Värk.

Snacka om att det skiftar i svängarna. Efter att legat sömnlös av värk i benen fick jag sjukanmäla mig och ringa vårdcentralen. Vid denna ålder jag befinner mig i har hjärt och kärl sjukdomar debuterat för andra i släkten. Jag som själv arbetar inom vården vill bara kännas vid att andra blir döds sjuka. Inte jag. Efter att funderat en tid borde jag kolla upp hur mitt lilla hjärta mår. Värk i benen kan bero på dålig blodcirkulation i kroppen. Jag har dessutom ett blåsljud på hjärtat som hittades för två år sedan. En uppföljning är ju önskvärt med tanke på status. Benen värker så att jag skulle vilja ta bort den nedre delen av kroppen. Värken är så ihärdig att jag kan inte ligga still och jag önskar nästan få dö. Dock är ju tankar om en döden ett mer inlärt beteende som dyker upp i huvudet på mig så fort jag känner mig värdelös. Värdelös känner jag mig när jag behöver ringa till jobbet och sjukanmäla mig. Jag såg fram emot att börja jobba och möta mina ljusglimtar i vardagen som brukar få mig på bättre humör. Efter gårdagens inlägg verkade som att jag inte ville arbeta med det jag gör men när jag har bearbetat klart mina negativ känslor brukar jag söka upp det positiva och minnas varför jag egentligen gör det jag gör. Jag minns! Speciellt idag när kroppen värker och jag hade önskat bidra till samhällets medborgare, inklusive mig själv. 

Imorgon har jag varit nykter i ett år. 365 dagar. Det trodde jag inte för ett år sedan. Rättare sagt jag trodde ingenting. Jag tänkte mig en dag i taget och det blev ett år. Likadant mindset har jag om mitt spelande. Det känns som att jag har koll på läget nu. 

Nu hade jag önskat jag vore arbetslös. Det känns som att jag måste försvara hur jag mår. Jag har gått länge med värk och rehabiliterat den ena kroppsdelen efter den andra. Jag är trött. Lagom aktivitet är är svårt. Gör jag för mycket får jag ont för det, gör jag för lite får jag ont av det. Försöker ödet säga något? Idag känns det skönt med ensamheten för det är mest bara synd om mig idag. Riktig tråkmåns!

Men det är inga återfall. Det är ju ändå en vinst i sig.

Hypokondri är också en sjukdom. Men så här ont känns svårt att inbilla sig. Alltid känner jag av någon lem på kroppen på grund av övervikt och förmodligen kvittot på dåligt leverne, men att inte kunna sova på grund av smärta gör mig galen.