Blott en dag ett ögonblick i sänder.

En tuff vecka ligger bakom mig till historien. Arbete med övertid, värme som tar kål på en hårt arbetande vård arbetare och min brors dag. Den 27 Juli är det min storebrors registrerad dödsdag och födelsedag då han skulle fyllt 50 år. Den stora dagen gick bra men dagen innan var jag inte i balans. Jag gick på lågvarv och började gråta så fort min kollega frågade hur jag mådde. Till kvällen såg jag nått sorgligt på tv och bröt ihop för det, dock visste jag med mig varför jag egentligen var ledsen och tillät mig vara det en stund. 

Det har varit en vecka med många intryck och erfarenheter att sortera in i rätt fack i hjärnkontoret. Min pappa har fyllt år, 69 år. Nästa år blir det ett ordentligt kalas. Faratan fyller år en 26 juli och bror min den 27 juli. Gissa om jag brukar glömma pappas födelsedag då jag rör ihop han och brorsans. I år kom jag ihåg. 

Egentligen är det inget unikt med att dö ung nu för tiden. Den berömda sjukdomen cancer skövlar liv som om pesten gjort comeback. Inte för att nämna svällt och krig i världen. Hos en pensionär i veckan kom vi till att prata om klimat krisen. Vi konstaterade att det pratas mer om hur människan påverkas av vår miljöförstöring än hur människan påverkas rent fysiskt. Nu pratas det om naturen och världens bäst före datum som vekar passerats. Hade vi lagt mer fokus på

hur cancer påverkar människan, såsom hur vi lever för att drabbas av cancer. Alla vet att rökning bidrar men allt vi äter måste påverka nått med. Det finns ärftliga faktorer men vår livsstil påverkar med. Det finns forskning och undersökningar på detta men det syns knappt i media. Däremot läser vi om hur våra färdmedel påverkar, sopor, uppvärmningssystem och massa annat. Nu har jordens axel börjat snurra fortare med. Inget varar för evigt. Vi har ingen aning om hur många Big bang denna planet fått uppleva. 

Djupa tankar en måndag kväll. Idag har jag varit ledig. Det var skönt att vila ut, städa och tvätta. Min ekonomi är som känt något utrotat i en förhoppning till återkomst men innan det händer hjälper pappa mig med att handla mat. Det är bra för när han är med ges inget utrymme för att köpa glass eller godis, inget fika bröd för den delen heller. Idag var vi handlade, det var vindruvor till extrapris så det fick det bli istället. Nu spenderar jag tiden med en demon som vill allt. Den demon jag lärt mig hantera vad det kommer till spel och alkohol men som istället gjort det ätbara helt okontrollerbart. Så nu sitter jag och kränger vindruvor i mängder. Jag lär ju få kvitto på detta vid något utav morgondagens toalett besök. 

Jag följer ett medium på sociala medier. Hen säger att om man tänker och känner sig ledsen av saknad till den avlidne så betyder det att den finns närvarande hos oss. Det kändes tryggt för då har min bror praoat med mig på jobbet i lördags. 

Än idag går jag och undrar över varför jag sörjer honom efter allt ont han åstadkommit. Min övertygelse är den att han inte hade förstånd nog att förstå sina brister och agerande.  Året innan han dog sökte han desperat efter att finna syndabockar. Han vägrade erkänna vad han gjort och hade själv förträngt allt. I en värld av hans sinne skapade han konspirationsteorier och lögner om andra för att rentvå sig själv. Det blev ingen succé så han bröt all kontakt med mig, min syster och pappa. Cirka ett år efter kom polisen och knackade på hos min syster och gav oss nyheten om hans bortgång. Viken dag han avled vet ingen. Polisen blev insläppt av hyresvärden då någon anmält han saknad. Där låg han precis innanför dörren mot köket. Det blev en kamp för min bror ett par dagar. En skön känsla finns ändå då vi inte vet hur han skulle levt idag med sådana skador. Han är lyckligare nu med mamma. De sitter säkerligen på ett moln med varsin gitarr och spelar till Eric Claptons Tear´s in heaven. Min bror brukade själv sjunga den på begravningar. 

Alla människor agerar utifrån sin kunskap och erfarenhet. Min bror var 14 år då han agerade utifrån sin kunskap, han visste inte där och då att hans fel skulle göra så mycket skada då. Det var något han själv skulle få kriga med för att inte gå under. Det gjorde han ändå. Ett hårt slag mot dörrkarmen när han tappade balansen efter sitt intag av läkemedel och droger blev hans schack matt till livet. Många säger det var självmord men det var det inte. Han ville bara domna bort en stund men råkade tappa balansen.