Safari.

Julen är förbi nu inväntar jag nyår med alla husdjur. Årets mest fruktade dag. Gillar det inte! Aldrig gjort. Massa ljud med opålitliga källor. Från ingenstans smäller det till som om kriget anlänt. Med tanke på dagens samhälle vet man inte vad det är som smäller i luften. Usch och fy! 

Detta fenomen kan jag inte avleda med mindset. Jag påtalar än en gång. Jag var hund i något tidigare liv. 

Julen blev med nära och kära. Mina barn, min pappa och syster med familj. En konst att umgås med familjen. Jag finner mig mer bekväm på mitt arbete. Inte konstigt egentligen. Det är där jag är mest. Mina barn är ingen statsvetenskap heller. Härliga ungar jag har. 

Dagen innan julafton hade jag semesterdag men det blev ärende till jobbet ändå då det bjöds på jul lunch. Jag åkte dit och gjorde min grej. Assisterade i köket med servering och disk. Där vet jag vad jag ska göra och är i mitt esse. 

Juldagen blev en tröttsam historia innan jag lyckades ta mig ur sängen. På väg till jobbet fick jag ett abrupt uppvaknande bakom ratten då en varg nästan hoppade upp framför bilen med mina 70 kilometer i timmen. Vi var båda snabba i tanken. Vargen ändrade riktning och jag bromsade och styrde bort. I min ensamhet vrålar jag; Varg!!! Jag vet vi har en och annan i trakten men jag som aldrig sett en tidigare i det fria blev något chockad. Som Rödluvan själv fortsatte jag min färd. 

Helgen som gått har jag arbetat. Dagar som dessa är jag nöjd över det faktum att jag lyssnade till min fostermamma som föreslog att jag skulle plugga till undersköterska. Hon sa alltid; Bli undersköterska, du kommer alltid ha jobb. Så sant! Alla dagar på jobbet vet jag att jag behövs då många behöver assistans. Speciellt dagar som helgen varit. Det mesta var säkrat med extra resurser och vikarier men hälften av vikarierna har sjukanmält sig så vi har fått arbeta hårt ändå. Vilken tur jag har som trivs på jobbet. 

Då jag insett att min ärliga uppriktighet är tydlig och genvägs fri har jag tagit på mig rollen som Häxan sur tant, med stolthet. Min uppriktighet uppskattas sällan men jag och många fler förstår nödvändigheten. Någon behöver anta rollen. Alltid någon som får sig en tankeställare. 

Nyårslöfte? Tror inte det. Jag fortsätter snusa och håller mig nykter. Sådant viktigt agerande kan inte hållas med nyårslöfte. Mindre godis? Också så pass viktigt att nyårslöften blir på bagatell nivå. Godis är en kvinnas överlevnad vid hormonella utsvävningar. Jag får spåna på den. Dock är det bättre utan nyårslöfte. De brukar brista ändå.

Jag fortsätter min analytiska bana genom livet. Efter att ha stött på varg och familj över julhelgen skulle det kunna beskrivas som en lättare safari tur. 

Nu inväntas nytt år. Ge mig mer äventyr med mindre utrymme för analys. Bungyjump? Just det, självbevarelsedrift.