ut. Här idag ser jag en fin människa som gjort så gott hen kunnat genom livet och jag har inte i arbetsuppgift att döma någon. Mitt jobb är att ge bästa möjliga omvårdnad för att du ska få en fin tid av det du har kvar. Medborgaren svarade att vissa saker hade hen kanske gjort annorlunda. Då svarade jag; Det finns mycket i livet vi hade kunnat göra annorlunda men endast tid och erfarenheter kan få oss att förstå att agerandet där och då var kanske inte det bästa.
Livet av min bearbetning och annat har fått mig mer ödmjuk. Jag ber om ursäkt och försöker agera annorlunda inför framtiden.
Att straffa andra för de har händelser i bagaget som de hade gjort annorlunda idag är inte upp till mig att värdera. Vi har alla våra liv med händelser som säkerligen hade agerat annorlunda utifrån andra kunskaper och erfarenheter där och då som vi har idag. Många gånger har vi behövt göra de där misstagen för att verkligen lära oss att det var inte det bästa agerandet. Är inte det livet? Att göra misstag för att ödmjukt inse våra brister för att senare leva vidare med mer kunskap och kärlek? Att våga prata med varandra om hur livet kunde varit annorlunda om vi gjort på något annat sätt? Men hur skulle vi kunna se det alternativa sättet om vi inte vågat göra fel?
Ta hand om era familjer. Våga prata med varandra. En dag kommer någon av er sitta där med ett sinne som inte kan hantera de adekvata dialoger. Då är det kanske för sent.
OM det blir så. Försök lev här och nu och värdesätt det som finns kvar. Om inte ger det oss lite mer ro i själen för vår fortsatta resa genom livet och det som väntas efteråt.
Jag är inte ateist men det har ni redan förstått.
Lägg till kommentar
Kommentarer