Vägskyltar i vägskälet.

Ibland hade det underlättat om livet hade facit till vissa delar. En Ikea beskrivning hade varit perfekt för då hade det ändå getts möjlighet till egna analyser. Jag kan bara inte släppa tanken om att flytta upp i landet till mina barn. Rent miljö mässigt trivs jag i ljuva södern. Det känns som att jag befinner mig nära kontinenten. Uppåt landet där jag levt i nästan 20 år är det mest berg och skog. Vintern brukar erbjuda på mer vinterlika landskap än vad det soliga södern erbjuder. Här är det oftast regn och när snön faller ligger den inte länge. Det är rätt bekvämt. Senast idag ringde sonen och önskade vägledning. Om jag haft facit hade jag vetat om det skulle gjort någon skillnad med min närvaro eller ej. Jag har även tänkt på min arbetsplats jag lämnade för att flytta. Den saknar jag med . Det kommer gå över kanske. Det är mycket små detaljer på jobbet som gör det stort i mitt sinne att jag känner det lite trögt på jobbet. Det kommer förmodligen också att släppa. Allt handlar om inställning och attityd. 

Jag må inte vara laga rätt mamma då vårdnaden helt sköts av min exman då vi gjorde detta gemensamma val för en tid sedan men det ändrar ändå inte min roll som mamma. Min kropp påvisar fortfarande tecken på att jag burit dessa två fantastiska människor i min kropp. Nä minsann, den religiösa sidan av kristendomens begynnelse så skapades människan med egen fri vilja. Till stackars Evas stora besvikelse då till och med ormen fick dåligt rykte. Detta då djävulen ska uppstå som denna varelse. Många detaljer som satt spår i mänsklighetens historia till ojämställdhet till ett evigt gafflande om feminism och lika värde mellan könen. Vi är på rätt väg här i västlandet men än kämpar kvinnor mot både ormar och den egna viljan som de ej får använda sig av i många länder där de inte kommit längre än till Moses turné i öknen. Jösses, vad det snurrar i huvudet på mig!

Idag har jag varit ledig som ni läst hittills är jag inte bra på det. Jag bara ältar och grubblar. Ledig måste jag ändå vara annars orkar jag inte.  Jag har ansökt o ytterligare en vecka semester som jag hoppas få beviljat. Jag tänker åka upp och hälsa på mina barn. Det blir inackordering hos någon vän, jag får ta med dammsugaren så jag slipper diska ihjäl mig för kost och logi. 

Idag var jag hos läkaren. Syftet med detta var medicinering för vikt nedgång. När tiden bokades skapade jag en målsättning med detta besök. Att lyckas gå ner i vikt så jag slipper medicinering. Givetvis är medicineringen frivillig och inget tvång men som jag tänkt innan med andra dåliga vanor, ingen gör nått åt mig, jag måste själv vilja och kämpa. Dessutom är det hutlösa pengar i den typen av medicin. Pengar jag inte har. Idag kunde jag stolt spatsera till vårdcentralen för att upplysa läkaren om att jag gått ner sex kilo och jag är på samma tankebana i sinnet som jag varit och är med mina andra missbruk. Doktorn blev glad. Glad för att slippa träffa bara sjuka människor. Jag är förvisso kroniskt sjuk då jag har min beroende sjukdom men den ligger latent och jag har koll på läget. Det är bara fortsätta min resa till ett hälsosammare liv.  Det borde jag kunna. Jag kan efter ett år säga att jag är nykter alkoholist. Det är ändå en bedrift som heter duga!