Semesterstart.

Första semesterdagen eller teoretiskt sätt är det på måndag. Det Inleds med fertilitets organets skrik på bekräftelse. Som ett blixt från klar himmel överrumplar den mig varje månad. Varje gång tänker jag, har det redan gått en månad?  Som tur är så är det inte badväder. Ett dopp i havet hade säkerligen blivit en lockelse för haj fiske. Väderleken ger inget utrymme för utomhus bad om en inte är vinter badare förstås. Bättre väder väntas det har i alla fall meteorologerna siat om. Då är det tur jag får den här veckan överstökad så jag kan njuta av min semester när det fina vädret anländer. En dag av de fem i kärlekens färg är jag hutlöst trött. Den inföll idag. Sängen, soffan, godis, film och en miniserie blev dagens höjdpunkter. Tur hade jag som fann gripande material att beskåda på kvadraten framför soffan. 

Sista veckan på arbetet innan semestern va väldigt stressig. Dagar som dessa vet jag att jag behövs. Körigt värre är det i hjärnkontoret. Tankar om mitt egen värde har varit mycket centralt. Förr har jag inte funderat mycket över det, jag har bara flugit in och ut i kortvariga relationer i ett desperat behov av att bli bekräftad och förhoppningsvis älskad. Jag har blivit kräsen och mycket misstänksam. Den sista tiden har det hört av sig flertalet män via sociala medier att jag nu börjar undra över dessa människors existens. Eftersom jag knappt går ut bland folk mer än till arbetet och för att träffa familjen så är risken minimal att jag träffar någon på det klassiska sättet. Jag har förstått att jag blivit mer reserverad och försiktig för att ens ha modet att träffa en partner. De flesta vill ju dessutom provköra innan de går in i nån varaktig relation. När de sen gjort de så stannar det där. Jag har funderat mycket kring detta ämne sista tiden., som ni också sett i tidigare inlägg. Som jag längtar efter en partner som ser mig och mina sidor av personlighet och inte bara utstickande föremål. Dock kanske jag själv backar då jag är orolig över min ekonomi. Det sista jag vill vara är en belastning för någon annan. Jag menar inte att jag vill träffa en rik man men jag är ju begränsad till aktiviteter då jag inte kan unna mig fika på stan eller bio. Finns det någon som ställer upp på en fika vid sjön eller en grillad middag vid ett vind skyl?  Badkläder och sovsäck ligger i bilen som beredskap. Inte enbart för date men även för spontan vistelse i naturen. 

När jag får ekonomisk möjlighet är det högst troligt att jag skaffar mig en mini van så jag kan resa land och rike för att njuta av naturens resurser. Det är mycket jag hade glömt om mig själv som jag nu sakteligen börjar återfinna i mitt sinne. Om jag ändå bara kunde återknyta kontakten med löparen jag var för tio år sedan då jag kunde springa en till två mil i veckan. Jag älskade hur fötterna gav mig en känsla av att nästan flyga fram över asfalt och terräng. Kanske jag nästan har återknutit den kontakten? Varför är rutiner så svårt att påbörja men så lätt att rasera? Jag kan gå, det borde räcka som förutsättning att faktiskt komma igång. Många är begränsade till aktivitet av olika anledningar. Jag borde värdesätta mina funktioner mer.