Fy faraoner för bilar och dess extra arbete. På väg hem från far min igår kväll var händelsen ett faktum. Min fram lampa gick sönder. Extra lampor finns att tillgå då jag vill ha det till hands. Men att byta en lampa på bilen jag kör, det gör jag inte med hastigheten av Stålmannens egenskaper. Jag vet hur man gör så jag tog mig an projektet. Det är trångt och pillrigt under huven på bilen. Klämman som håller lampan sitter som om det vore Björnen Bamse själv som monterat dit skiten. När jag fått loss klämman skulle jag byta lampan och få dit den där förbaskade klämman igen. Det blev några timmar på parkeringen ändå fick jag inte dit klämman. Lampan lyser och sitter någorlunda bra. Jag syns det är det viktiga. Möjligt att lampan dessutom är fel riktad men jag får be de snälla pojkarna på verkstaden till torsdag då jag ska få på vinterdäck. De var ett antal gånger jag fick sätta mig i bilen och fundera över livets existentiella motto då jag var närmre bristningsgräns till nerv sammanbrott. Men jag höll mig lugn och svordomarna jag uttalade var inte många till antalet.
Jag är ju så hutlöst envis med så har jag påbörjat nått vill jag slutföra. Huruvida momentet är slutfört eller ej det är ju en fråga för de stora poeternas sällskap att avgöra. Jag är ganska nöjd. Jag försökte i alla fall. Innan har min pappa assisterat till ända målet men den karln, han kan svära. Jag höll honom på avstånd och körde med hans support tjänst över telefonen istället. Prisa trådlösa lurar kopplade med Bluetooth. Pappa berömde mitt tålamod för det har jag inte ärvt av honom.
Det har varit en tid med många funderingar och de fortsätter sätta sprätt i huvudet på mig. I torsdags morse skulle jag ta mina mediciner men upptäckte att jag hade inga. Det hade jag glömt att hämta ut. Klockan sju torsdag kväll inser jag att jag glömt dem igen. Lagom till förbutiken på Ica stänger. Jag har fördelat mediciner i Apodos påsar och hämtar veckovis.
För en tid sedan sänkte jag dosen till min anti depressiva medicin så jag hade lite att tillgå. De är dessutom de viktigaste då de ger mest utsättnings symtom. Fredag eftermiddag efter jobbet kryssade jag direkt för att hämta mina läkemedel.
Vad går jag och grubblar på? Kronofogden, Försäkringskassan, tandläkare, terapeut, sömnbrist, värk, prestationsångest, arbete, social situation, livssituation, drömmar och mycket mer men jag har inte hela dagen på mig.
Jag hade en god man. Denna var ingen billig historia. Då har jag ansökt ersättning av försäkringskassan. Den behandlingen av dessa uppgifter med mera tog fyra månader innan de hörde av sig. Nu går jag och väntar på om det blir beviljat någon ersättning eller inte. De ville veta utgifter för vård besök, resor till och från vård besök, läkemedels kostnader samt god man. Det är ju lite stålars jag lägger på sånt så jag hoppas det blir nått. Sverige för övrigt har enormt bra social försäkring. Lite märkligt hur betalningen ska gå till. En del ska den förra god mannen ha men resten ska in på mitt skattekonto då det är skatt jag ska betala för att ha haft god man. Snacka om att vi har för många tjänstemän inom den statliga sektorn som behöver nått att göra. Jag ska ansöka pengar från en myndighet för att betala en annan ,båda statliga dessutom så det är mer eller mindre samma kassa.
Vi får hjälp när vi är sjuka men du ska helst vara frisk för att lyckas hantera den statliga byråkratin. Skatte pengar är bra men varför göra det så avancerat?
Min livssituation börjar jag få kläm på. Jag har lite tankar och idéer på vad jag kan göra annorlunda. Jag behöver smälta och fundera mer. Jag har i alla fal börjat lägga ut lite krokar här och där.
Jag blev ledig till jul! Så nöjd. Längtar!
Lägg till kommentar
Kommentarer