Huvudet på skaft.

Jag kan få för mig att människor som inte känner mig tar mig för givet, att jag är lättlurad. Jag tänker att folk tror att jag är så desperat efter pengar och framgång att jag skulle gå på vad som helst med vem som helst. Så har det varit. Likaså som att folk tror jag supit och spelat bort mina sinnen så fullständigt att jag inte heller förstår mitt egenvärde. Där har många fel om nu så är fallet att de tror så om mig. Jag får ödmjukast påstå att livet har lärt mig ett och annat. Många gånger den hårda vägen. Jag är en god människokännare. När jag stöter på personligheter som verkar tro sig ha egna friheter att ta mig för givet märker jag det ganska snart. Är det fysiska möten kan jag bemöta det med hövlighet och vishet. Är det digitalt har jag nu förstått att jag är ingen annan än en skapad bild av åskådarens ögon och hjärna. Givetvis ges det utrymme för detta då jag delar med mig om så mycket här i bloggen. Jag skriver hur jag mår och känner. Nån gång rakt från hjärtat att jag verkar helt obalanserad i sinnet. Många gånger till mina sinnes fulla bruk. Men det är ju det allt om återhämtning handlar om. Det senaste året har varit en riktig berg och dal bana och det kommer förmodligen fortsätta så fast med karusell fart istället är min förhoppning. Känslor på topp som sedan kan upplevas suicidala nästa dag, hoppas jag kan bli mer vågräta i framtiden. Men för den saken skull är jag inte mindre medveten om mitt värde. Generellt sätt är jag nu rätt ok i jämförelse med hur det var för ett år sedan då jag minns så väl hur jag tog sista fyllan innan jag skulle till vårdcentralen för en samordnad individuell plan med mina inblandade vårdkontakter. Då hade jag varit på psykakuten och fått till mig att det kommer göras en anmälan om lagen om vård av missbrukare till kommunen jag tillhör. Kommunen kunde inte erbjuda mer än öppenvård och bo på behandlingshem var inte aktuellt. Hade det blivit aktuellt med behandlingshem hade jag stått inför nya rutiner efter hemgång som möjligen kunnat leda till återfall. Jag ville behålla mitt jobb och inkomst och bestämde mig för att den ända person som kan göra något åt detta är jag själv. Det var ett klokt beslut nu när jag tänker tillbaka nästan ett år efter. Med nykterhet och utan missbruk skulle jag till att bli mycket visare och vackrare med bättre självkännedom och självkänsla i kraften att jag kan klara av detta. 

Vad det kommer till erfarenheter av det digitala liv jag ägnat mig åt ser jag ganska snart att det är många som vill kontakta mig men jag genomskådar de flesta. Inte visste jag att det finns så många människor med dålig självbild att de måste utge sig för att vara någon annan. Det händer ofta och jag är säkerligen inte ensam om att få diverse förfrågningar av sådana här profiler.

Erfarenheten har lärt mig känna igen scammers, låtsas konton och falska profiler som utger sig för att vara någon känd personlighet. Det är väldigt lätt att avgöra om någon är äkta eller ej bakom skärmen. Om jag inte svarar är kontot genomskådat då jag förstår att kändisar har inget i gengäld av att kontakta mig. Om jag inte svarar på mina sociala medier är det många som tror att det är fel på deras konton( de skapar nya profiler att skriva från för att få kontakt med mig) men i själva verket har jag blockerat deras profil. Har jag något att skriva gör jag det. Är det något jag vill ha sagt men inte förväntar mig svar så tar jag bort konversationen direkt då jag inte behöver veta om meddelandet är läst eller inte. Jag vill också betona vikten i ett nej. Skriver jag nej tack då vill jag inte ha hundra meddelande till av övertygelse då förhoppningen ska vara att jag ändrar mig. Det blir inga fler meddelande för jag blockerar. Jag har inte svårt för att blockera. Jag förstår mitt egenvärde och har för avsikt att undvika negativ energi. Jag har heller ingen ambition av att låta mig utnyttjas. Jag har nolltolerans. Jag behöver ingen bekräftelse för hur jag ser ut. Jag är en vanlig person där jag allt som oftast inte blev påkommen med mitt missbruk att folk kunde bli förvånade när jag berättade om det. Idag är jag en vanlig människa med arbete. Jag har min brokiga ekonomi men är inte så besatt av pengar att jag går på vilken minna som helst. Jag har funnit en bra balans som säkerligen kommer bli bättre och bättre med tiden. Jag är hellre ensam än att jag låter mig utnyttjas av andra på ett eller annat vis. Svara jag inte har jag inget att säga eller så är jag inte intresserad. Men snälla, sluta jaga mig.  Jag välkomnar likasinnade som vill ha kontakt med mig om vad jag skriver och delar med mig om. Likaså ni som är nyfikna på min resa och vill ha feedback eller tankar kring er egna resa. Personlig utveckling är något som kommer med ett missbruks fritt liv och många frågetecken kan uppstå. Jag ställer gärna upp. Tillsammans kan vi lära av och med varandra som pedagogen Freire en gång ville lära ut.