Tisdagar borde elimineras.

Tisdag! Vem kom på denna dag?! Den dyker upp efter måndagen, veckans första dag för att sedan påminna oss om att det snart är onsdag. När onsdagen är förbi är det snart helg. Tisdagen ligger som ett ingenmansland. Måndagar funkar men när tisdag morgon kommer är det som att återuppstå från det döda när klockan ringer vid fem draget. Tillsammans med allt annat religiöst folk ska en upp i ottan.  Det larmar på i telefonen som en bomb klockan 05.00 för att sedan till nästa inställda larm lagom till 05.15 ösa på med mer harmoniskt inställda toner. Tydligen är jag mer död än levande när första larmet ringer för det var först idag jag upptäckte min felkod av inställningar. Först flyglarmet sedan något så lugnt som skönsång. Till råga på allt är det kopplat till min högtalare ändå har jag svårt att ta mig upp ur sänghalmen på morgonkvisten. Jag verkar ha tur i oturen att jag lever ensam med inte allt för stor säng. Ensam och ensam.... Kan undra om mina grannar har synpunkter på mina morgon rutiner....Vad det gäller sängen är det tur jag inte äger för många kuddar. Det hade säkerligen satt käppar i hjulen för min uppstigning. Jag kom upp ur sängen även denna tisdag med vetskap om att det blir en ledig fredag innan helgen då jag tjänstgör. 

När jag kommit till jobbet brukar jag ha så mycket att göra så det blir snart dags att gå hem då tiden springer fortare än vad jag hinner ikapp. 

Så här sitter jag och häckar, tisdag kväll. Häckar och häckar, den tiden är förbi, dessutom är väl snart äggen pensions dugliga. Skämt åsido, så gammal tänker jag inte erkänna mig. 

Snart har februari gått. Efter februari brukar det bli lättare. Idag hördes fåglarna och solen har visat sig i några dagar. Stackars fåglar som verkar tro på vår redan. Mig veterligen så brukar vi få ett och annat bakslag av väder som får fåglarna att vilja emigrera mer än en gång om året.  

För övrigt är det som allmän åkning på skridskor ute. Halt och kallt med ett och annat litet snölager här och där. På morgonen skulle jag behövt något mer pråm liknade för att ta mig fram istället puttrar jag runt i 67 hästkrafter. Halvvägs till jobbet är det lagom varmt för att dra ner fläkten så det liknar mer bil än finländsk bastu.   

När jag var barn sa jag alltid att jag ville ha en röd Mercedes. Detta då jag såg en sådan fast en med cabriolet tak. I min lilla värld trodde jag att alla bilar utan tak som var röda, skulle vara Mercedes. Mina föräldrar hade så roligt åt mig när jag sa Mercedes då jag saknade framtänder. Lite gulligt måste det varit ändå. 

Som sagt jag puttrar runt i 67 hästkrafter som liknar mer lådbil än bil. Många tycker den är söt. Jag tycker den ser förfärlig ut. Högst upp på önskelistan ligger en storstädning utvändigt och invändigt av bilen. Lite klurigt denna årstiden för någon som inte har ett garage. 

Dessutom tycker transporstyrelsen att den är medelhavs grön. Jag säger blå- lätt och slätt. 

Jag hade Volvo ett tag för några år sedan, det var som att glida runt i en soffgrupp. Från Volvo blev det Toyota Aygo. Från soffgrupp till fotpall. 

Nu är det Suzuki. Får nog medge att Suzukis nyare, modernare bilar är att föredra. Men jag får vara glad jag tar mig från punkt a till punkt b om jag har tur. Det ska funka ett år till nu när bilen är nybesiktigad.