Planer för vad?

Nu sitter jag här igen med min likgiltighet och rastlöshet. Det är hormoner. Det känns skönt att jag vet det. Förr hade jag ingen koll och landade ofta i en fylla och ett sanerat konto. 

Nästa vecka är det kvälls vecka på jobbet, kvinnovecka och lön. Allt på en gång. Som bäddat för mina demoner att slå till. De sista dagarna har jag planerat för att spela när lönen kommer. Så funkade det med drickandet med. Skillnaden nu är jag har så pass god självkännedom och självbevarelsedrift att jag stoppar mig själv i tanken när min hjärna börjar leva sitt eget liv. Verktygen jag har plockas upp så jag kan börja tänka i mer hälsosamma banor. Men med bitterheten påminns jag om ekonomi och skulder och tänker att lite kan jag spela. Precis som att det skulle vara lättare att spela för det märks inte på samma sätt som mitt drickande gjorde. Det kollades upp regelbundet med blodprov. Finns inget blodprov som skulle påvisa att jag spelat. Det blir inget spelande här inte. Strategiskt nog skvallrar jag på mig själv genom att skriva i bloggen samtidigt som det lättar i sinnet med att få ut mina känslor i text. Igår städade jag mitt badrum och idag har jag lagat mat. Verktygen blir fler och fler. Det är bara fantasin som sviker när jag blir så enkelspårig i min ångest. 

Mitt samvete skulle inte klara att spela. Jag hade känt mig som en bedragare. Dessutom är det nog med dessa dumheter. Karar jag av att sluta supa ska jag klara av att inte spela heller. Ursäkterna till återfall är slut!

Det kommer bli bra. Jag ser slutet av mina skulder. Det finns många i min situation som inte har den möjligheten. Att kunna se slutet. Jag längtar till den dagen då jag är klar med staten så jag kan börja betala av min pappa istället. 

Där är mycket jag längtar efter. Resa, köpa lite annan mat, gå på bio, ut och fika, ge min pant till någon som behöver den, köpa Maj blomma till första maj, bjuda på fika på jobbet, köpa med en blomma till en vän med mera. Det är förvisso nyttigt med att inte ha för mycket pengar. Jag tar inget för givet, istället för blomma tog jag med en toalett rulle till min väninna när hon skulle bjuda på mat. Förr hade hon alltid slut på toa papper och glömde köpa det ofta. Det blev ett gott skratt när jag kom med en toa rulle. Vi förstod varandra precis. Det är tanken som räknas. Det kan låta naivt men det är sant. En lär sig uppskatta alla fina tankar i ens omgivning när man befinner sig på lägre nivåer av samhället. Jag är kanske inte är på någon lägre nivå men det känns så ibland. Jag har jobb, familj, vänner och ett väl fungerande socialt nätverk. Jag vet vilka jag kan ta kontakt med om jag behöver nått och de vet de kan kontakta mig om de behöver nått. Det är det viktiga. Pengar är inte allt men det underlättar en hel del.