Siffror

Jag är inne i en period då jag fullständigt låst mig av mina tankar kring skulderna. Jag brukar komma vidare i mina tankar genom att tänka på sådant som ger mig glädje. Istället har jag landat i en spiral av bitterhet. Jag kan inte förmå mig att tänka klart. Men när jag tog mig mod att räkna på vad jag betalar i månaden på skulder och krediter sjönk ridån helt. På tisdag är det behandling på spelberoende mottagningen. Det behövs men ändå går jag i tankar om att avboka tiden för jag ser ingen mening med det. Jag ska vara ärlig. Hade jag kunnat hade jag spelat nu. Det är det jag gör när jag tror att det är där jag hittar mina pengar till skulder med mera. Sådant enkelt som att handla mat och tanka bilen finns det inte utrymme för. Det är tur jag har pappa som tror på mig. Du måste ha bensin så du kommer till jobbet säger han. Så sant! Helt otroligt att jag inte ger upp helt. Då hade jag suttit med flaskan med ångest deluxe. Där efter hade jag inte kunnat arbeta. Den läxan kan jag vid det här laget. Jobbet är min räddning. Min vilja dessutom att inte försätta mig i den situationen att jag inte ens förmår att arbeta. Det är där jag är hemma. Efter ett halvår utan alkohol i kroppen är det verkligen inte värt det. Bitterheten lär jag mig av och snart blir det bättre tider. Jag har ett år kvar på kronofogden. Ett år idag låter länge men om ett år så kommer jag tycka att det året gick fort. Dessa känslor av frustration och oro kring ekonomi kommer förhoppningsvis få mig att göra klokare val kring pengar. När jag inte har pengar förstår jag värdet. Med spelberoende försvinner tankar om värdet kring pengar. Det är först när skulderna trillar in då jag inser hur pengars värde är viktigt till så lite som mat och bränsle för att kunna fortsätta tjäna in pengar till skulder med mera. Om ett år kommer jag kunna säga att det är jag som kämpat för att betala av mina skulder(inte bara jag, pappa kämpar på med).  Men nu är det tungt och nej. Jag kommer inte avboka tiden på spelberoende mottagningen då jag precis med min övre text inser varför jag måste åka dit.

Jag är i vanliga fall en glad och positiv skit men nu är det mycket jag behöver och vill göra som jag inte kan. Detta är läxa och konsekvenserna för även det måste vi ta ansvar för och inte bara skylla på beroende sjukdomen. Vi reser oss som innan och kommer vidare med ännu mera styrka.