Att gråta är ok.

Under kvällen satt jag här och blev sentimental. Jag kom till att bli gråtmild men vet inte varför. Då kom jag till att tänka på min tid på behandlingshem jag spenderade i tonåren. Anledning till den vistelsen var så fint som det sades på grund av psykosociala förhållanden i hemmet. De detaljerna vill jag inte gå in på, familjen är sammansvetsad idag och behöver ingen påminnelse om anledningen till min tid där. Mycket berodde på trauman jag upplevt genom barndomen. Som sagt det som finns kvar av familjen idag är det finaste jag har för min återhämtning av beroendet och mycket mer.

Idag kom jag ihåg vad en behandlingsassistent  en gång sa till mig. För att gråta behöver jag inte vara ledsen. Det är ok att gråta.  En kväll på behandlingshemmet var jag utom mig av sorg och tragik. Då fanns en annan assistent till hands. Hon hette Birgitta, det vågar jag nämna då jag inte ger mer detaljer kring min behandlingstid. Birgitta är trots allt ett vanligt namn. Jag låg med mitt huvud i hennes knä för vad som kändes som flera timmar och bara grät. Hon bara satt där och klappade mig på huvudet och sa ingenting. En fint minne av ett annat kapitel i livet som också innehöll kaos. En god vän påminde mig under kvällen som gått. Jag citerar; Man kommer ut starkare på andra sidan och det gör att man får perspektiv på saker och ting speciellt när man lagt utmaningarna bakom och lärt sig hantera dem om de dyker upp igen i ens liv. Slut på citat. 

Så många gånger jag gått i fällan av återfall och inte värderat dessa ord som jag så väl vet. Jag är tacksam för att bli påmind om dessa ord. Jag hoppas innerligt att jag inte faller ner i avgrunden utan inventerar min verktygslåda efter lämpliga verktyg för att hålla mig på rätt spår. Utmaningarna har gett mig så mycket styrka och perspektiv genom åren, jag har bara inte tillåtit mig att  lyssna till mig själv utan levt kvar i historien av händelser som präglat min person men som borde tagit mindre plats för att istället skapa mig en framtid istället för att leva i det förgångna. 

Kvällens gråtmildhet känns nu som en större lycka än tårar av ledsenhet. Vännen som skrev till mig ikväll gjorde skillnad. Jag tackar livet för att våra vägar korsades.