Konsten att dräpa ett får.

Igår var en dag av total konst att bara göra. Efter att ha tackat ja till ett pass byte blev det kvällspass på söndagen för att återgå till arbetet dagen därpå klockan 07.00.  Måndagen blev minst sagt tröttsam. Förmiddagen gick bra men till eftermiddagen var jag innerligt tacksam till kollegan som ständigt skrattar åt mina dåliga skämt samt själv kan agera yrväder med sitt skratt och engagemang. En person som kan konsten i att agera felaktigt av dålig kunskap men ändå skratta sig igenom det mesta. Felaktiga moment blir oskyldigt gjorda att jag ser bara komiken i det hela. Vi är bra på olika saker helt enkelt. 

Vid elva draget blev en anhörig drabbad av min dåliga humor men vi skrattade oss igenom ironin och fick snart överstökat min självömkan av trötthet. Alla dagar är inte perfekta. Många dagar är långt ifrån perfekta. Det blev en ok dag ändå. 

Lättnaden var total när jag intog kollisions kurs med full kraft rakt ner i sängen när jag anlände hemmet. En stund fick jag vilat men vaknade snart av total rastlöshet. Lockelsen att ta en tur till systembolaget var en fullträff rakt in i sinnet av beroendets härva av kaos. Stress, trötthet och utmattning är min bov till återfall. Samtidigt funderar jag över spelets makt. Jag räknar minuterna för att hinna till systembolaget och inser snart att där är stängt om 20 minuter. Härda 20 minuter till, härda!!

Efter en stund lägger det sig lite och jag vill bara fly fältet. Fly fältet med att spela eller dricka. Jag landar i sömn. Om jag lyckas sova brukar jag vakna och vara på andra tankar. Det sägs att 20 minuter är vad det brukar ta för värsta abstinensen att lägga sig. Det stämmer. Jag åt, tog mina läkemedel och gick till sängs. Halv sju somnar jag och vaknar några gånger under natten för en promenad till toalett stolen. Under morgonen vaknar jag en gång i timmen för att klockan elva stiga ur sängen med beslutet om att strunta i min tvättid och fokusera på mitt digitala möte med min terapeut klockan 13.00. 

Igår när jag finner mig i min svärm av känslor tänker jag i mitt sinne. Jag kan inte vara ledig, jag borde arbeta. Telepatin fungerade förträffligt måste jag medge när min chef idag ringer för att fråga om jag kan tänka mig kvälls pass ikväll. Det är trots allt lugna veckan på schemat så jag har ju en ledig dag imorgon med om inte historien går i repris. 

Idag vaknade jag upp av inte bara chefens ljuva stämma utan också en en känsla av seger. Jag stod emot demonerna. Jag spelade inte och jag drack inte. Tänk om chefen ringt och jag legat här bakfull med ångest, var en tanke som sprang genom huvudet. 

Jag har lyckats motstå beroendets effekter som kommer smygande när vardagen blir för stökig. Stökig då jag går som en insekt med tentakler på full spänn och analyserar allt som kommer i min väg. När tröttheten är så närvarande att jag funderar över livets mening när jag helst av allt bara vill sova och inte existera. 

Kartläggning av dessa defekter har jag gett utrymme för med min nykterhet och spel frihet. Det ges mer utrymme för verktygslådans innehåll när livet levs nyktert. Arbetet är ständigt närvarande och flyktens existens minimeras. 

Konsten att dräpa dräpa ett får blev succé. Inte ett enda får kom till sin skala när jag sovit gott. 

Nu blir det snart dialog med min terapeut. Sinnet behöver mindre bergskedjor och skönare fågelsång för att jag ska ta mig vidare i min inre process av mer frid och lugn.