Navigering

idag har jag som rutinmässigt varit på spelberoende mottagningen. Där är jag cirka 3 gånger i månaden. Jag började gå dit för lite mer än ett år sedan. Det var i samband med ett besök på psykakuten i Lund som jag av en händelse, blev remitterad dit av en läkare som han varit i kontakt med en annan patient, som han han remitterat dit. Läkaren visste inte mycket om mottagningen men försökte ändå för den här patienten att ge hen ett verktyg till att komma vidare i livet. Jag frågade läkaren om han fått höra av patienten om hen uppskattade sina möten. Läkaren svarade att han inte varit kontakt med patienten igen så han antog det.  Det var lite av en slump som jag kom i kontakt med spel beroende mottagningen i Malmö. Slumpen som jag vägrar tro på nu när jag i mitt sinne återupptagit mina andliga reflektioner kring livet. Andligheten ger mig frid. Det har varit ett år av mycket lärdom. Jag har mer eller mindre levt med mitt missbruk i nästan tio år. Detta sista året har inte varit bra men det har ändå varit bättre än de åren innan min start i Malmö. Insikten jag bär med mig om att det går framåt men långsamt. Ungefär som med långsam viktminskning för att skapa sig nya vanor med motion och mat. Resan till ett hälsosammare liv går långsamt om du vill ha ett långsiktigt resultat. Precis som med beroende behandling. Det behöver gå långsamt för att resultatet ska få bästa möjliga effekt. 

Tillsammans har vi i Malmö utifrån mina tankar och mentala processer ritat kartor, staplar och oändligt många pilar genom alla resultat och utvärderingar av mitt mående. Hur jag mått utmärkt men från en dag till en annan fallit handlöst då jag haft nått som   stört mig i min navigering. Jag har jobbat på min impuls kontroll att jag idag kan tänka efter mer konstruktivt innan jag som i vanliga fal rusat iväg för att köpa vin eller spela bort några tusen. Idag är en dag, imorgon är en annan dag. Jag har varit så blind i mörkret att jag inte kunnat styra min väg genom all hopplöshet. Nu vet jag mer av mitt värde och har nått att kämpa för. Det är ljusare nu att jag kan se min vägbeskrivning framför mig. Inte allt för långt fram .Tålamod är en dygd. Det är ingen kliché.