Legendarer.

Helgen som varit har varit i vilotidens tecken. Jag har avhandlat serien The house of Guinnes och längtar till nästkommande säsong som jag hoppas blir av och anländer snarast. Med tanke på slutscenen i sista avsnittet är det som gjort för uppföljning. 

Den handlar om familjen Guinnes med dåtidens samhälle och politik. Otroligt bra.

I fredags kom jag som vanligt till en deltagare på bygden och fick en känsla av en  sluten cirkel när jag stängde dörren bakom mig. En sluten cirkel av livet med behåll för en till normen normal ålderdom. Idag kom jag förberedd av information om helgens händelseförlopp. När jag öppnar dörren till bostaden gick det att känna i luften hur änglarna stod på rad för att få med sig en till i sällskapet. Av denna individ har jag lärt mig mer om ödmjukhet än vad jag trodde kunna finnas. Hur mina normer och värderingar nödvändigtvis inte alltid behöver stämma. Grundläggande värderingar om det goda livet förväntar jag mig av alla jag arbetar med i mitt arbetslag, men det är inte alltid självklart att våra värderingar och normer speglar pensionärernas. Med tanke på det stora åldersspann det kan bli i mötet av olika generationer kan detta påverka mycket då vi lever i en helt annan tid nu  än då. 

För den som får denna unika möjlighet att föddas och få leva ett långt liv till nästan hundra år finns det många livs epoker som åskådare att lära av. Denna krigare lärde mig om kampen genom smärta. Att vårda denna skapelse som påminner om en ömtålig vass som måste hanteras med yttersta varsamhet var ett ärofyllt uppdrag. I skrivande stund vet jag inte om änglarna har tagit med sig sin kompanjon för nästa anhalt, det återstår att se imorgon. Men det kommer att bli för mig en legend jag kommer bevara inom mig. Legenden som följde min resa från start i söder och funnits med för att ge mig nya insikter varje dag om livets värde.

Jag fick den stora äran av förtroende att välja hennes kläder till sin sista vila. Det har jag tänkt på i helgen vad som skulle passa fint. När jag frågade om önskemål ges jag till svar att det vet redan Linnéa. Idag fick jag känna mig professionell och omtyckt. Det var en fantastisk känsla. Känslor blandade av sorg och glädje. En känsla av glädje då legendaren bestämt sig för sin avfärd. Återigen blev jag påmind om det naturliga med livets födelse av fullkomlig glädje till livets slut av fullständig sorg. Dock ändå glädje då det är ett långt liv med sig som Legenden går mot sin fortsatta resa ut i det vi inte vet existerar eller upphör. Detta är kanske bara början på nått ännu större? Vi kan bara spekulera och tro. Tro på det vi vill.