Stresshantering.

Idag är det förhoppningsvis sista tandläkarbesöket. Givetvis går jag dit årligen men jag menar efter denna rundans årliga hantering so tog ett år ungefär. Uteblivna tandläkare och mina sjukdoms bestyr. Idag ska lagas två hål eller rättare sagt två lagningar av hål jag haft som barn. Förra gången lagades två lagningar och tandläkaren blev orolig över att det blev för mycket på en gång. Det tyckte inte jag. Jag var bedövad och lite kramp i käften kan jag stå ut med. Tandis blev ändå orolig. 

Min tandläkare är fantastiskt skicklig. Flexibel och lätt att prata med när jag inte ligger med käften full med andra tillbehör. 

Igår kom jag hem från jobbet med ett obehagligt tryck över bröstet. Ångest kallas det också för. Jag fick ta en tablett och diskutera haverikommissionens utredningsarbete.  Det blev sängen. Ångesten släppte och jag kunde gå vidare i sinnet. Efter situationen som uppstått hade jag gärna pratat med personen i fråga men möjligheten gavs inte.  Nåja, jag landade i att denna person förmodligen hade det stressigt av olika anledningar. Jag med för den delen. Situationen som uppstod gick för snabbt. Jag hängde inte med på vad som sades till mig då personen var stressad. Jag blev stressad av situationen. Sånt händer. Ingen dog och vi alla har överlevt scenariot. 

Det är ingen lätt uppgift i livet att ständigt upplysas om detaljer. Det blir så mycket mer arbete. Sista tiden har jag gått med skygg lappar. Ser jag inte, finns det inte. Dock är jag trivsel assistent till naturen så jag brukar ta ett språng eller två för att hantera trivsel faktorn omkring mig. 

Med min stresshantering har jag stängt av aviseringar och ljud på många av mina applikationer i telefonen privat. Jag måste. Jag behöver inte vara uppkopplad till omvärlden 24/7. Där är endast ett spelbolag som ihärdigt skickar meddelande till mig om free spinns och vice versa. Jag meddelar mitt nummer för att förhindra fler meddelande men då tar de ett annat nummer och skickar från. Fula typer!!!

Igår landade jag i en situation där jag ville förklara paus i livet med hur vi kan leva här och nu istället. Efteråt hade jag lika gärna skrivit ett brev till mig själ då jag insåg att jag lever inte som jag lär. Många lever med paus i livet och tänker att det kommer bättre tider. Ibland måste vi förstå att paus läget kan inte väntas ut. Vi behöver leva här och nu för att inte glömma av att leva. Sätter vi livet på paus blir livet en vakuum av tid och rum som bara rusar iväg.  

Jösses vad klok jag är! I vanlig ordning, ödmjukast menat. 

Här och nu ska jag snart till tandläkaren, jag ska dammsuga, städa av toaletten, boka tvättid, handla mat och här kunde sängen blivit aktuell, men om jag ska leva som jag lär borde jag hoppa upp på min motions cykel för att cykla mil halvan. Vi får se. Ambitionen finns. Mina höfter och ländrygg styr en del men för bättre höfter och ländrygg borde jag ta mig an cykelturen. 

För övrigt har jag gått ner 14 kilo så det är lättare att ta på sig skorna och ackompanjera med toalett bestyren. Nu behöver jag inte fånga in handfatet framför för att torka mig i bakvagnen. Käre tid vilka I lands problem. 

Något jag funderat över sista tiden är varför jag endast ser dessa olämpliga kandidater. I något inlägg tidigare beskrev jag hur jag saknar en hälft i mitt liv och hur jag har förmågan att se dessa förbjudna män. Jag relaterar de i sinnet till fågelarter och bergskedjor då jag oftast finner dessa intressanta och intelligenta. Vad vad är det som gör att jag ska på förbjuden mark? Det får bli att diskutera nästa sittning med min terapeut. 

Huruvida jag ser till fågelarter och bergskedjor har med egenskaper hos personer att göra. Som bekant är jag mästare på smeknamn för min omgivning. Möjligen ett steg längre bort till insikt. 

Ja, ni hör! Detta hjärnkontor vilar aldrig.

Spelfri? Yes! Jag samlar mod för att ta mig in på en utländska spelsidan för att blockera mig helt. Jag får be min far om assistans. Hans närvaro är oerhört respekt ingivande. 

Alkohol? Det lockar mer än nånsin men jag tänker på allt jag byggt upp. Hur så hårt arbete kan raseras på ett ögonblick. Det är det inte värt. 

Jag vet inte säkert....Men möjligen är jag en förebild för någon. Jag arbetar ständigt med att samla inlärning så jag någonstans hittar mig själv som förebild. Igår blev en sådan dag när jag utvärderade pausläge med här och nu. 

Vill vi så kan vi. Men viljan är ofta kopplad till ambition. Det är handlingen som är svår. Handla rätt är ett ständigt scenario vi ska bearbeta här i livet. 

Med beroende problematik är det klokast att välja icke bruk. Ambitionen finns men för handling krävs mod och personlig utveckling. Resan till dit inre är livslångt och den mest händelserika resa vi kan göra genom livet. Men jag skulle våga påstå att resan är värt det.