Det har varit några veckor med humöret i botten. Nu börjar jag återfå kontrollen över mitt sinne. Jobbet har krävt mycket av mig den senaste tiden. Det har varit stressigt. Det är så i den verksamhet jag arbetar. I måndags flöt allting på bra förutom att bilen jag körde havererade. Tur jag var inne i samhället. Jag gjorde allt. Jag brukar vara kreativ vad det kommer till bilarna på jobbet. Det är vanligt att det är nån lampa som lever sitt egna liv. Dessutom elbilar. Vanligt med elfel. Ha!
Det började blinka som ett enkelt fel till däck trycks avkännaren, sen var det det disco. Efter discot fortsatte den rulla och allt blev som vanligt. Trodde jag. Efter mitt näst sista besök gick bilen att starta men den rulla inte en millimeter. Det tjöt och blinkade felkoder om vart annat. Dessutom kunde jag inte stänga av den. Jag ringde bärgare som skulle vara på olats efter en halvtimme. Innan dess kom en kollega förbi och gjorde precis samma saker som jag gjort och fick bilen till att rulla. När jag kom fram till mannen som skulle hjälpa mig på bärgnings firman insåg jag rätt snart att han skulle behöva nytt jobb.
Teknikens under må jag säga. En annan gång var det en sond mats apparat som fick dåndimpen. Jag stod i en timme och mixtrade med den apparaten tills jag äntligen fick den att dosera rätt och över huvud taget fungera. Av den erfarenheten har vi nu en extra apparat liggande. Det har blivit allt mer vanligt med sond mats näring till våra äldre.
Det känns ärofyllt mitt arbete. Jag har de flesta delegeringar. Jag får kryssa runt på större sträckor för detta men det är det värt. Jag känner mig som ett proffs.
Jag har varit ledig igår och idag. Det är den lugna veckan på schemat. Bara torsdag och fredag kvar att arbeta sedan blir det helg. Då kommer barnen ner på besök. Dessutom fyller min syster år.
Jag har precis tagit slut på mitt snus till min omgivnings stora förödelse då jag inte har stålars till att köpa mer. Det blir en prövning både för mig och min omgivning. Alternativt får jag helt enkelt hålla mig i skinnet.
Den enda som drabbas nu är hunden som ligger nere vid fotänden och sover. Eller inte direkt fotänden hon tar upp halva sängen med sin storlek. Hennes människa arbetar så jag får vara stand-in. En otrolig hund med lugn i sinnet. Som jag tycker om detta djur. Hundar över lag är min favorit. Jag kom till en pensionär som har en hund. Hunden var överallt och ingenstans. Jag kunde inte känna igen hur hunden betedde sig det var inte likt den. Det visade sig att människan till den hunden hade alarmerande lågt blodsocker så det var full rulle en stund där.
Vad det berör snuset lär jag inte sluta denna gången heller. Jag är rätt nöjd över snus konsumtion istället för spel och alkohol. Det är billigare i alla fall. Jag började snusa när jag var 40 år i hoppet om att det skulle ersätta andra fulla ovanor. Så blev det inte då men har varit en bra hjälp för att bibehålla nykterhet. Idag är jag 43 år om det skulle vara någon som undrar;)
Lägg till kommentar
Kommentarer