Borttappat.

Dessa virus ger sig inte på en obemärkt. När jag trott det övergett mig så gör den comeback med ett hest uttal med lock i öronen att omgivningen upplever mig skrikande i vissa tonlägen. För att höra vem som kliver in i medborgarnas hall får jag snabbare än vanligt presentera mig så de inte tror det står en inkräktare på deras revir. Det finns ett uttal om att tala med whiskey röst. Min röst ligger mer på de vällagrade sorterna. Hosta gör jag inte ofta men när det infaller kommer det med sådan kraft att gymmet hade inte behövt instruera mig med övningar för magen. Musklerna där vet jag var de finns för de ger sig till känna med träningsvärk. 

Personal frågan är ett faktum på jobbet. Det är uppenbart att viruset raggat upp mig där. Det är där eller hemma jag befinner mig. 

Jag tar inget extra pass på jobbet. Jag orkar inte och kommer inte ta något mer än vad jag har på schema. Med tanke på hur jag mått sista tiden är det inte läge för extra arbete. Det blev lite körigt idag med sjuka kollegor men löste sig till slut. 

När befolkningen försökt logga in i vårt system med arbetsschema och diverse sysselsättning med tillhörande information kring medborgarna, insåg vi snart att runsten skriften fick göra en insats för verksamheten. Vi fick återgå till forntiden med pappers schema i högsta hugg. Det funkar men tekniken är smidigare när den fungerar. 

Igår var jag på kurs. Jag blev godkänd så nu kan jag fortsätta rädda liv. Innan jag kom dit hade jag arbetsschema in i det sista. När jag kom in för att byta om var julstöket i full gång. Det fick kollegorna njuta mer av. Jag hann bara byta om och vråla trevlig helg innan jag försvann som en avlöning. Till kursen hade jag varit i tid om jag inte kört vilse. Tio minuter sen till kursen rusade jag in med ett glatt humör och en ursäkt på sin plats. Det blev bra ändå. Jag spatserade stolt därifrån med mitt diplom. 

Det här med baciller i öra, näsa, hals systemet kan ju var jobbigt för andning och tal men även balansnerven kan ge sig till känna. Idag sitter jag på toaletten och kasserar mitt hjälpmedel jag använder för ändamålet. Min rutin är stående då toalettrullen alltid står på locket till sanitets påsen. Jag har för vana att jonglera med hjälpmedel, lock och toa rulle men idag gick det inte som planerat. På något mystiskt viss tappar jag balansen och glider i sidled ner för toalett stolen. Samtidigt som jag lyckas framhäva någon form av väsen då jag tappat rösten. Som vanligt brister jag ut i skratt och löser situationen. Det blev ingen arbetsskada anmäld då jag klarade fallet mina graciösa avlednings manövrar. Ingen utanför toaletten hade märkt något men jag ville dela med mig av glädjen och berättade vad som hänt. Det blev ett gott skratt med en ansökan om bistånd av trygghetslarm då kollegorna ansåg mina toa bestyr något riskfyllda. Efter händelsen var mitt arbetspass slut. Tur var det. Vem vet var jag landat annars. 

Fast jag är mitt upp i  någon form av obalans i mitt immunförsvar så känns det som allt vänder. Det var roligt och mysigt på jobbet idag. Julstämning har infunnit sig fast många tycker det är för tidigt. Idag var det dessutom bitande kallt att hoppet om snö känns inte helt bortom det blå. Det har varit strålande solsken och kallt. Tillräckligt kallt att jag är tacksam jag har fått på vinterdäck på bilen. Jag hade dessutom min vanliga arbetsrunda idag och har förhoppningsvis den imorgon med om inget oförutsett  inträffar. Jag är flexibel och tycker det känns roligt att ingen ska behöva tänka på begränsningar kring mig när det schemaläggs men ibland är det skönt att få återgå till sin rutin.

Min manuella väckarklocka har tänkt på mig extra idag. Jag har fått så mycket gott. När jag dessutom står i mentalt beredskap för att införskaffa en vinter jacka har min kollega rensat garderoben och jag slapp köpa jacka. Igår påmindes jag av kollegan att allt som händer runt omkring kanske bara är ett test. Ett test för rastlöshet och likgiltighet. Om det varit ett test måste jag få erkänna mig godkänd. Jag har inte gjort något drastiskt och känner att jag är tillbaka på den vanliga vägen genom livet igen. 

Igår hände en mycket märklig grej. Min granne ringde på för att ge mig pengar så jag kunde svischa denna  då den behövde pengarna på kontot. Jag brukar se denna granne i spelbutiken där jag går förbi när jag handlar. När grannen stod där med kontanter ringde mina klockor direkt. Det var precis så jag kunde göra när jag behövde pengar på kontot för att kunna spela online. Minimum summan på casinon online är 200 kronor. Jag svarade att jag inte hade pengar på kontot för att hjälpa till men snabbt föreslog grannen min pappa. Hjärnkontoret fick arbeta snabbt när jag sedan fick sagt att min pappa är inte anträffbar idag. Grannens ambition var kanske annorlunda men jag gick på känsla och det var ingen trevlig känsla.  Plötslig slungades jag bak i tiden och fick landa med känsla av ångest i kroppen. Först ringde jag pappa och sedan ringde jag väckarklockan och slog dö på en timme med diskussioner om allt och inget. Vilken tur jag har med ett sådant nätverk av människor omkring mig som kan hjälpa mig att sortera tankarna.

Nu blir det duschen innan läggdags. Jag har varken gummimatta i badkaret eller något trygghetslarm så jag hoppas jag håller mig på benen. 

Fotnot: Bistånd till trygghetslarm är ingen bekvämlighet arbetsgivaren erbjuder, så jag får arbeta med balansen som förebyggande åtgärd för eventuella fall från toalettstolen framöver.

För övrigt får jag hålla mig sittandes i badkaret tills den här bacillen har släppt från min balansnerv. Huruvida toalett händelsen beror på virus eller klumpighet tänker jag inte ge någon ytterligare kommentar till. 

Simma lugnt! Drunkningsolyckor i toalettstolar är sällsynta men försiktighetsåtgärder med handlingsplan är aldrig fel.