Insikter

Jag har sista tiden fått frågan några gånger varför jag slutat dricka. Jag har svarat att jag fått nog. Det är var nu det gällde. Idag kom en väninna på besök. Tanken var att vi skulle besöka en gemensam vän men planerna brast i sista minuten. Då kom hon hit istället. Vi samtalade om gemensamma erfarenheter av beroende och medberoende. Hon har länge levt i medberoende och jag kan nu i nyktert läge berätta utifrån missbrukets perspektiv. Vi förstod varandra på många plan och vi fick båda nya erfarenheter av varandra. Utifrån vårt samtal idag kunde jag idag säga vad det var som gjorde att jag bestämde mig. Detta också genom en profil på Tiktok som beskriver sitt missbruk och medberoende med sådana metaforer att det blir lättförståeligt. Det som gjorde att jag bestämde mig var min dotter. För cirka åtta till nio månader sedan sa hon upp bekantskapen med mig. Först hamnade jag i självömkan och kände mig övergiven men efter en tid så tog jag tag i missbruket, också för att socialtjänsten fått in en anmälan om LVM. Jag satt på ett möte och fick serverat en plan och insåg att det fanns så många människor omkring mig som ville hjälpa mig. Länge har jag ropat efter hjälp men inte fått någon då jag inte tagit emot den. Jag har jobbat med nykterheten och kämpar fortfarande med spel demonerna. Jag började blogga, leta efter andra med likasinnade tankar och erfarenheter. Efter en tid återupptog min dotter kontakten och vi har idag en väldigt fin kontakt. Jag har fin kontakt med båda mina barn. Idag efter samtal med min väninna kom jag istället i mitt sinne att tacka min dotter. Tacka henne för att inte vilja ställa upp som medberoende och istället ta ett steg tillbaka då hon redan gjort vad hon mäkta med i att hjälpa mig. En medberoende kan fastna i beteendemönster av vilja rädda någon och tror de gör det genom att finnas kvar. Som medberoende måste även du orka med. Vill inte missbrukaren ha hjälp så blir det svårt att hjälpa. Om inte omöjligt. Profilen på Tiktok beskrev det som en person som håller på att drunkna. En medberoende simmar fram lugnt och erbjuder sin hjälp på många olika sätt men om personen som håller på att drunkna inte lugnar sig och tar hjälp så riskerar båda att drunkna om den medberoende stannar kvar. Men om den medberoende istället simmar bort och avvaktar så är det möjligt att missbrukaren lugnar sig för att ta emot hjälp. Det finns allt för många människor som fastnar i sin panik och aldrig lugnar sig. Så blev det för min bror som dog för tre år sedan till följd av sitt missbruk. Jag tackar min dotter idag för att hon simmade bort och avvaktade mitt lugn. Många gånger har min omgivning fått tro att lugnet är tillfälligt men jag bestämde mig för att detta lugn ska vara. Det är sju månader jag varit nykter. Det kan komma kriser i livet som skulle göra det möjligt för ett återfall men då har jag mina verktyg så jag kan mota det i tid är min förhoppning. Jag har kommit så långt i min nykterhet att ingen fysisk abstinens kan locka till återfall. Det som skulle ge mig ett återfall är min vilja, att vilja dricka eller möjligen någon typ av kris. Skulle jag få ett återfall idag hade det enligt min egna uppfattning vara oförståeligt. Jag har blivit alkoholist då jag druckit för att döva ångest men som sedan gått överstyr för att jag sedan blivit alkoholist. Idag lever jag ett fint liv. Bättre kommer det bli är min målsättning men då måste jag hålla fokus och förbli nykter. Jag vet att jag kan. Jag är stark!