När jag körde runt på bygden under helgen så spelades en gammal melodi på radion. Så som rubriken läses och så som texten följer( ni som känner igen den) ... jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jorden och alla krig var slut och så vidare. Den passar alltid in sorgligt nog. Med ett världsläge som nu passar den mer än någonsin.
Kontrasterna blir overkliga. Människor blir dödade i sina hem för att de inte följer regim eller styrande rebellers tro som de så gärna vill påtala rör sig om religion.
Här sitter jag i min trygga vrå och bearbetar dagen. Är det okunskap? Okunskap som bidrar till att någon sätter sig och äter frukost helt ensam och inte ens reflekterar över att alla andra hen skulle haft omkring sig faktiskt fortfarande är ute och arbetar. Vad är det som gör oss så upptagna att vi inte märker vår omgivning mer än så här. Okunskap eller utnyttja situationen till sin ensamhet. Helt ok, men nästa gång är det kanske tvärtom och har man då utnyttjat för många tillfällen av ensamhet är det inte säkert en själv kommer få hjälp. Kanske är det också en dröm? Ett högpresterande team? Ingen arbetsplats är perfekt. Det är jag medveten om och detta fenomen är inte originellt. Det har varit en tid av många tillfällen jag känt mig otillräcklig. Jag kan bara utgå ifrån mig själv och min känsla. Dagens bearbetning landar i mig själv åter en gång. Jag vet att jag gör så gott jag kan. Idag blev en och annan drabbad då jag uttryckte min åsikt. När jag stressad springer förbi köket och ser någon äta frukost i godan ro. Jag unnar folk sin frukost men min känsla av rättvisa fick sig en törn. Jag som gör mig känd som Häxan sur tant fick också förmedlat detta. Kanske inte på det mest optimala sätt. Men måtte blev rågat. Med tandvärk och inkommande avkastning blev det mer än rågat. Återigen hamnar jag i min fundering över funktionen jag har. Behövs jag verkligen? Vad gör jag här? Finns det någon som bryr sig eller är vi alla så trötta på vintern redan? Det enkla blir stort när vi inte tar oss den där extra sekunden att bry oss om varandra. Att bry sig om varandra handlar inte bara om att fråga hur någon mår. Det handlar om att se sig om så även praktiska saker blir utförda för att underlätta till nästa som stiger in i situationen . Jag menar inte bara mitt arbete, jag menar livet som medmänniska.
När jag fortsätter min färd över bygden spelas; Jag trivs bäst i öppna landskap.....Frihet är det första jag känner till den melodin. Jag känner mig inte fri. Jag känner mig som en fånge i mig själv. Mer och mer märker jag hur begränsad jag är. Eller? Min längtan framåt är så stor. Mitt hjärta är för stort till många sammanhang jag hamnar i. Det känns som att jag ger så mycket av mig själv att jag har inget kvar själv. Oftast ser ni mig glad och skrattande. Men nu är jag inte glad även om det kan verka så. Det är inte bara kvinnobestyr. Det är livet.
Hade detta varit för två år sedan hade jag varit inlåst på någon psykiatrisk avdelning då jag förmodligen överdoserat och dränkt mig i alkohol. Något måste blivit bra ändå. Jag sitter hemma och är nykter. Jag tänker ett varv extra och stannar vid tanken att jag inte vill sitta inlåst eller synas på systembolaget. Heller inte tömma kontot i hoppet om att pengar ska göra mig lyckligare. Dock är det Januari så jag är nog inte den enda med ett nollat konto. Nu har jag istället gjort upp månadens budget och återigen landat i min ekonomiska situation.
Arbeta extra för den här månaden har jag gjort. Tänk om fler kunde inse sina begränsningar så att de kunde reflektera över det faktum att de sitter själva vid frukost bordet eller till och med se det enkla som kunde bidra till bättre medmänsklighet.
Lägg till kommentar
Kommentarer