1 år nykter.

Idag är jag ett år nykter. Bloggen har totalt sett 2572 besökare med 9302 sidvisningar. Det är möjligen inte så många återkommande läsare men jag är otroligt tacksam och ödmjukt stolt över min prestation här på bloggen och med livet. 

Imorgon ska jag arbeta efter två dagar hemma på grund av nattlig värk. Om jag så ska krypa dit så ska jag arbeta. Det blir verkligen inte bättre av att vara hemma men när kroppen säger ifrån måste vi lyssna. Jag är inte dödssjuk. Vårdcentralen ringde tillbaka efter några timmar av utsatt tid men det är så vi har det i vården vissa dagar. Det var en fantastisk sjuksköterska jag fick tala med och hon gick igenom min journal för att se över värden med mera. De togs i somras och är på toppnivå. Vi kunde konstatera att det förmodligen är Restless leggs syndrom. Det har jag haft hela livet på en uthärdlig nivå men sista halvåret har varit fruktansvärt. Av biverkningar på mediciner som jag dragit ner på men problemet har återkommit. Jag trodde nämligen att magnesium är ju bra. Ja i perioder fick jag höra sedan ger det motsatt effekt. Tack! det ficka jag uppleva med råge. Vitaminerna åkte längst ner i lådan och det börjar kännas lite bättre. Sköterskan skulle även prata med min läkare för att se om jag kunde få lämplig medicinering för ändamålet. Jag kommer även ta ett snack med min fasta kontakt för att se om jag inte kan minska dosen mer av min anti depressiva tablett, den som gör livet värre med nattlig värk. Jag har genom livet tänkt att medicinering är bra men nu med mer kunskap och självkännedom känns det inte lika viktigt längre. Jag kommer aldrig sluta ta mediciner utan vårdkontakts insyn. Men känner att läkemedel till all ära är bra vid akuta behov och tid i livet då vi inte vet eller kan hantera våra känslor och mående. Jag känner mig stark. Jag kanske alltid behöver använda anti depressiva läkemedel men inte i de doser som var nödvändigt i mitt missbruk eller i det akuta skedet.  

Det var tio år av mående som en berg och dal bana. Det är ingen lätt match att dosera rätt efter alla de vändningarna. 

Idag är det ett år av nykterhet från alkohol. Så länge har jag aldrig varit nykter då jag levt efter längtan till ett glas vin. När insikten kom då jag förstod att ett glas vin blir inte ett glas. Det kommer bli fler och snart sitter jag i avgrunden igen. Nu vet jag. Inget mer vin för för mig. Aldrig någonsin alkoholfritt vin eller öl. Det är bara triggers. Pepsi max är min grej. Helst med lime smak. 

När jag var 16 år kom jag till mitt första familjehem. Det var ett jour hem där familjehemsföräldrarna fick i uppdrag att kartlägga mig och mina behov. Det var tre månader av trauma återupplevelse, migrän, inre kaos och massa intryck. Dessa tre månader gick jag upp tio kilo. Mat hade vi hemma men inte i den utsträckning som en växande tonåring behöver. Min pappa lagade fantastisk mat på helgerna men på veckodagarna arbetade han och orkade inte. Dessutom levde han med min mamma som inte var den lättaste att hantera med sina missbruk av mediciner. Min mamma brukade byta läkare så fort de inte gjorde som hon sa så hennes läkare lista var lång. Kan låta som att jag försvarar min pappa men det gör jag med. Han säger ofta idag; "Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag agerat annorlunda men där och då gjorde jag vad jag kunde. " 

Jag var inte den lättaste tonåringen heller. Alltid med revolutionära åtgärder som att alltid ge ett skrikande utrop till svar. Mot min mamma i alla fall. 

När min jourfamiljs  mamma skulle redovisa sin dagbok om hur hon assisterat och tröstat mig undrade jag om det var rätt person hon analyserat. Det var långa texter om hur jag beskrivit upplevelser och gråtit hejdlöst genom mitt berättande. Situationer jag upplevt som ingen skulle tycka att ett barn ska ha med sig i bagaget. 

Det här familjehemmet gjorde saker med mig och de andra som bodde där. Vi var på Liseberg. Det var första gången och jag trodde inte mina ögon och öron att vi kunde ha så roligt. 

En dag kom hon, idag ska vi gå på mässa i Malmö. Både jag och den andra inneboende tittade på varandra och trodde det slått slint fullständigt. Vi ska gå New age mässa, Tomas Di leva spelar live dessutom. Det blir kul, var alltid min familjemammas standars uttal. 

Jag som varit sökande inom området då min mamma både spått och pratat med änglar. Eller jag tyckte mest min mamma var knäpp när hon drog igång sina monologer. Tyckte detta kunde vara intressant. Den andra inneboende var lite negativt inställd och tyckte att den där Di leva verkar helt bakom flötet, vad kan det vara att lyssna till?!

När vi kommer dit blev jag som ett barn. Det var som att gå in på ett nöjesfält. Så mycket olika människor och alla dessa dofter. 

När Di leva började sjunga blev jag glatt överraskad. All denna värme och fina ord han öste över publik havet. Min granne till inneboende blev fullständig starstrucked och fick snabbt en annan åsikt om honom. Vi kunde se i hennes ögon hur hon ändrade tankar och attityd. Efter denna dag har jag köpt cd skivor och lyssnat till hans musik. Inte så mycket senare år men kom att se ett inlägg på sociala medier där Di leva frågar vilka följare och var vi kommer ifrån. Då kom dessa tankar och minnen upp. 

Idag sitter jag med mina egna tarot kort och försöker lära mig meditera. Meditera är svårt. Först somnar jag sedan drar det igång med myrkrypningar i benen. 

Tack Tomas Di leva för den dagen på mässan i Malmö! Idag med livet och all erfarenhet har jag börjat hitta tillbaka till mig själv och mina intressen. New age är en titel på en livsåskådning, min livsåskådning sträcker sig långt ut över universums gränser och jag tänker inte att jag direkt tillhör någon direkt tro. För ett år sedan bestämde jag mig för att tro på mig själv. Många väljer Gud. Jag väljer något men inte som en Gud. 

Finns de som finner sin styrka i gemensamma fysiska träffar. Jag fann min online i olika grupper och profiler på sociala medier. Jag har haft och har ett stort team med vårdinsattser och behandling. 

Allt handlar bara om en sak.

Jag behöver hjälp. Att kunna ta hjälp och lära sig att leva med sig själv med känslor och all dess innebörd. Det är inte farligt med känslor, men de är svåra att hantera om vi inte har verktyg. Resan till en komplett verktygslåda är livslång men att investera och hitta de basala verktygen det kan vi. Det tar olika lång tid men har vi basen kommer vi långt. 

Våga ta hjälp, våga träffa dig själv, våga lära känna dig själv, Våga leva! 

Tack till alla som tror på mig, till er som hade gett upp men gav mig en chans till, till alla er som jag följer på sociala medier och som följer mig, min familj, vänner, kollegor, chefer, HR. Alla! Tack!

Tack även till behandlaren på spelmottagnigen som fått stå ut med mycket. Tillsammans gav du mig verktyg för att knäcka nöten. För att du lät mig göra parodi av mitt liv för att jag lättare kunde prata om det så, för din insikt och förståelse i alla mina metaforer. Du kommer fortsätta din framfart i mitt liv som Höken. Den insatsen förringas inte det är ett högst ärofyllt uppdrag. 

Min resa har bara börjat men av detta år som varit kommer jag vara på professor nivå när livet nalkas sitt slut om jag får gå den naturliga vägen.