Idag fick jag den stora äran att utföra det jag inte ofta gör men så gärna assisterar med. Jag fick vinka av en legendar för sin fortsatta resa genom allt annat än tid och rum. Det blev en vacker stund. Något jag aldrig haft i åtanke är hur man knyter en slips. Ära vare Google. En annan i sällskapet knöt och konstaterade att legendarer säkerligen gjort det bättre själv.
Dagen fortlöpte och jag var tacksam för dagen när jag skulle gå hem. Det blev rock på hög nivå i bilen hem.
De senaste kvällarna har jag landat i sängen redan halv sex. Värken i benen har gjort comeback så till ro har jag inte varit innan tolv på natten. Det brukar gå över. Jag har gjort lite efterforskning och det är ganska vanligt med nervskador efter långvarigt missbruk. Jag vet inte om det beror på det men det känns lite betryggande att ha en anledning och orsak.
Jag är trött. Inte nödvändigtvis fysiskt dagtid men mentalt. Men jag är lika glad för det. Jag går och drömmer om fjärran länder där solen lyser och värmer gott. Något jag skulle vilja uppleva är Maldiverna. Vacker plats med ljuvliga stränder och klarblått hav. Mysiga bungalows och stranden utanför. Tänk så underbart!
Jag får nöja mig med en kryssning till Helsingfors i April när min väninna fyller 60 år. Det är inget att förringa. Så roligt vi ska ha! Jag är nöjd bara jag får se en kyrka. Jag och mina kyrkor. Älskar dessa byggnader. För 20 år sedan träffade jag en person med detta intresse för kyrkor. Jag tyckte människan var knäpp. Efter att studerat lite konst och idé historia förstår jag vitsen med detta engagemang för kyrkor. Dessa byggnader som stått i ur och skur genom epoker av sin ståtlighet.
För nästan tio år sedan var jag i Paris med en go vän. Vi besökte Notre -Dame. På en vägg hängde en affisch om en opera föreställning näst kommande kväll. Det var en tolkning av Bachs verk. Det var en upplevelse. Inte alla kan skryta om opera konsert i Notre -Dames katedral innan den brann ner för att åter uppbyggas.
Det var regniga dagar i Paris för vår vistelse men jag har aldrig promenerat så mycket som då. Jag vägrade åka tunnelbanan. Jag har varit livrädd för tunnelbanor. Sista kvällen när vi skulle hem från operan övertalades jag att åka tunnelbanan. Otäckt! Mitt sällskap fick hålla i mig för jag höll på att flyga ut genom dörrarna så fort tåget stannade. Efteråt var jag super stolt att jag klarat av det. Anledningen till min rädsla är då jag var i Florida som 17 år med min fosterfamilj. Vi var på Universal studios där de återskapat scenarion från filmer. En åkattraktion skulle påminna om händelseförloppet i en tunnelbana vid jordbävning. Snacka om att skapa sig post traumatiskt stress syndrom frivilligt.
Jag börjar närma 3500 besökare till bloggen på nästan ett och ett halvt år. Inte riktigt. Om två månader har det gått ett och ett halvt år. Nästan 3500 åhörare. Några vet jag vilka ni är, många är anonyma. Några går i kulisserna och några på andra sidan jordklotet. Fantastiskt!
Klockan ringer lika tidigt som böneutroparen i Mecka så jag får prova sova. Snart är det vår och planeringen inför semestern 2026 är redan i full gång på jobbet. I mars ska jag fira ytterligare en landskamp av överlevnad. Skämt åsido. Livet handlar mer än om överlevnad nu för tiden. Det är en skön känsla.
Lägg till kommentar
Kommentarer